...men glöm inte kläderna

Nu har jag kommit hem från min semester i Thailand. Det har varit väldigt omtumlande och mer berörande än jag trodde från första början. Jag har nog aldrig blivit så berörd av ett land som denna gång. På sätt och vis får jag skylla mig själv och jag borde varit beredd på det med tanke på att jag är en känslomänniska. Människorna där var helt underbara och jag kände mig riktigt välkommen och trygg, det är inte alltid man känner så men det var skönt.

Det fanns saker som var jobbiga också så klart sådant som att det inte fanns så mycket klädesaffärer där. Visst fanns det affärer eller stånd snarare men dessa var fullproppade av kopiakläder och jag vill inte ha sådana jag vill ha vanliga kläder. Så alla goda råd om att inte ta med så mycket kläder borde jag ha struntat i. Så nästa gång ska jag verkligen ta med mig mer kläder. Jag tycker nämligen att det ser hemskt ut med folk som har på sig märkeskopia sandaler, shorts och ett märkeskopia linne sedan som pricken över i så har de den fina väskan som de köpt för 60 kronor som inte alls ser ut som en märkeskopia. Hm vem försöker de lura?

Men vädret var helt underbart och vattnet. Så det var inte så att hela semestern var en katastrof. Så slutet gott allting gott.

-finula, glöm inte kläderna-

Berörd

Jag vågar bli berörd. Det har inte alltid varit så men nu har jag börjat släppa efter. Det är blandade känslor det där med att våga släppa in någon långt inne och känna att man kan bli sårad om de kommer för djupt in. Jag har inte släppt in förr jag har bara haft de på ytan för det har varit så lätt då att bara torka av när de har gått. Så lätt att bara säga hejdå och tack för ingenting. Men nu har jag släppt jag har tagit bort omformaterat mig gjort så att jag ska bli lättare att nå lättare att beröra. Det är lite läskigt det där med att kunna välja hur man vill ha det. Kunna välja om man vill eller inte vill bli berörd. Jag trodde inte att det var möjligt men det är det tydligen, jag har valt bytt inriktning och bara det gör att allt är nytt för mig. Jag vågar och vill släppa längre in jag vill visa vem jag är på riktigt och om det inte passar så får man gå det är så för jag dör inte av det.

Faktum är att det inte var förrän jag började jobba på mitt jobb som jag har nu när jag märkte hur otroligt viktigt det var att våga visa att man blev berörd kanske inte direkt in i benmärgen men nästan. För de ser vem som bryr sig på riktigt vem som tänker på riktigt och vem som inte gör det. Gamla människor har någon konstig känsla för sånt börjar jag misstänka de ser känner och säger framför allt vad de uppfattar. Och de har rätt det har de. Några av de sa igår att det märks att du är kär och det är sant jag är kär. Jag har nog aldrig varit så här kär så snabbt, det känns helt rätt det här.

Jag blir berörd av dig med. Jag blev berörd igår också av det du sa och berättade du är så extremt duktig.

-finula, berörd som bara den-