Energisparläge

Det känns som om min kropp går på sparläge, jag sparar min energi till viktigare saker än det som händer just nu. Jag är trött och målet är att hålla ut tills den dagen jag får känna mig pigg. Vakna utvilad och känna att det är kul att leva, den dagen är inte idag. Inte för att jag inte känner att det är kul att leva bara det att det skulle vara roligare att leva om jag hade mer energi och mer tid.

Idag känns allt fel. Det känns som om jag gör helt galna beslut sitter och säger helt sjuka saker och bryr mig förmycket. Kan man bry sig förmycket? Ja jag tycker det i varje fall. Om någon skulle fråga idag så skulle jag inte kunna bry mig mindre. Jag vill ha energi jag vill ha en tank med kraft stående bredvid mig så att jag kan fylla på med pumpen när jag behöver ha mer. Det fungerar inte så men det skulle vara roligt om det gick. Men det går inte det vet jag också men drömmar är allt jag har just nu och därför ska jag spara på de. Jag märker hur mitt humör förändras när jag blir trött och slut på energi men inte ens det orkar jag bry mig om. Nej idag orkar jag bara bry mig om hur synd det är om mig. Vilket det inte heller är på riktigt.

-finula, tar tacksamt emot energi-

Leva eller överleva?

Länge trodde jag att livet gick ut på att hitta ett sätt att överleva skiten att tillslut när du hade kämpat tillräckligt länge så kom belöningen, du skulle äntligen få börja leva istället. Men nu var det inte så det låg till tydligen. Efter 28 år har jag äntligen kommit fram till att jag valde att överleva så att många fick leva men nu har jag fått nog jag orkar inte vara någons extra lunga så att de får syre men inte jag. Hur gör man för att bli ännu starkare? Tar man järntabletter då eller? Vem har rätt och vem har fel? Det är den stora frågan.

Jag är tacksam för att mitt hjärta kom in i mitt liv precis vid rätt tillfälle. Hon får mig att leva fullt ut, jag behöver inte skämmas för henne när jag säger dumma saker. Jag får vara dum jag får ha dumma tankar bara jag inte gör något med de tankarna. Om mina terapeuter skulle se mig idag skulle de vara glada för allt de tjatat om i år har äntligen slagit rot. Jag duger jag finns och jag lever!

Det är inte alla som uppskattar att jag har blivit mer självständig det vet jag och det märks tydligt. Det märks även tydligt vem som är min vän och vem som ville finnas där så att de skulle få känna sig bättre. Skrämmande ja och samtidigt sorgligt men skönt på ett sätt för nu vet jag att jag inte behöver lägga ner energi på de någon mer. Jag lägger min energi på rätt ställe nu jag lägger den på mig själv och min älskling och på det vi har. Samtidigt får mina elever en bit av kakan och känner sig sedda ett litet tag i varje fall.

Det tragiska i allt det här är att förmodligen så har många av mina elever precis likadant hemma som jag hade det när jag var ung. Förmodligen finns det många som gör saker för att överleva och hoppas på att i morgon skall det vara slut. Jag hade tur och jag hoppas att det är fler som har det.

-finula, en som lever fullt ut-

Svininfluensa

Jag känner mig lite nervös det gör jag samtidigt som det känns ganska overkligt att lilla jag ska drabbas av ett bamsevirus jag menar hur skulle jag kunna få det? Jag tycker också att det känns lite överdramatiserat det här med svininfluensan. Media säger att det är hur stort som helst samtidigt som de säger att man inte skall vara orolig. Ska man vara det eller inte det skulle jag vilja ha svar på. Det känns som om mina frågor inte har några svar, det finns ingen som kan svara på mina frågor.

Om jag tänker efter så visst skulle jag kunna få influensan för jag åker mycket kollektivt och arbetar i skolan men behöver jag ta sprutan? Den är också fylld med risker, det stod att man till och med kunde bli förlamad! Det vill jag verkligen inte bli.

Jag får helt enkelt göra som jag alltid har gjort vänta och se och sedan ta ett beslut som låter vettigt. Jag är inte alltid impulsiv men ibland.

-finula grubblar -