onsdag 19 september 2007

Älskade grannar

Jag älskar mina grannar. Jag kan inte i ord beskriva hur underbart det är att vakna mitt i natten av det står ett inte så kärleksfullt par och skriker på gården. För jag orkar verkligen höra på hur sura ni är på varandra. Jag har faktiskt inget bättre för mig, för sova är ju inte min grej på natten. Det som faktiskt nästan är bättre än bråk mitt i natten är nog min granne nedanför mig som bestämt sig för att spela musik på högsta ljudnivån, för han eller hon tror att alla är sugna på att lyssna på den nyaste kina plattan, men hey det är inte alla som vill lyssna på den!

Sen så blir jag så himla glad när jag går in i den gemensamma tvättstugan och möts av en av mina favorit grannar som frågar om det är sant att jag är gay. Ja då är min dag gjord. För jag tycker att det är så himla trevligt att mina grannar går omkring och diskuterar min läggning. När jag sedan har svarat för det gör jag så går han därifrån UTAN att tvätta golvet eller ens ta bort sitt äckel ludd från torktumlaren så att jag måste göra det. Det är nästan det mest underbara jag vet, att städa efter andra personer. Sen har jag en annan underbar granne som frågar om vi ska gå på dejt, ja nej jag har inte tid just nu blir det vanliga svaret för jag vill inte vara elak och säga att nej jag har faktiskt ingen lust att gå ut med dig för du verkar tråkig. Men det kanske skulle vara det bästa.

När jag kommer hem på kvällen så älskar jag lukten av ciggaretrök som har spridit sig i hela trapphuset, det är så himla trevligt så tack så hjärtligt för att ni röker i trapphuset det uppskattar jag verkligen. Min spiongranne tar i varje fall hem priset, honom ska man hälsa på varenda jäkla gång man går förbi hans balkong och det gör man några gånger per dag om man är som jag aldrig hemma vill säga. Om man glömmer bort att hälsa på honom sitter han där och surar i några månader. Jag tycker att det räcker med att säga hej en gång. Han i varje fall ser allt och hör allt så vill man höra det senaste om någon så är det bara att fråga honom. Vad han har att säga om mig vet jag såklart inte och frågan är om jag vill veta.

Av min hög med grannar så finns det bara två grannar jag tycker om. Och det är de jag delar två av mina väggar med. Det är de gulligaste grannarna som finns. Tack och lov. För de orkar inte snoka i mitt privatliv, de frågar hur jag mår, jag vaktar deras lilla vovve ibland och äter middagar med den ena när hans flickvän är bortrest. Alltså bara middagar. De är trevliga både han och hans sambo. Men jag undrar varför mina grannar ska ha sånt stort behov av att bry sig om mig och störa mig i mitt liv?

-finula, trött på grann gemenskapen-

torsdag 13 september 2007

Lovely- idol

Hallå hej man har väl rätt att ångra sig? Jag har börjat titta på idol, japp det har jag. Jag skäms lite för jag är inte den typen som sitter och glor på sånt. Men som sagt alla kan ändra sig. Jag sitter och skrattar och undrar vad tänker de på egentligen, om de kan sjunga så kan jag med. Och ärligt jag kan inte sjunga det har jag aldrig kunnat. Det som jag undrar är var är självinsikten? Hur tänker de? Men det kanske är så att de inte tänker alls, utan bara drömmer vidare. Men måste vi lyssna på det då, å andra sidan vore det väl inte roligt att se på enbart proffs heller så jag ska nog bara sitta och lyssna tyst i min feberyra.

I för sig så såg jag finalen förra året på programmet, och jag tyckte att han som vann var verkligen duktig. Att sitta varje dag eller helg hädanefter och glo på idol verkar väl inte heller som min plan men kanske någon gång som nu till exempel när jag ändå är sjuk och trött. Äsch det slutar väl med att jag ser bara finalen den här gången också, men det är väl då de bästa är kvar? Varför ska jag spendera min dyrbara tid med att lyssna på halvdana puckon. Hehe..

söndag 9 september 2007

Flytta?

Jag skulle vilja flytta, och då menar jag inte bara byta lägenhet utan även byta stad. Jag är less på Stockholm riktigt less på människor i allmänhet, less på att stressa, på att stöta ihop med människor jag inte vill träffa osv. Jag är ju färdig snart med mina studier så varför inte tänker jag när jag tittar på ams hemsida. Men vart vill jag bo då? Jag känner ju inte till några andra ställen än Stockholm liksom Funderar på England de har lite lärartjänster i svenska skolor eller om jag inte ska flytta dit så kanske till Skåne, skånska är ju så läckert! Eller Göteborg, eller Umeå varför inte liksom, i Umeå känner jag ju några i varje fall. Eller snarare en men nu ska vi inte vara så noga med att räkna.

Den enda nackdelen med om jag flyttar är att jag förmodligen måste göra mig av med min lägenhet som jag har nu, så tänk om jag inte trivs vad gör jag då? Ähum det här med att ta dagen som den kommer är inte riktigt min grej va? Men jag har hört att man kan hyra ut sin lägenhet undra om jag får det?

Sen kom jag på en annan sak att om jag flyttar så måste ju du flytta med mig och det kanske inte din sambo vill. Men vem bryr sig om vad han vill.. hehe

-finula, trött på Stockholm

söndag 2 september 2007

Klart snubben skulle ha moral.

På mitt jobb har vi till vana att göra små tjänster till våra vårdtagare som egentligen inte är beviljade av högre människor. De där människorna som sitter och bestämmer hur sjuka de är som vi tar hand om. Ni ska veta att det är inte så lätt att få hjälp alla gånger. Men i varje fall då så skulle jag handla cigaretter åt en av tanterna idag. Det går ju fort tänkte jag för mig själv jag springer bara in på ica. Så jag går fram till kassan och ska köpa cigaretterna plötsligt säger kassörskan jag måste få din legitimation. Va? Vad är det här tänker jag och tar fram mitt jobblegg. Nej den duger självklart inte för hon måste få veta hur gammal jag är. Irriterat går jag ut ur ica och försöker leta fram ett lätt byte som kan gå och handla ciggen åt mig, och plötsligt har jag förvandlats till en fjortis. Jag går fram till ett fyllo och hans fru och berättar hur det ligger till att jag är på jobbet och kassörskan säljer inte cigg åt mig om jag inte visar legg. Då säger fyllot att det går emot hans moral!! Vilken jävla moral tänker jag då? Jag är ju för fasen på jobbet jag går inte frivilligt i de kläderna annars heller!

Mitt sista hopp är min kollega som är inne i lokalen, men hon tror att jag skojar så jag blir tvungen att gå och hämta mitt legg från lokalen. När jag kommer in så säger hon ännu en gång att jag trodde verkligen att du skojade. Nehe du får jag fram och rycker ut legget ur väskan. Går tillbaka till ica och går till samma kassa. Här har du säger jag och tar fram legget får jag fråga hur gammal du är själv föresten? Jag är 19 svarar tjejen. VA! 19. Jag är ju sju år äldre kom igen sju jävla år. Jag la inte fram det så riktigt åt henne men hon poängterar att vi får be legg på alla under 30. Det är tydligen en ny regel. Jaha och regler är till för att brytas, men men det tyckte inte fjoll kassörskan eller fyllot så jag är nog ensam om det.

Så jag fick ciggen tillslut, men det som irriterar mig mest är att jag röker ju inte ens själv. Jag hatar cigaretter och folk som röker en i ansiktet. Sen är det irriterande att den 19 åring har rätt att fråga legg på mig. Hon måste ju fasen sett att jag var äldre än hon.

-finula, less på moralfyllon och 19-åringar-

lördag 1 september 2007

Jag är DIN fanclub

Ok jag erkänner, jag är och kommer förbli din fanclub. Jag tycker att det är så trevligt att smyga in på din blogg för att se om du har skrivit något nytt som jag kan läsa och suga till mig av. De gånger du inte har det, blir jag snopen för jag ville läsa det senaste. Men å andra sidan så har du gamla saker som jag kan läsa om och om igen. Det som fascinerar mig är att vi tänker så lika på så otroligt mycket, de gånger sitter jag bara och nickar medan jag läser. Det känns som om du och jag är ett i huvudet alltså inte på riktigt dårå. Ibland så förundras jag över hur olika vi tänker men vi är ju inte samma människa lixom. Det är klart att vi tänker olika ibland. Jag blir ofta sugen på att skriva till dig men då blir jag påmind om att jag vill vara hemlig.

Även om jag vill vara din fanclub så vill jag vara anonym. Jag vill inte att du ska veta att det är jag som är din fanclub. Det närmaste du kan komma är att se att ännu en person besökt din sida med hjälp av den där maskinen som räknar ut hur många som besökt din sida. Det sägs att du också kan se ett nummer som avslöjar att jag har varit där igen. Nu vill jag bara påpeka att även om det låter som om jag vore besatt av dig så är det inte så det är. Jag bara tycker om ditt sätt att skriva på och dina tankar.

Så idag tänker jag hylla din blogg sida, genom att säga att jag finula är din fanclub!

-finula, kommer ut ur garderoben-