onsdag 16 februari 2011

Vart tar tiden vägen?

Att vara mammaledig är helt underbart. Jag och Celine går på promenader, snackar, tittar lite på tv och fikar. Hon fikar bröstmjölk och jag kaffe. Celine utvecklas mer och mer för varje dag som går och det är fantastiskt att se hur hon blir mer och mer bebis för varje dag som går. Vissa dagar sover hon en timme i vagnen eller i sin säng och då passar jag på att ta en liten paus från att vara mamma till att bara sitta och slöa i soffan eller diska om det behövs.

Det händer att Celine inte vill sova på dagarna och då går tiden till att leka med henne och det är fantastiskt det också. Det är väldigt roligt att se på henne när hon försöker åla sig framåt men hon har inte riktigt kraften till det ännu. Ibland blir hon så arg så arg att tårarna börjar spruta och då är det bra att jag finns där med min famn så att hon kan få gråta ut lite. Sen på kvällen kommer älskling hem och Celine får lite tid med andra mamma ocskå.

Det är helt fantastiskt att ha barn och jag känner mig så lyckligt lottad att ha fått ett litet pyre att ta hand om och vårda. Ibland sitter jag och undrar vad jag gjorde med all tid förr innan Celine kom till jorden, det verkar som om det var flera år sen men det är trots allt bara 5 månader sen hon kom. Det känns som om allt kretsar kring detta lilla liv just nu, det finns inte tid till något annat men jag antar att det ska vara så.

Förra veckan började vår mammagrupp och i morgon ska jag dit igen. Jag vet inte riktigt hur jag ska ha tid att gå på mammagrupp jag har ju ett barn att ta hand om och som det känns just nu så vill jag hellre ta hand om henne än att springa på någon grupp. Å andra sidan ska vi prata om mat i morgon så det känns ganska aktuellt för Celine ska börja äta lite vanlig mat om en månad och då är det ju bra att veta hur man ska bära sig åt.

-finula, verkligheten kallar igen-