måndag 27 oktober 2014

Katastrof!

Jag sitter här med mina listor som jag skapar i huvudet. Det känns som om allt blir bra då. Jag vet att så förmodligen inte är fallet men jag hoppas på att få lite klarhet i det hela. Jag har en krisplan på vad jag ska göra och säga den dagen när jag får nog, du vet den dagen när jag inte längre bryr mig om rätt eller fel utan bara kör på magkänsla.
Jag är ofantligt trött på att bära allt, trött på att det bara är jag som står för majoriteten och jag vet att det inte är så jag vill ha det. Jag vill ha mycket mer än det här och det kanske är där det sitter grunden till stressen och oron. Jag vet att fortsätter jag att slita i håret kommer jag inom snar framtid inte ha något hår kvar. Fortsätter jag att se mellan fingrarna kommer jag snart inte att ha ett liv kvar eller inte det liv jag vill leva i varje fall. Ibland fram för allt idag så är det tufft. Vad det beror på vet inte jag just nu.

onsdag 22 oktober 2014

Hopp

Jag lever på hoppet på att någon dag ska det gå som jag vill. En dag ska allt flyta på och bli så som jag vill. Jag vet egentligen inte hur jag ska orka det här men på något knasigt sätt måste det gå. Dagligen oroar jag mig för saker jag inte kan rå för. Jag funderar blir upprörd, irriterad och ledsen. Jag skulle vilja ha det där lugnet i kroppen, känslan av att jag fixar det här oavsett vad men den vägrar komma. Istället så finns det svarta redo att suga in mig i kletet. Gah! Tokig är väl bara förnamnet!

fredag 17 oktober 2014

Ge och ta.

Jag känner mig sorgsen och svart. Det känns som om glädjen blandas med skuld och skulden tar över. Jag har misst en viktig person i mitt liv, jag vet inte varför men hon är borta. Nej det är inte så att hon har dött utan hon vill bara inte ha något med mig att göra. Varför vet jag inte men det verkar som jag inte har med det att göra. Det finns ett tomrum efter henne, ett mörker som bubblar. Jag försöker stänga dörren vara cool tänka att jag får finnas ändå även om hon inte vill ha mitt sällskap. Hon har sitt och jag har mitt. Punkt! Men samtidigt så längtar jag även om vi stundtals hade det knöligt.