Dreams

Jag har haft världens konstigaste dröm i en hel vecka och då menar jag verkligen en hel vecka. Jag är en sån som brukar ha läskiga drömmar där folk jagar mig med knivar och dylikt men den här drömmen är helt underbar. I drömmen har jag en flickvän som är helt underbart trevlig och söt och vi gör massor med saker tillsammans, men sen på morgonen vaknar jag men hon finns med mig hela dagen. På kvällen sen när jag går och lägger mig så är hon tillbaka igen alltså i drömmen. Det låter som om jag håller på att bli scitzofren men jag lovar så är inte fallet..

Hur som haver så tycker jag om drömmen, jag tycker om att känna närheten och jag börjar väl snart misstänka att det där med att leva singel resten av sitt liv som jag ville förut inte håller i längden.

Nu ska jag sova igen och jag hoppas att du är med min hemliga drömkvinna.

Ögon som förstår

Jag började gråta i dag på tåget. Det var väldigt skönt jag har velat det länge nu men det har inte funnits någon tid för det. Jag har kanske inte velat börja gråta på tåget men över huvud taget släppa lite på spärren släppa in någon i mitt liv, någon utanför. Hon förstod hon tittade på mig och förstod. Jag tycker om människor som förstår hur det känns utan att jag ska behöva FÖRKLARA jag hatar att förklara jag hatar att varenda eviga gång försöka få någon att förstå. Men hon hon är i samma sits som jag. Hon liksom jag måste försöka få det här att gå ihop, just nu känns det som om jag trollar med knäna och hoppas innerligt på att det håller jag önskar att det inte faller nu för det skulle vara jobbigt innerligt jobbigt. Jag försöker plugga, jag försöker läsa min litteratur, jag jobbar och försöker få ekonomin att hålla ihop något sådär, jag förskönar verkligheten lite i mina jobbansökningar och därutöver försöker jag få tid för de som betyder mest i mitt liv, mina vänner. Jag är evigt tacksam för att de förstår även om jag ibland blir illa tvungen att förklara mig.

Hon har i varje fall ögon som förstår. Hennes blick och hennes kram gjorde mig lite starkare. Det är underligt vi känner inte ens varandra men i dag lärde jag känna henne lite och hon mig för jag snyftade fram allt som tyngde mig. Och hon försökte också berätta vad som tyngde henne. Det slog mig att det var så otroligt lika fast ändå så olika. Hon och jag tycker så lika om vissa saker att det inte var sant. Det var ungefär som att möta sin tvillingssjäl. Hon fick höra saker som jag inte orkat berätta för andra kanske för att det var så kravlöst, kanske för att jag liksom hon vet att i december är vår sista kurs ihop, eller kanske för att vi just då fann varandra på samma plan. Vem vet varför egentligen och måste man veta allt, det enda jag är säker på är att jag just då var väldigt glad över att det var hon som fanns vid min sida och inte någon annan.

-finula, starkt troende på ödet-

Dator krångel

Min dator krånglar, den brukar hålla i två timmar och sen lägger den ner. Den blir svart och börjar surra. Jag misstänker att den håller på att göra självmord och det gillar inte jag. Jag vill gärna att den ska hålla minst till januari gärna längre för jag har inte pengar att lägga på en nu dator just nu men det har jag i januari eller februari.
Men nu när jag vet att den kommer att hålla i två timmar växer nästa fråga fram vad ska jag göra under mina två timmar framför den? Igår valde jag att ägna mig åt en ny serie på svt.se som heter mia och clara och den var rolig riktigt rolig om jag ska vara ärlig. Det var en vän som föreslog den till mig och det var snällt.

Ja så jag har väl ungefär en timme kvar men jag får lite ångest över vad jag ska göra innan den slocknar. Jag borde plugga men jag orkar inte inte i dag säger min hjärna och jag håller med inte i dag den får faktiskt vila ett litet tag till. I morgon ska jag ta tag i verkligheten igen i morgon ska jag plugga igen.

Jag har suttit och sökt jobb också, inte för att jag inte har jobb nu men riktigt jobb sen när jag är klar. Jag har än så länge sökt två och chansen att jag ska ens komma in på intervju på någon av dessa två är minimal riktigt ruskigt liten. Sånt är livet försöker jag intala mig själv men jag lyckas inte riktigt med det. Jag måste ha ett jobb så snälla sätt ut lite fler jobb för då skulle jag bli glad ser ni.

nä nu ska jag surfa vidare klockan tickar och snart är det svart på skärmen.

-finula, pressad av tiden-

Bekräftelse- Tack

Jag är i en bekräftelsefas i mitt liv. Det känns lite larvigt och i och med att jag skriver ner det nu så känns det ännu larvigare än det gjorde i början. Men så är det just nu jag måste få höra hur duktig jag är även då jag inte är det.

Jag längtar till mitt jobb, jag börjar om en timme och jag önskar att timmen skulle kunna gå lite fortare men det är inte möjligt så jag får vänta 60 minuter som alla andra. Det är typiskt aldrig aldrig ska man ha fördelar. Pah! Anledningen till att jag längtar till jobbet är att jag då ska ta min favoritlista och gå till mina favorit vårdtagare. Agda 84 år tycker om mig, hon tycker att jag är söt och rar. Just det behöver jag höra. Sen har vi Åke 79 så säger att om han bara vore några år yngre skulle han bjuda ut mig på dans. Det är precis det jag behöver höra. Kanske inte egentligen av Agda och Åke men de är bra substitut. Sen har vi Klara 89 som säger att om jag behöver ha någon som referens så är det bara att ringa till henne. Åhh hon är så söt. Sen att hon är nästan döv och blind gör inte så mycket jag är nämligen en höjdare på att värma risgrynsgröt och byta blöjor. Det ni skolstyrelsen, där fick ni så att ni teg. Eller inte. (Sen vill jag bara göra en liten fotnot om det där med tystnadsplikt jag har bytt ut namnen på alla deltagare.)

Det är lite tragiskt att vara jag just nu, det är lite illa att jag inte duger som jag är i mina ögon just nu, utan denna yttre bekräftelse. Men jag tror eller önskar snarare att jag ska bli starkare snart. Jag är inte den typen som behöver veta hur bra jag är hela tiden egentligen men just nu behöver jag det hela tiden. Det är därför jag längtar mig blå till jobbet. Jag måste få jobba lite snälla då?

Jag önskar att den här fasen ska ge sig så att jag kan bli jag igen. En sak som jag är trött på i mitt liv det är det att man inte kan säga till någon att de är söta eller att man tycker det för så är man antingen dum i huvdet eller så får man en och vad går du på för något blick tillbaka. Jag min lilla fegråtta kan passa på att säga att jag tycker att M ser väldigt bra ut. Hehe det roligaste vore om hon läste detta. Men det gör hon nog inte.

-finula, bekräftelsefasen suger-

Framtid

Snart har min framtid hunnit ifatt mig. Snart är jag där jag länge velat vara. Jag är om någon månad helt färdig med mina studier på lärarhögskolan. Det känns stort för mig, och jag struntar fullt i om det är mindre stort för någon annan för det är min åsikt som räknas i det här sammanhanget. Ibland så blir jag så förvånad över att min framtid ser ut så här som den gör. Det hade jag inte trott för ett antal år sedan. Då trodde jag att jag vid det här laget skulle vara bränd och begraven men så lätt gick det inte.

Under min skoltid så var skolan det värsta jag visste, jag hatade att gå till skolan och skulle inte i min vildaste fantasi tänkt att jag skulle en dag bli lärare eller vilja bli det. Men saker och ting förändras och vi förändras. I gymnasiet trodde jag att det bästa jobbet jag kunde få var på marabou och det såg mina lärare till att trycka in i pannan på mig också. Det där med pedagogik har de nog inte läst så noga.

Men hur som haver så så blev det inte. Jag blev lärare och min framtid ser ganska så ljus ut. Jag har nått ett av mina mål och behöver inte ha så bråttom med de andra för allt kommer att lösa sig det vet jag. Någon dag kommer bitarna att falla på plats och då kommer jag vara väldigt glad, för jag förtjänar ett bra liv och det vet jag i dag. Till de människor som vill trycka ner mig eller smutskasta mitt liv vill jag bara säga att ni slösar er energi helt i onödan jag är nämligen inte ett dugg intresserad av ert skitsnack och mina vänner lyssnar ändå inte på det.

-finula, ser ljust på framtiden-

En helt vanlig fredag.

Jag var hos frisören igår. Jag hatar att gå till frisören och det är därför jag drar mig in i det sista med att gå dit. Den här gången tog jag med dig vännen E och hon satt snällt och distraherade mig när frisören klippte. Jag hatar tanken på att folk rör mitt hår, jag äcklas i stället för de liksom jag hatar hår. Då sitter jag bara och lider, den här frisören var duktig, hon klippte och log. Hon hade jättevackra ögon också vilket gjorde allt lite jobbigt. Frisören hade också fint hår, det gjorde allt lite lättare för jag inbillar mig att frisörer som har snyggt hår klipper även snyggt. Det som jag tycker är svårt är att veta vart jag ska titta någonstans medan de klipper framför en, först tittade jag uppåt vilket resulterade i att jag stirrade på hennes bröst, så jag tittade neråt vilket givetvis resulterade i att jag satt och glodde på hennes skrev. Det slutade med att jag blundade, det kändes också lite mongo men det var så jag gjorde.

Det som var lite jobbigt det var att hon som satt i kassan satt och glodde och då menar jag glodde hela tiden på mitt hår också, så jag hade liksom två frisörer förutom att hon i kassan bara glodde så klart. Det var inte alls jobbigt jag lovar. Jag såg henne hela tiden i spegeln, men hon skämdes minsann inte hon fortsatte tillslut hade jag då tre människor som glodde på mig det var fruktansvärt vill jag lova! Jag som hatar frisörer fick då trippel uppmärksamhet, jippi eller inte. De som hade rätt att glo var min vän E och frisören så klart. Men jag kom därifrån helskinnad och med ett snyggt hår hon var superduktig dit ska jag igen, och den gången kommer det att gå lättare för nu vet jag vad som väntar mig. Och min vän E ska följa med det har hon lovat mig. Så om en månad bär det av igen.

Resten av fredagen var också mysig vi gick och åt på vår restaurang på söder och hade det väldigt mysigt. Vi fick dock inte samma butch servitris som förut men men hon som serverade oss den här gången var inte heller fy skam. Vi tänkte fråga vart den andra hade tagit vägen men struntade sedan i det för det skulle nog verka lite underligt.

Sen såg vi på film hemma hos mig, vi såg jakten på lycka och för er som inte sett den gå och hyr eller ladda ner den på en gång! Den är helt underbar! Sen fick jag feber så nu sitter jag här i min feberyra och drömmer mig bort till vackrare länder. Jag vill åka utomlands!

-finula, hon med den fina frisyren-

Klassfest

Jag fick ett brev i fredags där det stod att jag var bjuden på klassfest. Eller ja riktigt så stod det inte men jag var bjuden och det var ju kul. Det stod att det är nu 10 år sedan ni gick ut grundskolan och det betyder att det snart är dags för klassfest. Vaddå klassfest, jag satt och stirrade på lappen och kände klumpen i magen växa. Eh vilka gick i min klass? Visst minns jag några och allra mest minns jag min kära lilla heffa! I like you friend! Men resten då, jag var tvungen att rota fram den gamla dammiga klasslistan och titta efter.

Jag är fortfarande osäker på om jag vill gå, vem bryr sig om de lixom? Jag har levt mina 10 år (usch va gammal jag måste vara?) helt utan att tänka det allra minsta på dem så en sådär 10 år till gör ju ingen skada direkt. Eller hur? Det som var så roligt var att på lappen stod det att jag funderar säkert vad som hänt med alla, ähum ja nej det gör jag inte. Och hur de ser ut, vem f_n bryr sig? Har jag som svar på den frågan. Men om heffa går går jag om heffa inte går går inte jag heller.

Jag hade ju vänner där men jag vet inte om jag vill träffa de igen, det som var då var då lixom nu är nu. Jag vet inte om jag vill om det hade varit klassfest för oss som gick i gymnasiet ihop då hade jag tackat ja på en gång men just så var det inte nu.

Ja ja jag har ett tag på mig att bestämma mig, fram till den 24 november för det är då festen är planerad. Eller fest och fest vem vet det kanske blir klasskaos.. hehe

-finula, en aning anti klassfester-