Dejta eller inte dejta.

Det börjar bli lite trist att vara jag. Satt tidigare och funderade på om jag skulle börja dejta, men efter ett tag började jag fundera på varför? Jag har ju det ganska bra själv också. Hur skönt är inte det att sitta i soffan och bråka med sig själv om vem som har slängt ner strumpan på golvet. Det var inte jag säger jag högt för mig själv och kommer på att jag är ju ensam så det var nog jag ändå. Sen är dejtande svårt det krävs nästan mer jobb än man har nytta av det. För tänk du eller i det här fallet jag då måste först hitta den där personen jag vill dejta och sen måste jag komma på något att säga om mig själv. Eller ja först måste man ju träffas, och då måste den andra parten också gå med på det. Jag måste lägga ner energi på en annan människa som inte känner mig och som kanske inte alls är intresserad sen i slutet ändå eller tvärtom dårå att jag inte är intresserad. Hm men hur som haver så. Då har jag lagt ner tid i onödan jag har slösat min energi på något som inte blev så bra ändå i slutet ändå. Hur klokt är det då? När jag lika gärna kan göra något annat, te.x jobba. Men det skulle vara sjukt kul att hitta någon snart för mitt kärleksliv är icke existerande så även mitt dejtande.

Synd att jag inte kan dejta någon av mina vänner för det skulle spara mig så hemskt mycket tid, de känner mig redan, jag känner de och jag tycker om mina vänner hemskt mycket. De vet mina speciella egenskaper så som att jag älskar kyckling, och pommes frites osv. Men nu går ju inte det för känslorna finns inte där inte på det planet tack och lov.

Nej jag får ta tag i det där med dejtandet snart då. Men ärligt hur gör man? Finns det någon bra bok som handlar om det kanske? Såg ett program tidigare idag på tv, (kanske är det därför jag är inne i dejting fasen?) där sa de att av 430 dejter så är det 1 som är den rätta för dig, ja alltså det är ganska dåliga odds, eller hur? Jag har inte ens träffat så många människor i hela mitt liv eller jo det har jag men inte i det syftet. Så hur gör man då när man vill dejta någon, det är ju inte så att man bara kan gå fram till någon på gatan och säga att hey du verkar nice ska vi dejta? Nej jag ska nog lägga dejtandet på is, för jag har ju egentligen ingen tid heller. För jag pluggar och sen jobbar jag så det är förmodligen ingen som vill träffa mig bara när jag kan. Eller så får jag träffa någon som har lika lite tid som jag. Äsch jag vet inte, jag vill och sen vill jag inte. Jag kanske får träffa någon som är lite som jag, men inte förmycket för då blir det jobbigt. Sen är det väl inte inne att dejta längre, folk dejtar inte längre va? Uäh jag hatar att vara ute. :(

-finula, dejta eller inte dejta det är frågan-

Mogen 5-åring.

Jag har gått omkring och funderat nu ett par dagar på vad det är som är fel på mig, nu har jag äntligen kommit fram till det. Jag beter mig som en mogen 5-åring. Eller ja huruvida en 5-åring kan vara mogen eller inte kan diskuteras och de flesta skulle säga att 5-åringar är allt annat än mogna så jag är nog snarare en trotsig 5-åring och inte en mogen. Hur kommer det sig att jag beter mig såhär då? Varför beter jag mig som ett litet barn helt plötsligt som freakar ur och bara skulle ha lust att slänga sig ner och börja skrika och dra sig i håret. (Det gör jag dock inte, jag har väl vissa gränser). Jag håller på att tappa kontrollen över mig själv kanske, eller nja inte helt dårå för jag har har ju kontroll över vissa saker. Sen så försöker jag bli bättre på anfallen och först tänka lite på vad det kan bero på. Men en sak är säker att jag har aldrig tjafsat så här mycket med mina vänner som nu, eller nja jag har ju inte tjafsat med alla. Men vissa, men du ska veta W att du är viktig för mig och jag vill inte mista dig.

Igår skulle jag gå ut och festa på connection efter jobbet. Jag slutar ju 22 så det är väldigt lägligt att gå ut efter det. Väldigt smart plan tyckte jag, men på väg in till stan så ångrade jag mig bittert. Jag ville hem och lägga mig i min lilla grotta men nope det gick inte. Min kollega A skulle också följa med, men hon ångrade sig inne på connection och gick vidare någon annanstans Där satt jag men min hemklump i magen och mina tankar på förbjudna banor. Som tur var så var min vän E bara ett telefonsamtal borta så jag ringde henne ett tag och pratade av mig.

Inne på connection så träffade jag några Fransmän som var här på praktik, hur de hamnat på en gayklubb visste de inte för de var inte gay. Men de var trevliga och vi hade otroligt roligt ett tag, de var tydligen här och skulle bli kockar. I och med att min franska inte är som den borde så höll jag strängt fast vid engelska. Sen tappade jag bort de och träffade en Engelsman i stället, han var lite spännande för han hade inte heller koll på gayfaktorn. Tillslut så blev han lite religiös och det visade sig att han var homofob! Alltså ärligt hur kan en homofob få för sig att gå på gayklubb. Det är nog det dummaste han gjort någonsin. Så han satt där och berättade om för mig att jag var sjuk i huvudet och att ett homosexuellt förhållande handlar bara om sex, alltså hey vad fasen handlar heterosexuella förhållanden om då? Polka eller? Å andra sidan så tycker jag inte att förhållanden bara handlar om sex, de handlar om så mycket mer men jag ville inte ödsla min energi på honom. Jag dumpade honom och sa att det vore nog bäst för honom att åka hem innan han blev utkastad. Sen dansade jag loss och på hemvägen hade jag vännen E i telefon hela vägen bättre sällskap kan man inte ha. Så kort och gott så hade jag en perfekt natt på connectionheteromän som var vilse. Så mycket annat än män fanns inte där men vad gör det? Jag är glad över att jag inte går ut så ofta heller, för det är tråkigt att åka hem mitt i natten och vara bakis dagen efter. Nja partyprinsessa blir jag aldrig.

Så nu ska jag rycka upp mig och dumpa 5-åringen i mig, jag ska ut och gå promenader och le för det är sol idag och jag är glad för jag är det viktigaste i mitt liv! Tyvärr så kan jag inte vrida tiden tillbaka och göra saker jag gjort och sagt ogjorda men jag önskar att jag lärt mig något till nästa gång.

-Finula, leende och en aning dummare förmodligen ;) -

Hjälp!

Jag blåser bort, eller ja kanske inte men nästan. Hur mycket får det blåsa egentligen? Jag hade svårt att ta mig till jobbet med min cykel för den höll på att blåsa omkull hela tiden självklart hade jag motvind som gjorde mitt cyklande mycket tyngre. Det verkar som om vinden är emot mig, eller är det jag som är mot vinden? Jag vet inte riktigt men något sådant är det i varje fall. På jobbet var det lugnt för engångs skull men man ska inte säga det högt för då är det någon som sjukskriver sig på en gång ja jag är en sån som tror på sånt, så låt mig göra det.

När jag väl kom hem så skulle jag ut med grannens hund, varken han eller jag tyckte att det var speciellt mysigt att gå där ute i stormen så efter en timmes promenad vände jag om och gick glatt hemåt. Men tror ni att vovven ville gå hem eller? Nej självklart inte han ville minsann sitta på gräsmattan först. Ja han fick det även om jag inte ville stå där som ett fån och titta på den nöjda hunden.

Efter ett tag hemma så upptäckte jag att min frys hade gått sönder, precis vad jag behövde eller inte. Det luktade äckligt i hela min lägenhet, så det jag har roat mig med nu ett tag tillbaka är att städa i en äcklig frys och slänga en massa mat som jag hade planerat att äta upp.

-Finula, verkar som om jag vaknat på fel sida idag-

(Eh alltså det var inte riktigt så jag menade, självklart förstår jag att du mår dåligt och att vi alla fungerar på olika sätt men jag kan ju inte veta hur du fungerar när jag inte känner dig eller hur? Nej sårad är jag absolut inte och det trodde jag aldrig var din mening. Jag tycker att det var synd att jag inte fick chansen att lära känna dig det var ungefär det jag ville ha sagt. Använde väl fel ord. Intresserad av att lära känna dig mer ungefär så. )

26 år

Ja nu erkänner jag, jag är besegrad eller? Men det betyder inte att jag förstår riktigt för det gör jag inte. Att du inte är intresserad är ganska glasklart och jag är inte den som tänker springa efter dig direkt för jag har ju levt 26 år utan dig så en sådär 50 år till utan dig gör nog ingen skillnad. Däremot så tycker jag att det är trist för jag tyckte att du verkade intressant, men man får inte allt som man vill här i världen det är ju så. Visst att man inte alltid orkar vara social eller träffas men ett medelande kan man åtminstone svara på, tycker i varje fall jag. Är det inte lättare att säga att du jag är inte intresserad än att inte säga något alls? Om du nu skulle ha en förklaring så messa den gärna. Och om inte så får det väl vara.

-Finula, väl medveten om att hon inte borde publicera detta inlägg men gör det ändå-

Det där med beslut ångest

Igår kväll var det tenta kväll. Jag kom iväg med andra ord, fortfarande på bussen på väg mot universitetet tvekade jag om jag verkligen skulle skriva tentan eller inte. Men jag gick dit beslutet var ganska enkelt när jag väl gjorde den. Självklart placerade de mig längstfram! Kom igen hur snällt är det? En sån som jag som darrar INNAN jag går in i salen. Så jag satt där och kände hur hjärtat höll på att falla ur sin plats, men jag sa inget. Träffade en gammal kursare också och pratade med henne ett tag eller försökte sen efteråt började jag tänka på vad vi pratat om men jag kom inte på något. Ja mina tenta nerver är icke existerande. Det finns inget som jag hatar så mycket som att sitta i en sal full av människor där alla är tysta och fokuserade på papprerna framför sig. Ingen säger ett knyst och man hör så fort någon suddar eller nyser. Apropå det där med att sudda, det är också en sak som jag hatar. För tänk om den personen som suddar suddar bort något som jag också har skrivit och sen får den rätt och jag fel? Usch nej salstentor är rena pinan. Som tur är så har jag inte en enda salstenta i höst. För er som vill veta så var tentan enkel det är den lättaste tentan jag gjort på länge och jag är helt hundra på att jag klarar av den! Men glädjen varade inte så länge för det här var en tenta jag inte behöver göra, alltså de poäng den ger mig behöver jag egentligen inte just nu. Jag skriver tentor tydligen för skojs skull...

Efter tentan träffade jag E och det var länge sen vi sågs sist eller inte. Då hade ju nervositeten släppt som tur var. Det var trevligt att gå på medborgarplatsen och prata och bara vara. Sen kom jag på att jag skulle upp tidigt för jag jobbade idag dårå.

Så nu sitter jag här och väntar, vad jag väntar på får ni kanske veta en annan dag.. Medan jag väntar lyssnar jag på min nya favorit cd men Sarah Dawn Finer hon har en så fin röst! Tänk om man kunde sjunga som hon.. Det kan inte jag, för när jag sjunger så låter det mer som stucken gris.

-finula, hon utan tenta nerver-

Det är synd om mig ;)

Jag hade stora planer för eftermiddagen. Efter jobbet skulle jag träna, och träna gjorde jag i två timmar. Körde lite olika övningar för rygg, mage och armar efteråt var jag så slut så att jag knappt orkade duscha. Om jag inte känt mig så äckligt svettig hade jag kanske struntat i det, eller inte. (Man 'ni' ska inte tro på allt ni läser).

Sen sprack planeringen. Jag skulle vara lite social med mina vänner idag, så jag hade lovat J att äntligen åka och hälsa på henne och ett par andra i hennes nya lägenhet. Vi skulle se på film och snacka massa. Nu är det så att hon bor väldigt långt bort och jag ska upp tidigt i morgon så jag avbokade faktiskt det. Jag ringde och sa till henne att det blir försent, och snäll som hon är så förstår hon. Det som gör mig lite nervös är att även om hon inte skulle förstå så låter det alltid som om hon förstår. Men jag önskar verkligen att hon förstår.

Så i stället för att åka iväg till henne gick jag ner till affären, alltså inte den äckliga affären mitt emot mig utan den som är en bit bort även kallad Hemköp. Där gick jag loss på smågodiset, ja jag äter smågodis även om det är otroligt äckligt med tanke på alla som förmodligen rört på det och sedan lagt tillbaka det. Och nu när jag börjar tänka på det kan jag inte förstå hur jag kunde lura i mig att köpa och äta det men det är lite försent att ångra sig nu. Sen var jag tvungen att köpa lite läsk för att skölja ner det andra sockret med. Min kropp är från och med ett tag tillbaka fullproppat med socker inte undra på att jag känner på så uppe i varv. Medan jag åt upp mitt socker så såg jag på min favorit film, Dagboken för er som inte sett den och har ett litet hopp om kärlek kvar se den. Det är en helt underbar film kanske ingen bra dejt film i och med att den framkallar lite tårar men annars så. Eller vad vet jag ni kanske vill att er dejt ska gråta. Ähum det skulle inte jag vilja, för övrigt skulle jag heller inte vilja vara den som gråter.

Så nu är det synd om mig, jag har ont i magen av allt socker, träningvärk i hela kroppen har ont i muskler jag inte visste om att jag hade och är så rastlös att jag hoppar upp och ner i stolen. Sen så tänker jag så mycket att min hjärna håller på att spricka.

-finula, ynklig men har sig själv att skylla-

Surt sa räven..

Jag tycker om ärlighet. Ibland så tror jag att jag förväntar mig att folk ska vara ärliga mot mig så att jag inte ens funderar kring att de kanske inte är fullt så ärliga som det verkar. Visst kan det vara svårt ibland att säga som det är men kom igen lite mer ärlighet! Säg vad du menar! Vad är poängen med att dra ut på saker och ting, är det inte mycket lättare att bara säga det man vill ha sagt? Det är inte så att jag vill tvinga folk till att umgås med mig vill man inte så vill man inte så enkelt är det. Kan alla sluta med dubbelspel?? Jag är besviken på människor idag, mer än så kan jag inte säga men vad kunde jag förvänta mig? Äsch det är bäst att jag slutar skriva här så att det inte bara blir en massa spydiga ord som andra måste läsa, alla andra förutom de berörda.

-finula, smått bitter på mänskligheten-

Gotland

Gotland är ett vackert ställe och nästa år ska jag stanna där två veckor. Jag och vännen funderar på att åka på cykelsemester och cykla runt Gotland. Ja det var mitt förslag, eh någon som är förvånad? Däremot så visade det sig att Solsäkra Gotland var ett mindre solsäkert ställe, tur att jag tog med mig paraply. Den gjorde däremot inte livet lätt för mina jeans och andra byxor i och med att klant finula bestämt sig för att snubbla omkring och vara så tankspridd att jag gick rakt in i vattenpölarna. Så vad spelade det för roll om jag hade ett paraply eller inte? Detta resulterade i att min vän E fick ont i magen av allt skrattande. Som tur är så bjuder jag rejält på mina egna klantigheter. Tre fina dagar, två regniga och resten bara molniga gjorde att jag eller vi trivdes som fisken i vattnet. Min vän E brände sin vita näsa så pass att det blev vattenblåsor på den. Det gjorde bergis ont! Jag fick en lite röd nacke men annars klarade jag mig från att bränna mig. Jag är inte den som bränner mig i första taget. ;)

Ingen av våra dagar var den andra lik. Jag hade verkligen en helt underbar semester och min väns hemstad eller barndomsställe var helt fantastisk. Jag såg hela Visby och det var otroligt vackert, där skulle jag kunna trivas ett längre tag. Kanske inte hela mitt liv men ett litet tag. Pågrund av det äckliga regnet åkte vi inte till fårö men jag får åka dit nästa år med henne. Jag hade nog världens bästa guide för hon kunde ju berätta lite intressanta saker också

I slutet av veckan fick jag enorm hemlängtan. Jag gick omkring och bara längtade bort till min egna lilla vrå. Tänk att bara sätta sig ett tag i ensamhet!? Det var då vi bestämde att vi skulle vara för oss själva ett tag och det var jätteskönt. Jag tog en långpromenad och bara gick och rensade huvudet med hjälp av musik. Jag är en sån som måste vara själv ibland jag måste få andas för mig själv för att sedan fungera med andra. Det är inte för att jag tycker att det är jobbigt att umgås med min kära E utan för att jag måste få vara ifred och känna. Min kära vän E bestämde sig för att sova under tiden, det behövdes kanske. Sen kunde vi umgås igen, och all längtan att vara ensam var som bortblåst. Jag älskar att umgås med människor som förstår mig och förstår att jag måste vara ensam ibland.

Sista dagen åkte vi och hälsade på E:s syster och systerns man som nyligen köpt en villa. Den var helt fantastisk och trädgården som hörde till var inte helt illa den heller. Det var visserligen mycket att göra i villan men det har de säkert inget emot, för de satt glatt och berättade vad de skulle göra och hur det skulle se ut när vi kom dit nästa år och hälsade på. Jag satt där i trädgården och kände mig som den ensammaste människan på jorden. För alla var tillsammans med någon förutom jag. Min vän E satt också och berättade att hon och hennes sambo letar efter hus. Jag vred på min otåligt i min stol och tänkte att fråga inte mig fråga inte mig. Det gjorde de inte heller och jag tyckte om de redan lite mer.

Hemresan gick bra, E:s sambo körde mig till älvsjö så att jag skulle komma hem lite fortare, och den snälla spärrvakten sket i att ta betalt så att jag skulle hinna med tåget. Tänk att det finns så snälla människor med!

-finula, nöjd med semestern-