lördag 22 mars 2014

Ljus

Idag känns det bra. Det känns som om jag släppt lite på pressen, faktiskt sagt det jag velat och bara mått bra. Det börjar kännas lite bättre i hjärtat trots att allt inte är ordnat. Det är klart att allt inte är perfekt men det är så bra det går just nu.
Jag har börjat rota lite och hoppas på att ljuset ska föra mig uppåt även om molnen skymmer den ibland.
Idag så njuter jag av ljuset och försöker trycka bort känslan av att tänk om...

fredag 14 mars 2014

NEJ

En sak är klar, ett nej är ett nej hur ynkligt det än må vara. Ett litet sammanpressat nej är lika mycket värt som ett stort och bestämt nej. Jag börjar bli yrslig nu efter varje gång. Jag känner att kroppen förmodligen börjar få nog på det här. Jag orkar snart inte längre stå upp och le nej jag känner att det är inte långt undan nu.

Hon försöker intala mig att även jag har rätten att säga nej, och att mitt nej måste också respekteras exakt lika mycket som alla andras nej. Jag påminner henne om att det inte är så, det går inte att lyssna på mina nej. Men det ska tydligen vara så att även jag hur svag jag ens är får säga nej. Mitt inre skriker det men jag ignorerar. Jag känner att underlaget sviker, benen är mattare, hon kommer med idiotiska kommentarer, min psykolog kommer med smarta kommentarer som inte fungerar som inte håller i min värld där mitt tyckande inte räknad, där jag inte räknas, där jag aldrig sagt nej så högt och tydligt att det räknas. Någonstans långt inom mig hoppas jag att de små aldrig någonsin blir som jag. Jag önskar att de kommer säga nej när de känner att de fått nog! En dag kanske mitt nej också gäller. Denna dag skulle kunna vara idag.

söndag 2 mars 2014

Livet i en bubbla

Jag försöker fluffa till och göra det mysigt men just nu är det svårt. Det är inte fluffigt inte det minsta utan bara geggigt. Jag försöker se mig om i min bubbla, försöker titta om det är värt att komma ut men inser att en sådan ansträngning vore förmycket just nu. När man nått botten så kan man bara ta sig uppåt. Jag är inte redo för några kraftansträngningar utan vill bara vara i mitt svarta. Det händer att jag kryper ut och ser mig runt men gömmer mig fort igen. Jag är inte redo, trots att det är svårt just nu.