Paus

Jag vill ta en paus från mig själv. Jag skulle vilja ställa mig bredvid mig själv och betrakta mig med någon annans ögon en stund. Jag har redan en plan för allt. Jag har en plan för imorgon, jag har en plan som kan användas hos svärföräldrarna, jag har en plan för min sista lediga dag och jag har en plan till en skillsmässa som för hoppningsvis inte blir av.

För övrigt så hatar jag att ha planer. De förstör för mig i och med att jag blir panikslagen så fort min plan inte håller. För det är sällan de håller mina planer alltså. Jag önskar att jag en dag kan vakna utan att ha en plan. Jag har en plan för morgon dagen men kanske dagen efter det då kanske jag kan vakna och se vad dagen har att erbjuda. Ja jag håller i varje fall tummarna.

Oj det gick fort..

Oj vad fort det går att hamna på botten igen, fram för allt om man får skjuts på vägen. Tacksam är jag knappast men lite fundersam är jag. Jag börjar få nog och undrar över det som är viktigt för mig... Jag märker mer och mer att den som försöker tränga sig på mer och mer inte är den jag prioriterar eller lyssnar på.

Jag älskar mina barn och ingen kan någonsin ta deras plats. Aldrig att jag tummar på dem. Stor är väldigt duktig på att berätta vad hon vill och inte vill. Liten är också duktig men hon blir nog starkare när hon blir äldre.. Att komma och säga vad mina barn behöver är lönlöst för jag kan ta hand om mina barn och därmed punkt.

Jag behöver träffa min underbara psykolog igen, jag märker att jag blir svagare under tiden vi inte ses. Samtidigt måste hon ha rätt att vara sjuk. Det verkar som om människor i min omgivning passar på när hon är sjuk.. De lixom klistrar fast sig på mig och kväver mig. Ja jag är väl den som måste säga stop åt dem och det är det som jag är så kass på tyvärr. Jag vrider och vänder hellre på mig själv så att jag knapt vet ut eller in.

//finula, the one and only.