Se så fort det går

Min semester är snart över. Känslorna är delade, å ena sidan ska det bli väldigt roligt att återgå till jobbet igen och å andra sidan så vet jag hur trött jag kommer vara igen under terminen. Men jag vet ju även att ju fortare jag börjar jobba desto fortare kommer vi fram till den månad som jag längtar efter allra mest DECEMBER! Men det är mycket som ska fixas innan dess, och ja som det ser ut just nu så kan vi inte mycket göra förutom att vänta.

Nästa vecka har jag och kärleken semester ihop. Då ska vi efter mycket om och men iväg och vandra i småland. Det ska bli trevligt faktiskt och jag tror att vovven också kommer tycka det. Framför allt kommer jag tycka att det är ganska skönt med att ha en trött vovve än som hon är nu 180 tills hon slocknar. Det är mycket som ska fixas inför det också och det är lite lättare fixat än det första. Jag som aldrig sovit i tält ser framemot det, man måste väl ha provat det en gång åtminstone i sitt liv?

Jag är lycklig, jag går omkring på små rosamoln och mår gott. Jag har aldrig känt så här och det gör mig glad för då måste det här vara på riktigt, eller? Jag har till och med börjat få lite distans till saker och ting och kommit fram till att vissa saker i mitt liv är destruktiva jag har fått rensa lite och i fråga sätta lite men nu är jag nöjd. Jag behöver inte saker som skaver i mitt liv, livet är ju lite tufft ändå och det sista man behöver är skavande känslor eller hur? Så jag har börjat att se framåt istället för att se bakåt och är nöjd med det som komma skall. Öppnar man ögonen lite till så kan man se möjligheterna istället för mörkret så är det bara.

-finula, glad för att hon tagit bort det som skaver-

Att känna sig fri

Snart ska jag och kärleken ut och springa i skogen. Jag älskar att springa, kanske inte innan och eventuellt inte ens under själva löpturen men efteråt. Då kan jag sitta och njuta av känslan av att ha sprungit långt och ambitiöst. Det är då jag känner mig fri, jag kan göra allt och klarar faktiskt av det mesta.
Det tog tid men jag tror att löpning är min sorts sport. Jag har alltid tyckt om att springa men har aldrig reflekterat djupare kring det. Jag har provat på ganska många olika sporter som vuxen men inte riktigt känt mig så nöjd som jag är nu. Jag har provat att simma men att bli blöt är inte min grej, sen har jag provat friskis och svettis och det fungerade ett bra tag men jag kände mig inte riktigt tillfreds, sen provade jag gym och det om något var definitivt inte min grej. Däremot så ger löpningen ger mig frid.

Allt började med att min söta kärlek sa att hon skulle anmäla oss till vårruset och jag kan inte vara sämre så jag sa att om hon gjorde det så skulle jag anmäla oss till midnattsloppet. Jag trodde då inte att hon skulle anmäla oss och hon trodde inte att jag skulle göra det så det slutade med att vi hade två betalda lopp. Så vad gör man? Ja just det man börjar träna inför de plötsliga loppen. Det som började med en impulsgrej har blivit min nya och stora drog. Kanske inte sambons lika mycket men definitivt min jag börjar redan fundera på hur jag ska göra i vinter när den eventuella snön kommer. Vart ska jag springa då? Nästa år då ska vi springa lidingöloppet men det är inte förrän nästa år så den ångesten tar jag då. Nu är det midnattsloppet i augusti som gäller och det om något är mycket att se framemot.

Nu ska jag sluta blogga och börja klä på mig löpkläderna, vi kanske ses på midnattsloppet eller inte hur som helst skulle jag vilja ha lite löptips.

-finula, drömmer sig bort till löpspåret-