Snart ska jag och kärleken ut och springa i skogen. Jag älskar att springa, kanske inte innan och eventuellt inte ens under själva löpturen men efteråt. Då kan jag sitta och njuta av känslan av att ha sprungit långt och ambitiöst. Det är då jag känner mig fri, jag kan göra allt och klarar faktiskt av det mesta.
Det tog tid men jag tror att löpning är min sorts sport. Jag har alltid tyckt om att springa men har aldrig reflekterat djupare kring det. Jag har provat på ganska många olika sporter som vuxen men inte riktigt känt mig så nöjd som jag är nu. Jag har provat att simma men att bli blöt är inte min grej, sen har jag provat friskis och svettis och det fungerade ett bra tag men jag kände mig inte riktigt tillfreds, sen provade jag gym och det om något var definitivt inte min grej. Däremot så ger löpningen ger mig frid.
Allt började med att min söta kärlek sa att hon skulle anmäla oss till vårruset och jag kan inte vara sämre så jag sa att om hon gjorde det så skulle jag anmäla oss till midnattsloppet. Jag trodde då inte att hon skulle anmäla oss och hon trodde inte att jag skulle göra det så det slutade med att vi hade två betalda lopp. Så vad gör man? Ja just det man börjar träna inför de plötsliga loppen. Det som började med en impulsgrej har blivit min nya och stora drog. Kanske inte sambons lika mycket men definitivt min jag börjar redan fundera på hur jag ska göra i vinter när den eventuella snön kommer. Vart ska jag springa då? Nästa år då ska vi springa lidingöloppet men det är inte förrän nästa år så den ångesten tar jag då. Nu är det midnattsloppet i augusti som gäller och det om något är mycket att se framemot.
Nu ska jag sluta blogga och börja klä på mig löpkläderna, vi kanske ses på midnattsloppet eller inte hur som helst skulle jag vilja ha lite löptips.
-finula, drömmer sig bort till löpspåret-
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar