Onödigt värre

Idag var jag och Celine hos familjerätten och skrev under faderskapet. Vår donator skrev under att det är han som är den biologiska pappan till Celine så att min fru nu kan ansöka om adoptionen. Utan detta lilla papper kan det bli näst intill omöjligt att få igenom adoptionen.

Jag tycker att det är lite stört att skriva sådana papper jag menar han kommer inte att ha någon stor roll i hennes liv. Det är inte ett papper som gör dig till förälder utan det är dina handlingar som gör dig till förälder. Vem har nytta av att han har skrivit under detta papper? Inte jag eller min fru och fram för allt inte Celine. Det är enbart för att det måste finnas en pappa till barnet enligt den svenska lagen. Men när pappan inte är intresserad av att vara pappa vad gör man då? Jo då måste han skriva under ändå för att det ska vara så. Jag hoppas på att lagen skulle ändras så att man inte behöver böka så mycket. Det vore mycket bättre om de som vill vara föräldrar till barnet får vara det istället för en massa formellt skräp.

Hur som haver så hoppas jag på att adoptionen går igenom smärtfritt. Så att jag och min kärlek kan få stå som vårdnadshavare på vår dotter, eller jag står där redan men att hon kan få stå som den andra vårdnadshavaren. Det viktigaste är ju att Celine har kärlek omkring sig och människor som älskar henne istället för människor som är runt henne bara för att det står på ett papper.

Allt mellan himmel och jord

Fyra dagar senare ska jag bli färdig med detta inlägg. För fyra dagar sedan fick jag lust att skriva ett litet inlägg här på min lilla blogg men det slutade med tårar första gången så jag raderade det. Andra inlägget blev avbrutet av en liten docka dvs. Celine hon ville nämligen ha mat. Efter ammandet ville jag inte längre skriva det som jag påbörjat vilket resulterade i ännu ett inlägg som blev raderat. Sen så gick det utför och det blev inget av det hela.

Mitt liv är helt underbart just nu jag har exakt allt jag vill ha och har velat ha. Celine är den viktigaste i mitt liv, att göra henne nöjd och glad har prioritet nummer 1. Det är helt ofattbart att hon redan är tre veckor gammal, och på fredag blir hon en månad gammal. Jag är inte helt hundra på att jag vet vart tiden tar vägen men dagarna går och jag har minst sagt fullt upp. Att se henne växa är helt underbart, det är lite frustrerande när man inte riktigt vet vad hon vill ha men jag och min kära fru är tacksamma för att hon än så länge inte fått kolik. Min fru åkte ner från nummer 1 men jag kan tänka mig att Celine ligger på första plats hos henne så det är ömsesidigt. Min fru har ju fortfarande en väldigt stor plats i mitt hjärta.

Här om dagen skulle jag åka iväg och köpa mat i affären så Celine fick vara kvar med min älskling hemma. Jag var nära på att ringa och fråga om allt gick bra men hejdade mig själv i sista sekund. Det är klart att det gick bra tänkte jag sen men det är svårt att släppa taget. Det är svårt att åka ifrån henne även om det bara är 20 minuters resor så känns det som en evighet när man inte är nära.

Min underbara fru började arbeta för drygt en vecka sedan. Jag tycker synd om henne som inte får vara med Celine hela dagarna men någon av oss måste ju tjäna pengar.

Vissa nätter när mina diamanter ligger och sover så ligger jag vaken, och funderar på hur det kan komma sig att jag hade en sån tur att jag fick allt jag ville ha och då kan jag bli rädd. För tänk om det tas ifrån mig vad gör jag då? Det är verkligen inte bra att ligga och fundera på sådant när man ska sova för det gör det inte lättare att sova då.

-finula, nu ska här vaggas ett övertrött barn-

24 timmars kärlek

Efter nitton timmars förlossning var hon äntligen i vår famn. Vår fina dotter Celine är äntligen här. Känslan av att ha henne här känns overklig. Det känns som om det snart kommer någon och knackar på dörren och säger att ja nu ska jag komma och hämta henne. Men jag vet att det inte är så och det är skönt.

Celine tycker om att vara uppe på natten vilket gör att även finula är uppe mitt i natten. Det värsta Celine vet är när jag får skrattattacker mitt i amningen. Då brukar hon titta upp på mig och jag tror nog att hon tänker att jag vill inte ha någon milkshake mamma så lägg av att skratta. Exakt då blir det omöjligt att låta bli utan då bubblar det över ännu mer.

Vi har vart på äventyr också vi tre. Små korta äventyr såklart med tanke på att hon är så liten. Det är lite läskigt fortfarande att klä på henne kläder och ta henne ut på promenad för man vet inte riktigt hur mycket kläder man ska ha på henne för vi vill inte att hon ska frysa men inte heller tycka att det är för varmt.

-finula, det är nu det roliga börjar-

Konsten att ta det lugnt

Nu är det inte många veckor kvar tills att det dags i alla fall om pyret kommer när den är beräknad. Det gör den lilla förmodligen inte för de gör ju sällan som man vill. Jag går mest omkring och är trött som bara den. Jag är inne i min andra vecka av trötthet nu och igår fick vi svaret på varför. Mina värden var inte som de ska.

Nu är jag sjukskriven på heltid. Läkaren frågade inte ens om jag ville utan hon skrev sjukskrivningen utan att fråga mig. Idag har jag då fått träna på att vila och ta det lugnt. Jag har kommit fram till att jag är ganska duktig på det. Min kära fru får städa och hålla ordning här hemma men just nu känns det som om det kvittar att det är lite stökigt. Det viktigaste är att vår son eller dotter mår bra och att jag mår bra.

Jag borde verkligen passa på att ta det lugnt nu för jag kommer ha det fullt upp sen när bebisen är här. Vi håller på att bli riktigt otåliga nu. Är det en liten flicka eller en liten kille i magen? Vi vill veta men det är drygt 5 veckor kvar så vi måste ha tålamod.

-finula, övar på att ta det lugnt-

Tråkdag

Jag skulle igår haft finbesök av en liten bebis men det blev inte så för min kropp bestämde sig för att bli sjuk. Jag vaknade i fredags med ont i halsen och snorig men jag tänkte att det måste väl ge med sig om jag bara ignorerar det. Så var inte fallet utan det blev bara värre.

Igår hysterisk som jag är med tanke på pyret så ringde jag sjukrådgivningen. Det var ingen fara för pyrets del enligt honom och av rösten att döma så tänkte han nog dumma hysteriska förstföderska. Men det är lugnt förstår ni för huvudsaken var att jag fick veta att pyret mår bra och inte blir förkyld bara för att jag blir det. Inte ens fostervattnet ska rubbas utan bara jag som blir varm.

Idag måste jag diska för jag struntade i det igår för jag orkade bara inte. Idag mår jag lite bättre men jag ska inte ut och gå och inte anstränga mig mer än att diska. Jag har nämligen som vana att alltid göra en massa saker när jag mår lite bättre men nu måste jag ge mig och ta det lugnt.

Pyret lever loppan i magen och allt känns helt perfekt för då vet vi att pyret mår bra. Nu är det ca 7 veckor kvar innan pyret är beräknat att komma så det är inte långt kvar. Det är så många som längtar efter att få se pyret så jag hoppas att han inte dröjer allt för länge med sin ankomst.

-finula, ingen duktig på att vara sjuk-

...och snart är även min semester slut..

Det börjar sakta dra ihop sig nu till jobbstart. Jag har bara helgen kvar och på måndag är det meningen att jag ska befinna mig på arbetet. Jag antar att jag är en av de sista människorna på jorden som ska säga att åh nej är semestern redan slut men jag säger det ändå. Jag har nu haft åtta härliga semesterveckor men inte katten känns det roligare att gå till jobbet för det. Semestern har varit helt fantastisk och jag känner mig riktigt utvilad.

Den största anledningen till varför jag inte jublar inför måndagen är nog att jag vet att snart ska jag vara mammaledig. Sitta där på måndag och verka intresserad av vad som kommer hända det här läsåret är inte riktigt min grej. För om jag ska vara ärlig så struntar jag i det. Det känns som om det inte angår mig riktigt även om det gör det i allra största grad. Det som jag är intresserad av är pyret och hur pyret rör sig i magen och om kläderna vi köpt passar eller är förstora. Det skulle jag vilja prata om på måndag och förhoppningsvis så kommer min kollega på måndag som ska ha barn i september så kan vi prata om sådana viktiga saker ihop.

Jag är även lite bitter (läs mycket) alla på jobbet ska få flyga till Riga på onsdag och gå på konferens men inte jag inte för flygbolaget säger nej. När jag sedan läste vidare så såg jag att om jag ändå skulle vilja åka och det skulle hända något så är det jag som får stå för notan. För det finns inget försäkringsbolag som går in och betalar en sjuktransport hem från Riga till Sverige. Kostnaden för ett sådant flyg ligger på omkring 150 000kr då slog det mig att det var kört. Vi får ta Riga nästa år jag, pyret och älskling.

Nu ska min sista lediga dag, förutom helgen firas genom bokläsning, lätt städning av lägenheten och en kort promenad.

-finula, hatkärlek till jobbet-

När inget blev som jag tänkt mig...

För några år sedan mötte jag mitt livs kärlek och hon tog mig med storm men det är inte riktigt där det började gå åt en annan riktning än jag tänkt mig. Nej det började tidigare ungefär ett halvår tidigare.

Jag hade bestämt mig för att skaffa barn med en främling. Det var ju inte ett förhållande jag var ute efter, utan ett barn. Så det spelade inte så stor roll vem som skulle bli den som jag var tvungen att ha sex med. Så här efteråt är jag rätt så tacksam över att det inte blev så som tänkt mig med den saken för det jag inte riktigt tänkte på var alla sjukdomar som man kan drabbas av när man har sex med främmande människor hej vilt. När jag några månader efteråt träffade min blivande fru så kändes det bättre det kändes mer rätt att skaffa barn med henne.

Vägen till att få in pyret i magen var ganska krånglig och inte direkt så romantisk som man skulle kunna tänka sig. Men när han väl var där inne så var lyckan total. Jag tänkte att jag skulle nog gå upp en 5-6 kilo för jag hade hört att bebisen väger ungefär 3 i slutet och sen måste man ha lite fostervatten och sånt som hör till. Jag fick snabbt tänka om då jag gick upp mina 5 kilo redan andra månaden nu är jag inne på runt 20 kilo och det är cirka två månader kvar. Så även här blev det inte riktigt som jag hade tänkt mig men jag är så glad att vi snart ska få träffa vårt efterlängtade pyre så vikten spelar inte så stor roll för tillfället.

En annan rolig sak är det här med bristningar jag skulle nämligen inte ha några sådanna utan jag skulle smörja min mage noggrant varje dag och därmed slippa bristningar. För tillfället ser jag ut som en zebra på magen så bristningarna har jag nog fått allt. Men det är inte mycket att göra åt utan bara gilla läget.

Just nu sitter jag och försöker fantisera om hur livet med pyret kommer bli och vilka regler vi ska ha i framtiden men förmodligen borde jag lägga ner dessa också och lära mig av mina andra misstag och tänka att det kommer förmodligen ändå inte bli som vi tänkt oss.

Även om inlägget verkar vara mörkt så är det inte meningen för vi längtar efter pyret och pyret får som han vill inne i min mage. Vill han ha mat så måste jag äta och vill pyret sparkas hela natten igenom så får jag vackert stå ut med det. Växer magen för fort så får det bli lite fler zebra ränder för vad spelar det för roll i framtiden. För allt det här är värt varenda sekund den dagen pyret kommer ut med buller och bång.

-finula, längtar efter resultatet-

Gott och blandat

Det skulle åska här om dagen, men ingen åska och inget regn. Skönt tycker väl de flesta men jag tillhör de som väntar på regnet och åskan. Jag kände till och med hur det luktade regn i luften men förmodligen var det bara inbillning Det kom lite regn idag men lite regn gör inte saken bättre jag vill ha massvis med regn som bara öser ner från himlen. Ja du den som väntar på något gott väntar väl alltid för länge.

Igår var vi på gålö, det var hur skönt som helst jag satt i skuggan och frugan satt i solen och njöt. Jag är inte den som brukar ligga i skuggan men det var hur skönt som helst. Sen gick vi ner till vattnet och doppade oss. Pyret trivdes i skuggan och jag förstår honom. Det var första gången på länge som magen vart sval igen.

Idag var vi och hälsade på min vän och hennes nyfödda bebis. Han var så fin så att jag blev helt till mig, och det gör ju inte att man längtar mindre efter pyret direkt. Min älskling vart också helt såld på det lilla livet som låg och sov, han var verkligen underbar. Det var även trevligt att träffa min vän igen efter ja vad kan det vara ett år. Vi är verkligen bra på att träffas, vi får nog se till att ses lite oftare fram över.

-finula, drömmer om att det ska bli oktober-

Förvirrad

Jag går omkring och känner mig allmänt förvirrad. Det är jättejobbigt faktiskt för det känns som om jag vandrar utan mål. Jag bara traskar vidare i min lilla bubbla. Det jobbigaste är när min kära fru frågar vad jag gjort eller vad någon sa när jag pratade med de, för då har jag plötsligt inga svar. Ja vad sa den personen och vad pratade vi om, ingen aning blir svaret ofta eller om jag har tur så lyckas jag komma ihåg något litet som den personen sagt. Det svåraste är att komma ihåg vad jag gjort. Ja en hel dag har gått men jag minns faktiskt inte, sen några timmar senare kan jag komma på någon liten sak som jag gjort.

En annan jobbig sak är att jag kan lägga saker på ett ställe som verkar vara hur vettigt som helst. Sen när jag behöver sakerna så är det som om någon flyttat på de för jag minns att jag lagt den och den saken där. Oftast så hittar jag sakerna på ett helt annat ställe än där jag minns att jag lagt dem, så jag antar att jag hade fel.

Jag hoppas att det ger med sig snart jag vill inte bli senil ännu i varje fall för vi ska ju ha barn. Pyret måste ju ha två fungerande föräldrar vad finns det för vits annars med det hela. Jag funderar på att gå på någon form av avslappning. Det finns ju att göra hemma också. Man får andas in och andas ut och hoppas på att det löser sig.

-finula, tur att huvudet sitter fast på kroppen-

Konsert

Jag längtar tills vi ska ha semester, jag och älsklingen. Vi ska på konsert nämligen inte för att det är det enda vi ska göra men på något sätt ser jag mest fram emot konserten av alla saker vi ska göra. Vi ska ner till Göteborg och lyssna på pink som förband har hon takida och det gör konserten ännu bättre. Min kära fru fick biljetterna i födelsedagspresent och jag som ville ge dem i förväg fick som vanligt hejda mig.

Pyret har inte så mycket att säga till om. Pyret går dit jag går så nu får pyret gå på en till konsert. Vi "tre" var tidigare på lady gaga och pyret rörde på sig som en tok innan han somnade. Så jag hoppas att pyret tycker om pink också. Som tur är så är inte ljudnivån så hög i och med att ullevi är utomhus och vi ska inte stå längst fram.

Nä nu ska jag sätta mig på vår fina uteplats och njuta av värmen. Med mig ska jag ha min bok som jag håller på att läser, shantaram.

Finula, längtar tills vecka 29-

Go pyret

Pyret har invaderat min kropp ordentligt. Jag svettas, mår sjukt illa, är hungrig hela tiden, vaknar varje gång jag vänder mig om i sängen och känner sparkarna i magen hela tiden.

De första sakerna är ju inte så underbara men sparkarna i magen och kullerbyttorna gör det hela värt det flera gånger om. Vi älskar att sitta i soffan och känna pyret sparkas och göra dessa kullerbyttor. Tänk vad det rör sig. Hur kommer det sig att den lilla orkar röra på sig så mycket?

Jag sitter fortfarande och väntar på vad jag ska bli sugen på men jag kan inte komma på något speciellt som jag skulle vara mer sugen på nu när jag är gravid till skillnad från annars. Det enda jag vet är att jag mår illa av olika saker hela tiden. Ena dagen kan jag t.ex. äta varmkorv medan dagen efter så är det, det äckligaste jag vet. Det är ju lite irriterande men vad står man inte ut med.

Pyret kommer om ungefär tre månader, ja det går inte att säga exakt för jag antar att pyret kommer när den är redo. Samtidigt så är den beräknad att komma om prick tre månader idag. Men som en smart person sa vi börjar inte livet med att komma i tid så hur kan man förvänta sig att folk ska komma i tid överhuvudtaget?

-finula, njuter av pyrets liv i magen-

Lägenhet eller hus?

Förr tyckte jag att det var bättre att bo i en bostadsrätt än att äga ett helt hus. Vad var det för skillnad? Men ju mer jag tänker på det desto större blir övertygelsen om att pyret ska växa upp i ett hus. Det är klart att lillen ska ha det allra bästa eller hur? Frågan är bara var hittar man huset där man vill bo? Och framför allt hur ska jag och frugan komma överens om var vi ska köpa huset? Vi är i varje fall överens om att vi måste ha jobb båda två vi kan ju inte direkt bara ta pyret och sticka? Det vore väl ganska idiotiskt rent ut sagt.

Vi har tittat på lite hus och kommit överens om att vår budget inte tillåter lyxhus direkt. För att vara exakt så tillåter budgeten ett mindre hus men vem har sagt att man måste bo i ett slott? Jag tror att pyret blir nöjd bara den får en gräsmatta att leka på och lite bärbuskar. När tanken på hus slår mig så känner jag mig gammal sådär jättegammal som jag inte vill vara. För det är väl så att det bara är gamla som skaffar hus men jag får ge mig. Mina fördomar får väl gå och lägga sig så att jag kan leva ett normalt liv.

Vi kommer inte att flytta förrän nästa år så att grubbla på tankarna just nu är väl ganska dumt. Visst är det bra att titta lite men som sagt det är inte årets stora projekt det känns som om det räcker med det vi har gjort och det vi har framför oss. Två saker per år borde vara perfekt. Sen får man se hur det går nästa år med hus och andra projekt.

-Finula, nöjd med sina beslut-

Billigt?

Nu var bilen färdig. Det var tydligen inte fel på den utan det var bara kamrem som skulle bytas och handbromsen dras åt. :) Sen bytte han något filter till kupefläkten också och det var tydligen tur det för den hade nog inte blivit bytt på väldigt länge misstänkte han.

Det blev en billig lagning av bilen och nu vet vi att den håller i varje fall fram till hösten för då ska det väl bytas lite saker på den igen. Det är väl så med bilar att de ska lämnas in lite då och då för att de ska hålla så länge som möjligt.

Jag sitter och funderar på om det var så billigt att laga den trots allt men jag tror det. Ordet billigt är väl fel egentligen att använda snarare inte så farligt dyrt som vi hade räknat med. Så nu höll budgeten i varje fall och jag som misstänkte att det skulle bli hur dyrt som helst. Det hade förmodligen kunnat bli hur dyrt som helst också om vi hade haft otur. Om det är någon gång som det kan bli hur dyrt som helst så är det tydligen när kamremmen går av och slår sönder hela motorn. Usch vilket hemskt scenario men som tur är slipper vi det.

Glädjen över bilen kommer bli långvarig hoppas jag och i eftermiddag får vi hämta hem vår fina volvo. Då ska vi även ta en tur till babyland och se om vi får hämta ut vår babybox sen ska jag köpa ett stöd som gör att ryggen förhoppningsvis håller ett tag till. :)

Men först innan allt detta så blir det mellanmål och efter det blir det till att sitta i telefonköer. :)

-finula, glad och hungrig.-

Budget

När jag träffade min lilla älskling så lärde hon mig att man måste göra en budget så att man har koll på vart pengarna går. Innan jag träffade henne så gjorde jag av med pengarna jag hade och så var det med den saken. Hade jag inga pengar kvar så hade jag inga pengar kvar och tvärtom så klart. Nu är jag helt besatt av min budgett eller nej det är jag inte men jag har koll. Jag satt nyss och fingrade lite på den för att se hur olika lösningar skulle se ut. Det är ganska skönt faktiskt att ha koll på vart pengarna tar vägen. Nu vet jag att det har gått väldigt mycket pengar till pyret och med all rätt. Pyret får kosta pengar det är bara så. Det är ju vi som har sett till att pyret är på väg så lite sent att ångra sig nu, inte för att vi gör det heller.

Vi var tvungna att lämna vår lilla jordgubbe på service idag. Bilar är bra när de fungerar men när de ska lagas så kostar de pengar. Nu förväntar jag mig inte några stora summor direkt utan det rör sig max om ett par tusen. Det ska fixas med en ny kamrem och sen en felsökning. När det kommer just till bilar så har man inte så mycket att välja på. Vill man köra bil så måste man betala det är väl bara så. Det som var skönt var att elhissarna till fönstrerna fungerade trots allt. Så vinterns krångel berodde nog bara på att den hade fryst fast. Så jag beslöt mig för att ta bort det från att fixa listan som bilmekanikern skrev. För jag hade ner fönstrerna och sen tog jag upp de igen så det ska inte vara något krångel. Blir det trassel med elhissen igen så tar vi det då. Nu vet ju både jag och älskling att mekonomen fixar det annars för en rätt så bra prislapp. I varje fall att få upp den. ;)

Nu ska jag ta och ringa lite samtal och förhoppningsvis få lite bra svar.

- finula, äntligen lite lugn och ro-

Gravidtankar

Jag och frugan ska ha barn snart. Eller det är inte riktigt dags ännu då pyret kommer i början av oktober eller mitten av september. Det är ju inte vi som bestämmer utan det är livet i magen som gör det. Det är häftigt att känna den lille sparkas i magen det finns nog inget som är så häftigt som att få känna sparkarna mot handen. Det jobbiga är att jag inte känner igen min kropp. Jag har nog inte riktigt smält hur stor jag har blivit. Samtidigt vet jag att pyret kommer först det är pyret som bestämmer just nu för tillfället. Vi har redan köpt en barnvagn och lite möbler till bebisen. Det gör att man längtar ännu mer så frågan är väl om det var det smartaste man kunde göra men gjort är gjort och en dag måste ju det göras.

Vi går på mammagrupp eller föräldragrupp heter det väl. Vi går där och märker att vi inte passar in. Det gör ju egentligen inte så mycket men med så många gravidhormoner i kroppen så gör det plötsligt hur mycket som helst. Vi går därifrån och känner att shit vi är nog inte tillräckligt gay men vi är för gay för att vara hetero. Frågan är var passar vi in? Men förmodligen passar vi perfekt in i vår lilla bubbla där vi kan leva och det är väl det som är meningen att man ska trivas i sitt eget liv. Vi tänker inte skapa problem som inte finns och trivs bra med att alltid prata om saker som stör oss istället för att gå omkring och vara irriterade. Hur som haver så är det ju ingen som tvingar en att umgås med de i gruppen, det kan ju vara så att det finns några andra som tycker som oss där så vi får väl se helt enkelt.

Jag trivs i min nya kropp samtidigt som jag inte riktigt har accepterat den men vill man ha ett pyre så är det bara att stå ut antar jag.

-finula, gravidtankar gör en galen-

Den underliga frisören

Jag var hos frisören idag. Jag skulle färga håret och det kändes bra innan jag fick reda på att min vanliga frisör inte skulle färga håret. Sådana saker gör mig nervös, jag tycker inte om idén att se hemsk ut i håret inför min kära nämligen. Jag vill ju inte att hon ska tänka att usch är det hon jag ska vara med? Hur som haver så blev håret helt ok för min vanliga frisör sa vilka färger jag skulle ha så hon hade koll. Undra om min osäkerhet syntes?

Efter att hon tvättat bort färgen så skulle hon föna mitt hår och hej och hå hon fönade en fin kärring frisyr åt mig. Helt ärligt jag är faktiskt inte 50 utan 28 lite koll borde hon väl ha på vad som är inne? Men tyvärr så verkade det inte som det så där satt jag med mitt hår som hade helt okej färg men ack så konstigt fönat. Vad kunde jag göra? Vara tacksam för att hon höll saxen så långt borta från mig som möjligt förmodligen.

På vägen hem så märkte jag hur folk tittade på mitt hår, jag vet att de inte tyckte att det var något fel på färgen men jag vet att det var fel på frisyren. Inte min stil av frisyr så det var inte så mycket jag kunde göra åt den just då men när jag kom hem kunde jag det. Så nu ska jag göra en hårinpackning och se till att inte se ut som en 50 åring i håret utan snarare som en 30 åring.

-finula, fin i håret igen-

Vad gör man?

Vad gör man när man vaknar klockan halv åtta på morgonen och känner hur energin sprudlar i kroppen? Det är ingen idé att lägga sig och sova igen för det fungerar ändå inte. Om jag hade legat kvar i sängen hade jag bara väckt älsklingen och då blir hon lite sur så jag tänkte undvika det. Så nu sitter jag här någon timme senare och njuter av det fina vädret som är utanför. Jag har ätit frukost och tittat på tv. Frukosten var god men tv:n säger bara dumma och tråkiga saker. Det är lite underligt hur dåliga serier det visas på tv egentligen Jag tittade lite på barnprogram men efter en halvtimme kändes de lite larviga det var inte riktigt jag. Underligt är det väl inte för jag är ju vuxen.

Vad kan man då hitta på när man vaknar tidigt? Jag skulle kunna diska men det har jag ingen lust med, jag har ingen lust att börja damma och ingen som helst lust att damsuga och det skulle till och med väcka älskligen. Det jag skulle kunna göra är att gå en promenad men då vill jag gå med älsklingen.

Just nu så lyssnar jag på morgon nyheterna. Det känns lite tråkigt för de pratar om Madeleine och hennes fästman. Kan man inte låta de vara ifred? Jag är personligen inte ett dugg intresserad av att höra på människor som ska sitta och fundera, snoka och komma överens varför de har gjort slut, om det var rätt eller fel och vad det här betyder för Sverige. Helt seriöst folk har väl gjort slut i åratal och inte har jorden gått under för det. Låt människorna göra slut om de vill. Det är ju inte så synd om henne om man ser det så då hon åkte till New York för att ta det lugnt jag hade också kunna åkt dit varenda gång jag gjort slut med någon. Men tyvärr jag har inte pengar till det.

Nu ska jag nog gå och diska i varje fall sen ska jag gå en kort promenad. :)

-finula, en vecka kvar tills jag är gift-

Otålig

Jag börjar bli lite otålig för tillfället. Det känns som om tiden slöar sig fram bara för att jag vill ha maj nu. Jag orkar snart inte längre hålla mig, jag vill säga ja nu! Å andra sidan så låter jag som mina elever just nu för de tror också att maj är jättelångt borta så de behöver inte anstränga sig på lektionerna just nu för uppgifterna ska inte lämnas in förrän i maj ändå. Sanningen är ju att maj faktiskt är om två veckor och då blir jag mindre otålig.

På tal om otålighet så vill jag göra det fint i trädgården också, och det ska faktiskt bli väldigt roligt. Då får jag njuta av en under bar trädgård i år igen. :) Men jag ska inte göra i ordning där förrän i maj heller för våra kära rådjur som bor i knutarna kommer och äter upp alla blommor som planteras innan maj.

Så frustrationen höjs och jag blir bara trött och otålig men den som väntar på något roligt väntar ju alltid förlänge.

Nu ska klagomuren umgås med sin älskling.

Ibland, bara ibland...

Ibland får jag nog av allt då skulle jag lika gärna kunna gå och gömma mig. Men jag vet ju att det går över tillslut. Den här tillslut kan däremot ibland vara väldigt långt borta och ibland väldigt nära. Jag tappar lätt bort tråden nu för tiden och det är riktigt jobbigt jag hatar att tappa bort tråden det kanske är därför som jag får nog lättare just nu än förr.

Det som är tryggt att veta är ju att älskling alltid är nära hur jag än känner mig, hon finns där vid min sida och påminner mig när jag går lite för långt men jag kan inte rå för det inte nu och inte sen, får jag nog så får jag. Det är som om orden kommer först och sedan tanken tog jag i för hårt eller inte. Oavsett vilket så måste jag komma ihåg att det är jag bara jag som kan ta konsekvensen av det jag har sagt eller gjort. Det kan jag oftast, det är inte ofta nu längre som jag inte kan stå för det jag sagt eller gjort. Förr kunde jag säga saker och göra saker som jag inte alltid stod för men det är väl det som kallas för mognad att stå där sen och tänka att ja jag gjorde ändå rätt även om det svider för andra, att lita på sig själv är det allra viktigaste.

Det som är jobbigast är när det finns folk (inga namn nämnda) som tror att de vet ens bästa när de inte har en aning om något. Då får jag nog men explosionen syns inte utanpå utan den känns bara inuti och sedan känner jag röken försvinna genom öronen men jag vet att den syns inte heller och bra är väl det för fatta vad fult det skulle vara. Hur som helst så tycker jag inte att det finns någon som kan sitta och säga gör så här, eller tänk så här, för jag tänker väl det jag vill och gör väl det jag vill. Samtidigt är det lite synd om dessa människor fatta vad jobbigt det måste vara och sitta och tycka saker om andras liv hela tiden, då försvinner väl ens eget liv eller? Att bygga upp ett liv på någon annan är värdelöst att hitta sitt eget kan vara jobbigt men ack så befriande när det väl är gjort. Och nej jag vet inte vad jag vill ha sagt, ville nog mest bara skriva av mig här där det finns färre läsare.

-finula, irriterad in i fotknölarna-

Giftemål

Haha jag hade inte kunnat trott på det förr men jag ska gifta mig. :) Det känns faktiskt fantastiskt men som sagt skulle någon berättat för mig att jag en dag ska gifta mig så hade jag nog bett dem att sluta ljuga. Det intressanta kommer nu när vi har skickat iväg inbjudningar min lilla släkt är ju så otroligt negativa och cyniska så de kommer förmodligen bara gnälla och fråga om de i princip måste komma. Men jag har perfekta svaret, nej det behöver ni inte om ni inte vill. Det här är ju ett fritt land. Jag är i varje fall överlycklig för jag kommer få en underbar fru.

Nyårslöften

Jag gav några nyårslöften i år. Det gick väl sådär kan man säga. Jag tror att den enda punkten som jag faktiskt har hållt till hundra procent är att jag ska börja träna mer regelbundet. Eller ja jag tränade väldigt regelbundet förra året också nämligen en gång i månaden. Men nu i år ska det vara tre gånger i veckan. Den här veckan har det inte blivit så för jag har varit lite sjuk. Jag mår faktiskt bättre nu så jag ska faktiskt träna på måndag igen. De andra nyårslöfterna blev för svåra men jag kanske rycker upp mig när tillfälle ges.

Det roliga med att träna mer i år är att jag redan kan se resultatet. Jag blir gladare, piggare och ser mer vältränad ut. Jag måste ju bli stark så att mina elever tror att jag är stark och kan klå ner dem på nolltid. Äsch jag bara skojade inte skulle jag klå ner dem det är ju nämligen förbjudet.

Mitt andra löfte var att inte äta några sötsaker på några månader, den höll en månad så jag ändrade lite i den och sa att jag ska inte äta sötsaker lika ofta som förr. Vilket resulterade i sötsaker en gång i veckan. Jag är nöjd och mitt humör är nöjt :)

-finula, redigerar lite i löfterna-