onsdag 16 februari 2011

Vart tar tiden vägen?

Att vara mammaledig är helt underbart. Jag och Celine går på promenader, snackar, tittar lite på tv och fikar. Hon fikar bröstmjölk och jag kaffe. Celine utvecklas mer och mer för varje dag som går och det är fantastiskt att se hur hon blir mer och mer bebis för varje dag som går. Vissa dagar sover hon en timme i vagnen eller i sin säng och då passar jag på att ta en liten paus från att vara mamma till att bara sitta och slöa i soffan eller diska om det behövs.

Det händer att Celine inte vill sova på dagarna och då går tiden till att leka med henne och det är fantastiskt det också. Det är väldigt roligt att se på henne när hon försöker åla sig framåt men hon har inte riktigt kraften till det ännu. Ibland blir hon så arg så arg att tårarna börjar spruta och då är det bra att jag finns där med min famn så att hon kan få gråta ut lite. Sen på kvällen kommer älskling hem och Celine får lite tid med andra mamma ocskå.

Det är helt fantastiskt att ha barn och jag känner mig så lyckligt lottad att ha fått ett litet pyre att ta hand om och vårda. Ibland sitter jag och undrar vad jag gjorde med all tid förr innan Celine kom till jorden, det verkar som om det var flera år sen men det är trots allt bara 5 månader sen hon kom. Det känns som om allt kretsar kring detta lilla liv just nu, det finns inte tid till något annat men jag antar att det ska vara så.

Förra veckan började vår mammagrupp och i morgon ska jag dit igen. Jag vet inte riktigt hur jag ska ha tid att gå på mammagrupp jag har ju ett barn att ta hand om och som det känns just nu så vill jag hellre ta hand om henne än att springa på någon grupp. Å andra sidan ska vi prata om mat i morgon så det känns ganska aktuellt för Celine ska börja äta lite vanlig mat om en månad och då är det ju bra att veta hur man ska bära sig åt.

-finula, verkligheten kallar igen-

måndag 17 januari 2011

Mammapeng och ledighet

För några veckor sedan gjorde jag i ordning min budget för 2011. Till min stora förtjusning fick jag ihop den! Eller ja jag får ju ta från min kära frus budget när pengarna inte räcker till. För csn ska ju betalas och tandläkaren som jag ska besöka nästa vecka. Det är inte lätt att leva på halva lönen men samtidigt är det värt det. Jag får ju den stora äran att vara hemma med vår underbara dotter. Jag börjar förstå alla skrivelser om att mammapengen borde höjas. Jag undrar hur ensamstående får ihop det här, för det är ju inte så att räkningarna minskar bara för att du bli mammaledig, de fortsätter ju att dimpa ner i brevlådan. Eller ja vissa avgifter försvinner ju som till exempel busskortet och lunch.

Det är underbart att få vara hemma och se vår fina dotter utvecklas till en härlig person. Visst hon gråter ibland så att det skär rakt in i hjärtat och ibland är hon så ledsen så att jag inte vet vart jag ska vända mig. Men det som slår allt är när hon tittar på en med sina fina ögon och ler sitt härliga bebisleende. Hon har skrattat två gånger men vi misstänker och hoppas på att hon skrattar fler gånger än två gånger i sitt liv. Celine har börjat tycka om att ligga på mage och det är bra för på bvc sa de att hon börjar få snedskalle men tydligen så försvinner det med tiden. Hon har även börjat tycka om sitt babygym lite senare än andra barn men det är ju så med barn att de utvecklas olika. Det viktiga är ju att trivas med sitt eget barn och se på dennes utveckling.

I höst ska jag jag börja jobba igen. Då ska min älskling få vara äran att vara hemma med Celine. Det känns både skönt och jobbigt att börja jobba igen. På ett sätt ska det bli skönt men samtidigt kommer jag sakna denna lilla loppa jättemycket! Jag hoppas på att jag inte missar första steget men risken finns ju! Men som tur är så har vi en videokamera som får gå varm så att jag inte missar sådanna saker helt. Äsch nu ska jag inte tänka så mycket på hösten utan njuta av den här tiden som jag har hemma.

-finula, njuter av mammaledighet-