Gravidtankar

Jag och frugan ska ha barn snart. Eller det är inte riktigt dags ännu då pyret kommer i början av oktober eller mitten av september. Det är ju inte vi som bestämmer utan det är livet i magen som gör det. Det är häftigt att känna den lille sparkas i magen det finns nog inget som är så häftigt som att få känna sparkarna mot handen. Det jobbiga är att jag inte känner igen min kropp. Jag har nog inte riktigt smält hur stor jag har blivit. Samtidigt vet jag att pyret kommer först det är pyret som bestämmer just nu för tillfället. Vi har redan köpt en barnvagn och lite möbler till bebisen. Det gör att man längtar ännu mer så frågan är väl om det var det smartaste man kunde göra men gjort är gjort och en dag måste ju det göras.

Vi går på mammagrupp eller föräldragrupp heter det väl. Vi går där och märker att vi inte passar in. Det gör ju egentligen inte så mycket men med så många gravidhormoner i kroppen så gör det plötsligt hur mycket som helst. Vi går därifrån och känner att shit vi är nog inte tillräckligt gay men vi är för gay för att vara hetero. Frågan är var passar vi in? Men förmodligen passar vi perfekt in i vår lilla bubbla där vi kan leva och det är väl det som är meningen att man ska trivas i sitt eget liv. Vi tänker inte skapa problem som inte finns och trivs bra med att alltid prata om saker som stör oss istället för att gå omkring och vara irriterade. Hur som haver så är det ju ingen som tvingar en att umgås med de i gruppen, det kan ju vara så att det finns några andra som tycker som oss där så vi får väl se helt enkelt.

Jag trivs i min nya kropp samtidigt som jag inte riktigt har accepterat den men vill man ha ett pyre så är det bara att stå ut antar jag.

-finula, gravidtankar gör en galen-