Förvirrad

Jag går omkring och känner mig allmänt förvirrad. Det är jättejobbigt faktiskt för det känns som om jag vandrar utan mål. Jag bara traskar vidare i min lilla bubbla. Det jobbigaste är när min kära fru frågar vad jag gjort eller vad någon sa när jag pratade med de, för då har jag plötsligt inga svar. Ja vad sa den personen och vad pratade vi om, ingen aning blir svaret ofta eller om jag har tur så lyckas jag komma ihåg något litet som den personen sagt. Det svåraste är att komma ihåg vad jag gjort. Ja en hel dag har gått men jag minns faktiskt inte, sen några timmar senare kan jag komma på någon liten sak som jag gjort.

En annan jobbig sak är att jag kan lägga saker på ett ställe som verkar vara hur vettigt som helst. Sen när jag behöver sakerna så är det som om någon flyttat på de för jag minns att jag lagt den och den saken där. Oftast så hittar jag sakerna på ett helt annat ställe än där jag minns att jag lagt dem, så jag antar att jag hade fel.

Jag hoppas att det ger med sig snart jag vill inte bli senil ännu i varje fall för vi ska ju ha barn. Pyret måste ju ha två fungerande föräldrar vad finns det för vits annars med det hela. Jag funderar på att gå på någon form av avslappning. Det finns ju att göra hemma också. Man får andas in och andas ut och hoppas på att det löser sig.

-finula, tur att huvudet sitter fast på kroppen-