måndag 9 augusti 2010

När inget blev som jag tänkt mig...

För några år sedan mötte jag mitt livs kärlek och hon tog mig med storm men det är inte riktigt där det började gå åt en annan riktning än jag tänkt mig. Nej det började tidigare ungefär ett halvår tidigare.

Jag hade bestämt mig för att skaffa barn med en främling. Det var ju inte ett förhållande jag var ute efter, utan ett barn. Så det spelade inte så stor roll vem som skulle bli den som jag var tvungen att ha sex med. Så här efteråt är jag rätt så tacksam över att det inte blev så som tänkt mig med den saken för det jag inte riktigt tänkte på var alla sjukdomar som man kan drabbas av när man har sex med främmande människor hej vilt. När jag några månader efteråt träffade min blivande fru så kändes det bättre det kändes mer rätt att skaffa barn med henne.

Vägen till att få in pyret i magen var ganska krånglig och inte direkt så romantisk som man skulle kunna tänka sig. Men när han väl var där inne så var lyckan total. Jag tänkte att jag skulle nog gå upp en 5-6 kilo för jag hade hört att bebisen väger ungefär 3 i slutet och sen måste man ha lite fostervatten och sånt som hör till. Jag fick snabbt tänka om då jag gick upp mina 5 kilo redan andra månaden nu är jag inne på runt 20 kilo och det är cirka två månader kvar. Så även här blev det inte riktigt som jag hade tänkt mig men jag är så glad att vi snart ska få träffa vårt efterlängtade pyre så vikten spelar inte så stor roll för tillfället.

En annan rolig sak är det här med bristningar jag skulle nämligen inte ha några sådanna utan jag skulle smörja min mage noggrant varje dag och därmed slippa bristningar. För tillfället ser jag ut som en zebra på magen så bristningarna har jag nog fått allt. Men det är inte mycket att göra åt utan bara gilla läget.

Just nu sitter jag och försöker fantisera om hur livet med pyret kommer bli och vilka regler vi ska ha i framtiden men förmodligen borde jag lägga ner dessa också och lära mig av mina andra misstag och tänka att det kommer förmodligen ändå inte bli som vi tänkt oss.

Även om inlägget verkar vara mörkt så är det inte meningen för vi längtar efter pyret och pyret får som han vill inne i min mage. Vill han ha mat så måste jag äta och vill pyret sparkas hela natten igenom så får jag vackert stå ut med det. Växer magen för fort så får det bli lite fler zebra ränder för vad spelar det för roll i framtiden. För allt det här är värt varenda sekund den dagen pyret kommer ut med buller och bång.

-finula, längtar efter resultatet-

1 kommentar:

Heffa sa...

Och värre blir magen när de kommer ut! Men vad gör det när man får ett livet liv att ta hand om? Det är helt plötsligt som om ingenting annat existerar! Tyckte inte inlägget var mörkt, du berättar ju om lilla Pyret! Är så glad för din skull att det har blivit som det har blivit! Vilken trevlig fru du har också! Kram