fredag 15 oktober 2010

Allt mellan himmel och jord



Fyra dagar senare ska jag bli färdig med detta inlägg. För fyra dagar sedan fick jag lust att skriva ett litet inlägg här på min lilla blogg men det slutade med tårar första gången så jag raderade det. Andra inlägget blev avbrutet av en liten docka dvs. Celine hon ville nämligen ha mat. Efter ammandet ville jag inte längre skriva det som jag påbörjat vilket resulterade i ännu ett inlägg som blev raderat. Sen så gick det utför och det blev inget av det hela.

Mitt liv är helt underbart just nu jag har exakt allt jag vill ha och har velat ha. Celine är den viktigaste i mitt liv, att göra henne nöjd och glad har prioritet nummer 1. Det är helt ofattbart att hon redan är tre veckor gammal, och på fredag blir hon en månad gammal. Jag är inte helt hundra på att jag vet vart tiden tar vägen men dagarna går och jag har minst sagt fullt upp. Att se henne växa är helt underbart, det är lite frustrerande när man inte riktigt vet vad hon vill ha men jag och min kära fru är tacksamma för att hon än så länge inte fått kolik. Min fru åkte ner från nummer 1 men jag kan tänka mig att Celine ligger på första plats hos henne så det är ömsesidigt. Min fru har ju fortfarande en väldigt stor plats i mitt hjärta.

Här om dagen skulle jag åka iväg och köpa mat i affären så Celine fick vara kvar med min älskling hemma. Jag var nära på att ringa och fråga om allt gick bra men hejdade mig själv i sista sekund. Det är klart att det gick bra tänkte jag sen men det är svårt att släppa taget. Det är svårt att åka ifrån henne även om det bara är 20 minuters resor så känns det som en evighet när man inte är nära.

Min underbara fru började arbeta för drygt en vecka sedan. Jag tycker synd om henne som inte får vara med Celine hela dagarna men någon av oss måste ju tjäna pengar.

Vissa nätter när mina diamanter ligger och sover så ligger jag vaken, och funderar på hur det kan komma sig att jag hade en sån tur att jag fick allt jag ville ha och då kan jag bli rädd. För tänk om det tas ifrån mig vad gör jag då? Det är verkligen inte bra att ligga och fundera på sådant när man ska sova för det gör det inte lättare att sova då.

-finula, nu ska här vaggas ett övertrött barn-

2 kommentarer:

Anonym sa...

Går kärleken till ens barn och till ens partner att jämföra? Två olika storheter.

Heffa sa...

Du är verkligen värd allt det här!! Fru och barn.. Livet är fulländat!!
Kram