Ja nu erkänner jag, jag är besegrad eller? Men det betyder inte att jag förstår riktigt för det gör jag inte. Att du inte är intresserad är ganska glasklart och jag är inte den som tänker springa efter dig direkt för jag har ju levt 26 år utan dig så en sådär 50 år till utan dig gör nog ingen skillnad. Däremot så tycker jag att det är trist för jag tyckte att du verkade intressant, men man får inte allt som man vill här i världen det är ju så. Visst att man inte alltid orkar vara social eller träffas men ett medelande kan man åtminstone svara på, tycker i varje fall jag. Är det inte lättare att säga att du jag är inte intresserad än att inte säga något alls? Om du nu skulle ha en förklaring så messa den gärna. Och om inte så får det väl vara.
-Finula, väl medveten om att hon inte borde publicera detta inlägg men gör det ändå-
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar