Jag har gått omkring och funderat nu ett par dagar på vad det är som är fel på mig, nu har jag äntligen kommit fram till det. Jag beter mig som en mogen 5-åring. Eller ja huruvida en 5-åring kan vara mogen eller inte kan diskuteras och de flesta skulle säga att 5-åringar är allt annat än mogna så jag är nog snarare en trotsig 5-åring och inte en mogen. Hur kommer det sig att jag beter mig såhär då? Varför beter jag mig som ett litet barn helt plötsligt som freakar ur och bara skulle ha lust att slänga sig ner och börja skrika och dra sig i håret. (Det gör jag dock inte, jag har väl vissa gränser). Jag håller på att tappa kontrollen över mig själv kanske, eller nja inte helt dårå för jag har har ju kontroll över vissa saker. Sen så försöker jag bli bättre på anfallen och först tänka lite på vad det kan bero på. Men en sak är säker att jag har aldrig tjafsat så här mycket med mina vänner som nu, eller nja jag har ju inte tjafsat med alla. Men vissa, men du ska veta W att du är viktig för mig och jag vill inte mista dig.
Igår skulle jag gå ut och festa på connection efter jobbet. Jag slutar ju 22 så det är väldigt lägligt att gå ut efter det. Väldigt smart plan tyckte jag, men på väg in till stan så ångrade jag mig bittert. Jag ville hem och lägga mig i min lilla grotta men nope det gick inte. Min kollega A skulle också följa med, men hon ångrade sig inne på connection och gick vidare någon annanstans Där satt jag men min hemklump i magen och mina tankar på förbjudna banor. Som tur var så var min vän E bara ett telefonsamtal borta så jag ringde henne ett tag och pratade av mig.
Inne på connection så träffade jag några Fransmän som var här på praktik, hur de hamnat på en gayklubb visste de inte för de var inte gay. Men de var trevliga och vi hade otroligt roligt ett tag, de var tydligen här och skulle bli kockar. I och med att min franska inte är som den borde så höll jag strängt fast vid engelska. Sen tappade jag bort de och träffade en Engelsman i stället, han var lite spännande för han hade inte heller koll på gayfaktorn. Tillslut så blev han lite religiös och det visade sig att han var homofob! Alltså ärligt hur kan en homofob få för sig att gå på gayklubb. Det är nog det dummaste han gjort någonsin. Så han satt där och berättade om för mig att jag var sjuk i huvudet och att ett homosexuellt förhållande handlar bara om sex, alltså hey vad fasen handlar heterosexuella förhållanden om då? Polka eller? Å andra sidan så tycker jag inte att förhållanden bara handlar om sex, de handlar om så mycket mer men jag ville inte ödsla min energi på honom. Jag dumpade honom och sa att det vore nog bäst för honom att åka hem innan han blev utkastad. Sen dansade jag loss och på hemvägen hade jag vännen E i telefon hela vägen bättre sällskap kan man inte ha. Så kort och gott så hade jag en perfekt natt på connectionheteromän som var vilse. Så mycket annat än män fanns inte där men vad gör det? Jag är glad över att jag inte går ut så ofta heller, för det är tråkigt att åka hem mitt i natten och vara bakis dagen efter. Nja partyprinsessa blir jag aldrig.
Så nu ska jag rycka upp mig och dumpa 5-åringen i mig, jag ska ut och gå promenader och le för det är sol idag och jag är glad för jag är det viktigaste i mitt liv! Tyvärr så kan jag inte vrida tiden tillbaka och göra saker jag gjort och sagt ogjorda men jag önskar att jag lärt mig något till nästa gång.
-Finula, leende och en aning dummare förmodligen ;) -
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar