Jag känner mig sorgsen och svart. Det känns som om glädjen blandas med skuld och skulden tar över. Jag har misst en viktig person i mitt liv, jag vet inte varför men hon är borta. Nej det är inte så att hon har dött utan hon vill bara inte ha något med mig att göra. Varför vet jag inte men det verkar som jag inte har med det att göra. Det finns ett tomrum efter henne, ett mörker som bubblar. Jag försöker stänga dörren vara cool tänka att jag får finnas ändå även om hon inte vill ha mitt sällskap. Hon har sitt och jag har mitt. Punkt! Men samtidigt så längtar jag även om vi stundtals hade det knöligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar