Jag älskar mina grannar. Jag kan inte i ord beskriva hur underbart det är att vakna mitt i natten av det står ett inte så kärleksfullt par och skriker på gården. För jag orkar verkligen höra på hur sura ni är på varandra. Jag har faktiskt inget bättre för mig, för sova är ju inte min grej på natten. Det som faktiskt nästan är bättre än bråk mitt i natten är nog min granne nedanför mig som bestämt sig för att spela musik på högsta ljudnivån, för han eller hon tror att alla är sugna på att lyssna på den nyaste kina plattan, men hey det är inte alla som vill lyssna på den!
Sen så blir jag så himla glad när jag går in i den gemensamma tvättstugan och möts av en av mina favorit grannar som frågar om det är sant att jag är gay. Ja då är min dag gjord. För jag tycker att det är så himla trevligt att mina grannar går omkring och diskuterar min läggning. När jag sedan har svarat för det gör jag så går han därifrån UTAN att tvätta golvet eller ens ta bort sitt äckel ludd från torktumlaren så att jag måste göra det. Det är nästan det mest underbara jag vet, att städa efter andra personer. Sen har jag en annan underbar granne som frågar om vi ska gå på dejt, ja nej jag har inte tid just nu blir det vanliga svaret för jag vill inte vara elak och säga att nej jag har faktiskt ingen lust att gå ut med dig för du verkar tråkig. Men det kanske skulle vara det bästa.
När jag kommer hem på kvällen så älskar jag lukten av ciggaretrök som har spridit sig i hela trapphuset, det är så himla trevligt så tack så hjärtligt för att ni röker i trapphuset det uppskattar jag verkligen. Min spiongranne tar i varje fall hem priset, honom ska man hälsa på varenda jäkla gång man går förbi hans balkong och det gör man några gånger per dag om man är som jag aldrig hemma vill säga. Om man glömmer bort att hälsa på honom sitter han där och surar i några månader. Jag tycker att det räcker med att säga hej en gång. Han i varje fall ser allt och hör allt så vill man höra det senaste om någon så är det bara att fråga honom. Vad han har att säga om mig vet jag såklart inte och frågan är om jag vill veta.
Av min hög med grannar så finns det bara två grannar jag tycker om. Och det är de jag delar två av mina väggar med. Det är de gulligaste grannarna som finns. Tack och lov. För de orkar inte snoka i mitt privatliv, de frågar hur jag mår, jag vaktar deras lilla vovve ibland och äter middagar med den ena när hans flickvän är bortrest. Alltså bara middagar. De är trevliga både han och hans sambo. Men jag undrar varför mina grannar ska ha sånt stort behov av att bry sig om mig och störa mig i mitt liv?
-finula, trött på grann gemenskapen-
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar