Jag borde ge mig själv sparken. Jag kan väl någon gång vara nöjd?! Nej det går minsann inte för sig ekar det i huvudet på mig själv. Inte ska väl du vara nöjd. Nope, nej, hur kan du tro att du ska vara det! Du har ju en sån lång väg kvar till ditt mål. Innan dess finns inte nöjd med på kartan!
Ibland misstänker jag att kritikern jobbar på högvarv bara för att jag jobbar med det jag gör. Jag är van att bli kritiserad. Det blir jag dagligen av föräldrar, vissa elever och självklart en och annan lärare också. Men ibland undrar jag varför jag måste vara så hård mot mig själv, borde jag inte istället klappa mig själv på axeln och säga vet du det där gjorde du bra? Ena sidan av mig tänker att ja det låter inte helt omöjligt medan den andra delen himlar med ögonen och säger skojar du med mig eller? Jag har som mål att gå ner 11 kg och jag har lyckats gått ner 5 av dessa. Snyggt jobbat tänker jag en stund innan ja ni vet vem som säger med hög röst men du har ju 6 kg kvar!! Nöjd över vaddå?
Jag måste verkligen rycka upp mig och klappa mig själv på axeln. Jag duger som jag är åtminstone ett tag till..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar