Snart har jag sommarlov från min älskade skola. Inte ännu men snart och det ni det ska bli så skönt! Det händer ganska mycket just nu i mitt liv vilket gör att jag känner mig svag och trött nästan hela tiden. Det känns som om jag inte räcker till utan tar slut innan jag når riktigt fram. Jag försöker skrapa ihop mig på tågen på väg till jobbet för jag vet att fasaden bara behöver hålla i några timmar. Efteråt på vägen hem kan jag slappna av och bara vara. Jag är inte deppig utan bara trött och jag behöver nya batterier. De batterierna finns ingenstans just nu men jag hoppas på att det mesta är understökat snart.
Väl hemma så har jag en trottsig fyrbent Nova som är allt annat än trött, hon ser mig som ett lätt byte att få ner men nope så ligger det inte till utan det är hon som är den stora förloraren i maktkampen. Sambon gör ett toppenjobb med vår lilla vovve och det är jag tacksam för. Nova är fyra månader nu och försöker visa fram tassarna så att hon ska vara starkare än vi, men det funkar inte så bra utan hon inser nog inom sin tid att hon är det som har lägst rang i flocken.
Utan sambon skulle jag inte orka med mig själv, och jag är glad för att hon orkar med mig än så länge. För jag är så kär i henne. Hon är den som jag alltid velat ha, hon är min andra hälft och den som gör mig glad och överlycklig. Hon får mig att le när jag är nere och hon får mig att skratta när det känns svart inuti. Hon får mig att kämpa när klumpen växer i magen, hon finns här när jag gråter och hon finns här när jag är glad. Det är hon som talar om för mig att jag är bra, det är hon som gör mig stark. Tack älskling för att du finns.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar