Jag börjar förstå vart klumpen kommer från. Sakta börjar det klarna för mig och jag drar hårt i bromsen. Jag drar nog lite förhårt och inser att just det de andra var nog inte med riktigt. Att inse att något måste göras är inte samma sak som ATT göra något. Det är där jag måste bli bättre. Självklart vill jag dras med och en del av mig undrar varför ska jag snåla in och spara när den andra inte gör det? Säger jag nej då får jag bara skit svar tillbaka. Jag måste ha det här för att orka jobba. Jaha men jag då? Jag ser den tvättade högen med kläder bli två högar, tre högar och samtidigt vet jag att högarna försvinner inte förän jag gör något åt det. Jag ser disken ligga orörd för den skuttar ju inte av sig själv in i diskmaskinen. Behöver jag ens nämna att dammsugaren ja den står tryggt på sin plats.
Jag är trött helt slut faktiskt och den enda som kan göra något åt det här det är ju jag. Jag funderar på att söka hjälp igen samtidigt som jag vet att det är jag som måste göra ngt inte hon som jag pratade med förut. Jag pallar inte ett liv på kredit det är bara så och jag vill inte ta bilen överallt bara för att. Jag vill leva fritt och inte behöva vrida och vända och se skuldberget växa. Jag vill finna ork till att säga nej till att trampa ner foten och skrika stop men det gör jag ju inte utan jag ler istället och säger inget nej inget alls.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar