Jag måste vara en av de knäppaste på den här jorden. Är jag inte det så ligger jag i varje fall väldigt nära en prispall. Hur kommer det sig att varje gång jag hamnar i en situation som är lite knivig så tänker jag automatiskt att nu är det allt eller inget som gäller. Jag är lite trött på det men försöker på smidigaste sätt gilla läget eller vad det nu heter.
Jag är avundsjuk på de som kan ta olika beslut lite på måfå, tänka att ja det där blir nog bra eller så blir det inte det. Lite som att det inte spelar någon roll. För mig spelar det alltid roll och stor sådan också. Jag kanske skulle må bättre av att ta livet lite mer med en klackspark, det spelar faktiskt inte alltid roll.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar