Jag tror att jag har blivit galen på riktigt nu. Jag tror att orken är som bortblåst. Hur mycket jag ens anstränger mig så kommer det inget tillbaka. Det gick fort, fortare än kvickt men jag misstänker att det hände något i helgen som gjorde att jag fick nog.
Under några dagar här så har jag funderat fram och tillbaka och försökt att förklara att det inte är så hemskt som mitt inre får det att verka. Det är lugnt, nu blir det bra. Det är väl så att det aldrig kommer bli bra och jag har tröttnat på det här! Jag har längre inga lösningar, men sorgen börjar gnaga i mig. Jag kan dock inte gråta, det finns inget där förutom tomhet och en önskan att allt vore annorlunda än det är.
//finula-en gnutta galen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar