Ibland, bara ibland...

Ibland får jag nog av allt då skulle jag lika gärna kunna gå och gömma mig. Men jag vet ju att det går över tillslut. Den här tillslut kan däremot ibland vara väldigt långt borta och ibland väldigt nära. Jag tappar lätt bort tråden nu för tiden och det är riktigt jobbigt jag hatar att tappa bort tråden det kanske är därför som jag får nog lättare just nu än förr.

Det som är tryggt att veta är ju att älskling alltid är nära hur jag än känner mig, hon finns där vid min sida och påminner mig när jag går lite för långt men jag kan inte rå för det inte nu och inte sen, får jag nog så får jag. Det är som om orden kommer först och sedan tanken tog jag i för hårt eller inte. Oavsett vilket så måste jag komma ihåg att det är jag bara jag som kan ta konsekvensen av det jag har sagt eller gjort. Det kan jag oftast, det är inte ofta nu längre som jag inte kan stå för det jag sagt eller gjort. Förr kunde jag säga saker och göra saker som jag inte alltid stod för men det är väl det som kallas för mognad att stå där sen och tänka att ja jag gjorde ändå rätt även om det svider för andra, att lita på sig själv är det allra viktigaste.

Det som är jobbigast är när det finns folk (inga namn nämnda) som tror att de vet ens bästa när de inte har en aning om något. Då får jag nog men explosionen syns inte utanpå utan den känns bara inuti och sedan känner jag röken försvinna genom öronen men jag vet att den syns inte heller och bra är väl det för fatta vad fult det skulle vara. Hur som helst så tycker jag inte att det finns någon som kan sitta och säga gör så här, eller tänk så här, för jag tänker väl det jag vill och gör väl det jag vill. Samtidigt är det lite synd om dessa människor fatta vad jobbigt det måste vara och sitta och tycka saker om andras liv hela tiden, då försvinner väl ens eget liv eller? Att bygga upp ett liv på någon annan är värdelöst att hitta sitt eget kan vara jobbigt men ack så befriande när det väl är gjort. Och nej jag vet inte vad jag vill ha sagt, ville nog mest bara skriva av mig här där det finns färre läsare.

-finula, irriterad in i fotknölarna-

Giftemål

Haha jag hade inte kunnat trott på det förr men jag ska gifta mig. :) Det känns faktiskt fantastiskt men som sagt skulle någon berättat för mig att jag en dag ska gifta mig så hade jag nog bett dem att sluta ljuga. Det intressanta kommer nu när vi har skickat iväg inbjudningar min lilla släkt är ju så otroligt negativa och cyniska så de kommer förmodligen bara gnälla och fråga om de i princip måste komma. Men jag har perfekta svaret, nej det behöver ni inte om ni inte vill. Det här är ju ett fritt land. Jag är i varje fall överlycklig för jag kommer få en underbar fru.

Nyårslöften

Jag gav några nyårslöften i år. Det gick väl sådär kan man säga. Jag tror att den enda punkten som jag faktiskt har hållt till hundra procent är att jag ska börja träna mer regelbundet. Eller ja jag tränade väldigt regelbundet förra året också nämligen en gång i månaden. Men nu i år ska det vara tre gånger i veckan. Den här veckan har det inte blivit så för jag har varit lite sjuk. Jag mår faktiskt bättre nu så jag ska faktiskt träna på måndag igen. De andra nyårslöfterna blev för svåra men jag kanske rycker upp mig när tillfälle ges.

Det roliga med att träna mer i år är att jag redan kan se resultatet. Jag blir gladare, piggare och ser mer vältränad ut. Jag måste ju bli stark så att mina elever tror att jag är stark och kan klå ner dem på nolltid. Äsch jag bara skojade inte skulle jag klå ner dem det är ju nämligen förbjudet.

Mitt andra löfte var att inte äta några sötsaker på några månader, den höll en månad så jag ändrade lite i den och sa att jag ska inte äta sötsaker lika ofta som förr. Vilket resulterade i sötsaker en gång i veckan. Jag är nöjd och mitt humör är nöjt :)

-finula, redigerar lite i löfterna-

Lurad!

Ibland så traskar jag på utan att riktigt fundera på vart det var jag var på väg men sedan kan det hända saker som gör att jag trotsallt är tvungen att tänka efter och gå tillbaka in i mig själv. Händelser som just detta.

Jag har gått på kurs, nej inte med Kurt men en annan givande kurs som hette konsten att stå pall. Där fanns det riktigt bra människor och jag kan sakna att inte ha de omkring mig. Den värme som fanns där finns inte på många ställen och framför allt inte på mitt jobb.

Ja vad var det nu som fick mig att bli navelskådare igen då? Jo det var så här att på kursen så pratade de om vikten att vara sig själv, att lyfta fram eleverna och ge de möjligheten att vara sig själv och växa i sig själv. Det fick mig att börja tänka på min egen tonårstid som inte direkt var som en blomsteräng men den var väl inte heller som en mörk tunnel men på många sätt fanns det saker som hade kunnat vara bättre.

Hur som haver så när jag var liten så tänkte jag på hur skönt det skall bli sedan när jag skall få äran att bli vuxen och äntligen få vara mig själv. Hur skönt det skall kännas att säga att nej jag tycker inte om killar på det sättet utan jag tycker om tjejer och sedan strunta i vad andra tycker och tänker kring det. Såhär efteråt kan jag känna mig lurad, för blev det så? Blev jag den där vuxna som kan vara mig själv, kan stå och säga jaha du undrar vad min man heter men nej så är det inte jag har en flickvän och i framtiden en fru. Det är sorgligt att jag som skall försöka fostra framtiden inte ens nu i vuxen ålder kan vara mig själv för jag är orolig för vad alla andra skall säga. Hur kommer det sig att jag tycker att alla andra är mycket viktigare än jag? Varför är deras liv lite bättre än mitt?

Jag känner mig lurad, snuvad på konfekten. Det känns lite som om någon sitter där uppe och tänker jaha du trodde att du skulle få vara dig själv men du nej det tycker inte jag. Sitt du där och var annorlunda du men säg inte det till någon bara för det blir så jobbigt då för alla andra. Alla andra? Vilka är alla andra och varför varför finula anser du att de är viktigare än du? Tror jag att jag skall få något pris sen i slutet av det här, ett hederspris eller där det skall stå att du var i alla fall medgörlig.

-finula, trött på normen-

Tankesnurr

Barnet inuti mig är trött, hon är förbannad, glad, envis och helt ur gängorna. Jag försöker bestämma över henne men det märks tydligt att hon tagit över, hon har erövrat hela min kropp och tankeverksamhet. Det är inte jag som bestämmer det är hon, och hennes vilja är min lag tydligen.

Jag har kommit på att jag har blivit vassare och mer bestämd tack vare barnet. Jag säger ifrån och ifrågasätter andra men även mig själv. Det jag undrar ibland är vart skall det här sluta men jag antar att det handlar om balans det ordet som jag inte hunnit fram till ännu men det kommer antar jag. Hon visar vägen och jag följer snällt med henne. Hon sitter på min axel och viskar saker åt mig som jag inte alltid vill höra men jag lyssnar och tänker att kan hon inte ge sig eller?

Nu är det inte så att barnet är helt ont heller hon är snäll det är hon jag misstänker att hon på något sätt försöker visa mig vem jag borde vara istället för att vara en snäll liten nickedocka så bör jag tänka och gå dit där det känns tryggt, där jag känner att jag trivs. Det är dit jag är på väg efter 27 år i snurr så är jag på väg att landa. Det lustiga är att jag inte trodde att jag skulle landa såhär utan jag trodde att det var klart att saker och ting skulle bli som jag trodde då men det är tydligen inte så att man kan följa en mall.

Igår var barnet trött, hon tog sin stora träklubba och dunkade mig i huvudet så att jag somnade. Jag som vanligt oberedd på denna plötsliga händelse somnade på en minut men en dag som sagt är jag beredd frågan är när? När är barnet färdigt med mig det är frågan och när är jag redo att möta barnet och bli ett med det?

-finula, den okända vägen är alltid bäst-

Glädje

Efter att ha befunnit mig i källaren ett tag så har jag tagit raska steg ut igen till det fina vädret. Eller ja fina och fina men i alla fall har jag bestämt mig att ta djupa andetag och andas in den fina luften istället för det mulna och mögliga doften av pessimism. Det finns hopp och det är det jag skall känna just nu.



I morgon gör jag ett nytt försök till att gå till jobbet igen. Jag skall le och skratta och vara mig själv. Det är kul att leva och det är det jag vill förmedla jag skall bara begrava de dåliga tankar som dyker upp utan förvarning. Tänk om man skulle kunna få ett brev eller ett mail innan att du snart så kommer det komma bakslag som kommer få dig att falla bakåt men ta det lugnt solen lyser snart igen. Nej sådant finns inte tyvärr.



Jag längtar efter morgondagen faktiskt om jag skall vara ärlig, längtar efter att få sprida mina vingar över mina elever och hjälpa de till att lyckas i sina små liv. Det är fantastiskt att vara lärare för jag får äran att träffa alla dessa små individer och försöka forma de så som jag skulle vilja att de skall bli. Mitt mål är att få de till att bli små individer som tänker för sig själv och är öppna mot allt som finns omkring oss och jag hoppas att jag lyckas. De är verkligen superfina de små tonåringarna.



Längtar efter mitt hjärta hon kommer hem sen ikväll och då skall vi mysa och ha levande ljus och må bra. Hon ger mig styrka och ger mig glädje hon är den som räknas i mitt liv.



-finula, känner värmen i kroppen-

Energisparläge

Det känns som om min kropp går på sparläge, jag sparar min energi till viktigare saker än det som händer just nu. Jag är trött och målet är att hålla ut tills den dagen jag får känna mig pigg. Vakna utvilad och känna att det är kul att leva, den dagen är inte idag. Inte för att jag inte känner att det är kul att leva bara det att det skulle vara roligare att leva om jag hade mer energi och mer tid.

Idag känns allt fel. Det känns som om jag gör helt galna beslut sitter och säger helt sjuka saker och bryr mig förmycket. Kan man bry sig förmycket? Ja jag tycker det i varje fall. Om någon skulle fråga idag så skulle jag inte kunna bry mig mindre. Jag vill ha energi jag vill ha en tank med kraft stående bredvid mig så att jag kan fylla på med pumpen när jag behöver ha mer. Det fungerar inte så men det skulle vara roligt om det gick. Men det går inte det vet jag också men drömmar är allt jag har just nu och därför ska jag spara på de. Jag märker hur mitt humör förändras när jag blir trött och slut på energi men inte ens det orkar jag bry mig om. Nej idag orkar jag bara bry mig om hur synd det är om mig. Vilket det inte heller är på riktigt.

-finula, tar tacksamt emot energi-