Äntligen!

Fick en känsla av att skriva lite medan min kära fru ligger och sover. Hon sade eller bad mig att låta henne sova tills hon vaknar i dag men jag vet inte om jag kan hålla mig. Det är så mysigt att krypa in hos henne och känna hennes varma kropp bredvid min. Det är ungefär då hon brukar vakna.

Nu har vi flyttat och städat som små tokar. Väsbyhem är i alla fall snällast när det kommer till besiktning. Inget nada hade de att klaga på till och med vår fina städning gick igenom! Vi trivs alla tre här i den nya lägenheten. Alla dvs jag längtar till att få fixa i ordning på uteplatsen! Jag som alltid velat ha en liten uteplats är helt tokglad. Tänk att mina drömmar skulle slå in!

Jag längtar efter sommaren, mest efter att få vara ledig från jobbet. Från alla dessa jobbiga och ur gulliga elever. Tänk att man kan ha sådana delade känslor inför de! Jag har fått de till att bli boktokiga. De älskar att läsa och jag älskar att se de läsa trots att det innebär att min egotid försvinner, för när de läser så behövs inte jag. De bara sitter där och läser och läser och jag sitter där och hoppas och hoppas på att någon en enda liten elev ska fråga efter hjälp. Men som de brukar säga vi behöver ingen hjälp när vi läser heller. Åh nej det behöver ni kanske inte tänker jag då.

Nej nu ska jag vidare och väcka frun men först innan jag väcker henne ska jag laga frukost. Undra om hon ska få den i sängen eller vid bordet.

-finula, tillbaka igen-

trötthet

Jag känner mig trött efter igår. Jag sprang midnattsloppet och det var hur jobbigt som helst. Jag insåg snabbt att jag inte riktigt är redo för marathon men det var ju inte så oväntat. Däremot så ska jag springa marathon innan jag dör det har jag lovat mig själv. Det vore trist om jag inte hann med det. Jag får springa halvmaran nästa år istället det är nog bäst att pröva den först....

Jag är trött och ledsen, det känns som om det snart kommer att krascha igen men jag orkar inte det just nu. Allt är kaotiskt i huvudet och jag får inte ut ett enda ord ur munnen. Jag har ingen kraft kvar i kroppen men försöker hålla modet uppe, jag måste i och med att jobbet har börjat nu och mina kära elever måste bli ordentliga medborgare och få ett gott självförtroende och lyckas bra i livet. Jag önskar att jag skulle kunna gräva en grop och gömma mig där ett tag tillräckligt länge för att resten skulle kunna ordna sig och sen skulle jag titta fram sen när allt ordnat sig. Att gå omkring och vara rädd, nervös och stressad över saker man inte kan rå för är förödande så jag orkar inte mer. Kanske borde jag bara lägga mig ner ett tag men det är för krävande så jag kämpar vidare.

Annars så har jag förlovat mig och det känns bra för jag är så kär i min fästmö. :) Jag har blandade känslor just nu och orkar inte känna något förutom glädje. Resten är nog bäst att stänga inne för tillfället för jag ska ut och gå i regnet med vår kära vovve..

-finula, fast i något svart hål-

Se så fort det går

Min semester är snart över. Känslorna är delade, å ena sidan ska det bli väldigt roligt att återgå till jobbet igen och å andra sidan så vet jag hur trött jag kommer vara igen under terminen. Men jag vet ju även att ju fortare jag börjar jobba desto fortare kommer vi fram till den månad som jag längtar efter allra mest DECEMBER! Men det är mycket som ska fixas innan dess, och ja som det ser ut just nu så kan vi inte mycket göra förutom att vänta.

Nästa vecka har jag och kärleken semester ihop. Då ska vi efter mycket om och men iväg och vandra i småland. Det ska bli trevligt faktiskt och jag tror att vovven också kommer tycka det. Framför allt kommer jag tycka att det är ganska skönt med att ha en trött vovve än som hon är nu 180 tills hon slocknar. Det är mycket som ska fixas inför det också och det är lite lättare fixat än det första. Jag som aldrig sovit i tält ser framemot det, man måste väl ha provat det en gång åtminstone i sitt liv?

Jag är lycklig, jag går omkring på små rosamoln och mår gott. Jag har aldrig känt så här och det gör mig glad för då måste det här vara på riktigt, eller? Jag har till och med börjat få lite distans till saker och ting och kommit fram till att vissa saker i mitt liv är destruktiva jag har fått rensa lite och i fråga sätta lite men nu är jag nöjd. Jag behöver inte saker som skaver i mitt liv, livet är ju lite tufft ändå och det sista man behöver är skavande känslor eller hur? Så jag har börjat att se framåt istället för att se bakåt och är nöjd med det som komma skall. Öppnar man ögonen lite till så kan man se möjligheterna istället för mörkret så är det bara.

-finula, glad för att hon tagit bort det som skaver-

Att känna sig fri

Snart ska jag och kärleken ut och springa i skogen. Jag älskar att springa, kanske inte innan och eventuellt inte ens under själva löpturen men efteråt. Då kan jag sitta och njuta av känslan av att ha sprungit långt och ambitiöst. Det är då jag känner mig fri, jag kan göra allt och klarar faktiskt av det mesta.
Det tog tid men jag tror att löpning är min sorts sport. Jag har alltid tyckt om att springa men har aldrig reflekterat djupare kring det. Jag har provat på ganska många olika sporter som vuxen men inte riktigt känt mig så nöjd som jag är nu. Jag har provat att simma men att bli blöt är inte min grej, sen har jag provat friskis och svettis och det fungerade ett bra tag men jag kände mig inte riktigt tillfreds, sen provade jag gym och det om något var definitivt inte min grej. Däremot så ger löpningen ger mig frid.

Allt började med att min söta kärlek sa att hon skulle anmäla oss till vårruset och jag kan inte vara sämre så jag sa att om hon gjorde det så skulle jag anmäla oss till midnattsloppet. Jag trodde då inte att hon skulle anmäla oss och hon trodde inte att jag skulle göra det så det slutade med att vi hade två betalda lopp. Så vad gör man? Ja just det man börjar träna inför de plötsliga loppen. Det som började med en impulsgrej har blivit min nya och stora drog. Kanske inte sambons lika mycket men definitivt min jag börjar redan fundera på hur jag ska göra i vinter när den eventuella snön kommer. Vart ska jag springa då? Nästa år då ska vi springa lidingöloppet men det är inte förrän nästa år så den ångesten tar jag då. Nu är det midnattsloppet i augusti som gäller och det om något är mycket att se framemot.

Nu ska jag sluta blogga och börja klä på mig löpkläderna, vi kanske ses på midnattsloppet eller inte hur som helst skulle jag vilja ha lite löptips.

-finula, drömmer sig bort till löpspåret-

Sann glädje

Jag är glad, hon är glad och yrvädret har ingen aning om att hon också ska vara glad. Vi ska flytta i december. Lyckan är helt obeskrivlig och jag tror fortfarande inte att det är sant. Jag misstänker att det kommer att landa snart men det gör inget jag kan gärna gå omkring och känna mig lite frånvarande ett tag till. I december är det nya vyer som gäller vi flyttar söderut och det ska bli helt underbart. Jag får komma nära min kära vän som förövrigt blir vår nya granne och sen kommer jag närmare jobbet. En sak som är rätt så intressant med mig och sambon är att vi båda två är riktiga drömmare. Vi satt i går fram till midnatt och diskuterade hur det skulle se ut hemma i vår nya lägenhet och vilka möbler vi skulle ha osv. tills sambon säger att ja vi behöver kanske inte bestämma det nu för vi flyttar inte förrän i december. Hmm det var ju sant så vi la ner diskussionen. En annan sak som vi kom fram till var att vi skulle ha ett hemlarm det är bra att ha tror vi för jag vill i varje fall inte komma hem och upptäcka att vi har haft objunda gäster hemma.

Om några dagar har jag semester. Det har även eleverna, till viss del tror jag att eleverna tagit semester från och med i dag för jag har inte sett de så här frånvarande på länge. Men det gör inget för det mesta är gjort och jag har min uppfattning om de redan. Jag fick äran att arbeta på sommarskolan i tre veckor ett erbjudande som man inte tackar nej till om man är som jag är. Hur som haver så har jag i varje fall tre nior vars högsta dröm är att få godkänt i engelska något som kommer inträffa till två av de för hon den tredje kan inte få godkänt. Det som gör mig fundersam är hur vissa elever tänker. Om vi tar den tredje nian som exempel så frågar hon hela tiden vad allt heter på engelska och ärligt så jag anser att man bör veta vad säng heter på engelska eller vad vardagsrum heter. Men men det är tungt jag vill inte sätta betyg längre och fasan över att få en helt egen åtta nästa termin är fruktansvärd men det kommer att gå förmodligen helt galant.

Nej nu ska jag inte sitta här längre utan gå iväg och dagdrömma lite mer om lägenheten och planera inför min semester..

-finula, flummar runt bland rosa moln-

Japp japp

Snart har jag sommarlov från min älskade skola. Inte ännu men snart och det ni det ska bli så skönt! Det händer ganska mycket just nu i mitt liv vilket gör att jag känner mig svag och trött nästan hela tiden. Det känns som om jag inte räcker till utan tar slut innan jag når riktigt fram. Jag försöker skrapa ihop mig på tågen på väg till jobbet för jag vet att fasaden bara behöver hålla i några timmar. Efteråt på vägen hem kan jag slappna av och bara vara. Jag är inte deppig utan bara trött och jag behöver nya batterier. De batterierna finns ingenstans just nu men jag hoppas på att det mesta är understökat snart.

Väl hemma så har jag en trottsig fyrbent Nova som är allt annat än trött, hon ser mig som ett lätt byte att få ner men nope så ligger det inte till utan det är hon som är den stora förloraren i maktkampen. Sambon gör ett toppenjobb med vår lilla vovve och det är jag tacksam för. Nova är fyra månader nu och försöker visa fram tassarna så att hon ska vara starkare än vi, men det funkar inte så bra utan hon inser nog inom sin tid att hon är det som har lägst rang i flocken.

Utan sambon skulle jag inte orka med mig själv, och jag är glad för att hon orkar med mig än så länge. För jag är så kär i henne. Hon är den som jag alltid velat ha, hon är min andra hälft och den som gör mig glad och överlycklig. Hon får mig att le när jag är nere och hon får mig att skratta när det känns svart inuti. Hon får mig att kämpa när klumpen växer i magen, hon finns här när jag gråter och hon finns här när jag är glad. Det är hon som talar om för mig att jag är bra, det är hon som gör mig stark. Tack älskling för att du finns.

Frågor som kräver svar

Ja hur gör man nu då? När en av eleverna snällt sätter sig ner och börjar berätta om hur hon har det en som man ser rakt igenom och undrar hur hon mår? Hur ska man vara pedagogisk utan att vara anklagande och hur ska man vara stöttande utan att vara sympatisk. Kan någon svara på det? Jag vet ungefär hur hon har det för jag har själv varit där, jag vet att hon har det tufft för det har man när kraven finns där. Man har det tufft och jobbigt när det inte finns någon som man kan prata med och när allt man gör blir bara tokigt och riktig fel. Det enda man önskar är att göra rätt men ändå lyckas man konstigt nog göra fel.

Jag vill ha en bok om hur man gör, ska jag öppna mig själv ska jag berätta vad jag skulle ha gjort? Ska jag bara lyssna och sen inte göra något mer, eller ska jag komma med råd som hon bad mig att göra? Ja du hur gör man. Helt plötsligt känns det väldigt lockande att köpa en stor påse med godis och en bra bok men det gör inte jag. Nej just nu har jag inte tid, för nu känns det som om klumpen i magen är borta och det är bara jag som finns kvar. Det är en känsla jag måste njuta av innan den blir för stor. Jag vet att kraven är för stora och jag skulle vilja säga upp mig som vuxen och bli barn på nytt för det var mycket lättare.

Hon är som jag var då, förr det är väl därför det berör mig, hon sitter där jag satt och det jag hade velat då var att någon hade lyssnat kanske inte gjort så mycket men bara suttit och förstått. Jag vet inte om jag gör rätt men det känns så, för jag bara lyssnar utan att säga så mycket och efter tre timmars prat hade hon pratat klart hon hade väl sagt det hon ville. Samtidigt som det värmer att hon valde att prata med mig så känns det skrämmande varför jag? Nej jag vet inte vad hade du gjort om du varit i min situation? Blundat och gått vidare eller kommit med råd?

-finula, tittar uppåt och undrar om det är neråt-