Jag älskar dig...

bara så att du vet det. De senaste dagarna har jag betett mig som en elak häxa från blåkulla, mitt försvar är att jag är förkyld det verkar dock inte som att hon håller med mig om den saken och om sanningen ska fram så är en förkylning inte mycket att skylla på man måste ju ändå kunna vara trevlig. En annan anledning kan vara att det nyligen har varit påsk och påsk kärringarna förgiftat mig. Men jag köper faktiskt inte den heller. Jag är bara så elak för jag är trött på min förkylning trött på att inte vara fröken duktig, vilket jag konstigt nog inte behöver vara just nu.

Men hur som haver så firade jag och min kärlek 5 månader ihop förra helgen, skjut mig inte om jag har fel nu. ;) Jag är helt tokkär och mer förälskad än någonsin jag skulle kunna göra vad som helst för henne. Det här hade jag verkligen inte räknat med och vem trodde (handen på hjärtat) att jag just jag skulle hitta någon och sen flytta ihop med henne. Ja för jag har blivit sambo, vi två ska bo i min lilla lägenhet.

För fem månader sedan hade jag bara skrattat och tänkt att vilket pucko om någon ens föreslagit det åt mig och förmodligen hade jag bett de gå dit pepparn växer eller sagt åt de att skaffa sig något annat att göra än sitta och spå mitt liv. Men det var då det hände, hon kom in i mitt liv och gjorde något så att jag kände mig sedd, trygg och bara bra precis som jag är. Jag behövde inte bry mig om att se perfekt ut, vara perfekt än mindre säga de rätta sakerna det räckte med att jag var jag. För i hennes ögon dög jag precis som jag var. Det gör jag fortfarande, jag känner mig speciell när jag är med henne och jag önskar att hon känner sig också speciell när hon är med mig för det är hon. Hon är verkligen fin, snäll och rolig. Jag får aldrig långtråkigt med henne och hon finns alltid här för mig. Jag älskar vårt liv och ser med glädje framemot att få fortsätta att leva med henne. P.S I love you.

-finula, kär och helt galen-

Tänk finula tänk

Snart är det lov. Sportlov kallas det för men jag för min del kommer att försöka bara vila och tänka, grubbla och fundera. Jag har mycket att fundera på och orkar inte med mina elever längre. Det ironiska är att jag gissar att jag längtar mer efter sportlovet än mina elever och mina kolleger. Det är bara två dagar kvar!

Jag har nästan alltid varit snabbtänkt. Det är inte alltid en bra egenskap framförallt inte när man ska komma överens med andra. Det var en situation på mitt jobb där jag såg problemet på en gång och sa det högt och tydligt "vi kommer inte hinna med det där" jag var ensam då om att säga något. Nu tre veckor senare går de andra två omkring och undrar hur de ska hinna göra det som de tre veckor tidigare minsann hann hur lätt som helst. Vad gör jag då? Jo jag är bara tyst och suckar för mig själv. Jag har sån lust att påminna de om att jag minsann sa att det var för mycket men jag är tyst...


En annan sak som också är lite jobbig är att cheferna håller på att ge en av mina kolleger jättemycket att göra. Självklart vet jag att jag borde inte säga något bara lyssna och inget mer göra. Men vad tror ni att jag gör självklart sitter jag där och ska försöka hjälpa till. Åhh jag blir så less på mig själv. Men nu har jag fått mig en tankeställare. Jag lovar att från och med nu bara ta reda på mig själv. Jag är ju faktiskt bara ansvarig för att ta hand om mig själv.

Så under sportlovet ska jag tänka på mig själv och fundera på mitt beteende. Jag måste verkligen bättra mig.

-finula, försöker tänka först och tala sen-

Rinner över

Ibland blir allt bara förmycket. Allt som bara ligger på hög och väntar på att bli uppklarat bli utrett och sen jag den som ska reda ut och som ska trassla ut. Jag orkar inte det, det är då jag vill lägga mig i ett hörn och vänta tills någon annan reder ut trasslar ut det som finns inuti mig. Sanningen är ju att ingen annan kan lösa saker åt mig och det vet jag ju innerst inne även om det är lättare att tro att någon annan skulle kunna lösa saker åt mig. Det vore enklare om någon annan tog tag i saker och sa att så här har jag bestämt, men det vore inte heller bra för då skulle jag bli galen någon annan som skulle bestämma över mig och mitt trassel? Nej tack jag åt nyss...

Det som är det sköna är att jag är inte ensam längre i mitt trassel, jag har någon jag kan gå till och gråta ut hos, en som förstår och även om hon inte förstår så försöker hon. För hur kan man förstå något som inte jag förstår? När allt blir tungt behöver jag inte säga något jag kan lägga mig tätt intill och bara vara trygg, hjälplös och svag. Det får man tydligen vara ibland man behöver tydligen inte alltid vara präktig och förståndig. Det är då jag känner mig tryggare än någonsin och det är värt allt på denna jord för då ler jag innombords för det känns så himla bra.

Så nu har jag lärt mig att jag inte behöver vara stark hela tiden jag får ligga och inte veta, jag får ligga still och gråta inte alltid göra en massa saker, jag får ta det lugnt och bara vara även om det är svårt för det känns förbjudet. Det är svårt att ändra på ett inlärt beteende som funkat i över tjugo år men jag kämpar vidare i det okända.

-finula, flummar vidare i det okända-

Det där nya...

Nu är det färdigt. Mina fem år som jag kämpat mig igenom är avklarade. Äntligen är det klart. Jag är färdig med min utbildning. Någonstanns inuti är jag stolt över mig själv stolt för att jag faktiskt åstadkommit något stort i mitt liv. Jag trodde aldrig att jag skulle fixa det här för vägen dit har varit lång och full med hinder. En annan del av mig bara suckar och tänker att jasså du du är stolt över vad? Jag hatar den delen och försöker begrava den så långt ner som det går för den gör ingen nytta utan den bara skapar prestationsångest. Det roliga är att nu när jag är klar med min utbildning så borde det vara självklart att jag vill ha min examen mitt betyg men nehejdå så lätt ska det inte vara, man måste nämligen ANSÖKA om den som om jag inte skulle vilja ha den. En del av mig blir trottsig och tänker att nej men då söker jag inte den då undra vad de skulle säga då? Förmodligen inget utan bara undra vilket pucko som pluggat i fem år utan att ta ut sin examen.

En del av det nya är mitt jobb, mitt jobb som i början var kaotiskt som gjorde att ångesten kokade uppe i huvudet och gjorde att ont i magen blev en vardag för mig. Men nu är det bättre, jag njuter när jag får vara där njuter av att veta att jag gör skillnad att det är på riktigt. Jag älskar mina kära små elever, de är helt underbara på sitt egna lilla sätt. Ingen dag med de är likadan man vet aldrig vad man kan förvänta sig.

En annan del av det nya är mitt nya träningskort. Jag har ännu en gång börjat på friskis och svettis och det är kul. Superkul! Jag älskar att träna där och jag känner mig hel igen beträffande träningen. Jag har ju tränat på vanligt gym ett tag men det har inte varit samma sak. På stora pampiga gym finns det folk som inte är som jag. De försöker visa upp sig och bevisa att de är vackrast i hela världen, medan på friskis så får man äkta vara där har du en blandning som är underbar. Alla är olika och alla är välkomna. Jag har hittat hem ännu en gång och det bästa av allt är att jag får träna tillsammans med min kära flickvän. Det hon inte vet är att friskis är väldigt speciellt för mig, eller jag tror att hon börjar ana det lite nu. Kritiserar man friskis så kritiserar man hela mitt liv. Ja det är faktiskt så. Vi har i varje fall börjat träna där tillsammans och det är jättekul för jag älskar att träna med henne och hon tycker om att träna med mig också tror jag...

-finula, tycker om sitt nya liv-

Ett nytt år..

Det snöar ute och jag ser hur gatan fylls med vit snö. Snön riktigt dränker ner marken och jag undrar hur mycket snö marken orkar ta innan den ligger försvarslös och utmattad. Inte så mycket förmodligen men vad gör det för himlen verkar ändå vräka ner sina vita små snöflingor så marken har inte så mycket att säga till om. Varför är snön vit? Ja vem vet nu är den ju det bara, ett dåligt svar men å andra sidan så var inte frågan så bra heller. Jag ligger här och väntar på att min kära flickvän ska vakna, jag gjorde ett försök till att väcka henne nyss men det gick inte så bra för mig. Det är en av anledningarna till att jag längtar hem till min egna lilla vrå, för om jag är hungrig så kan jag bara gå ner här kan jag nog också det men det känns inte helt rätt.

Ett nytt år har tagit plats utan att jag egentligen lagt så stor vikt vid det. Ett nytt år innebär alltid nya äventyr och nya möjligheter till att bli den där människan man aldrig blev förra året. Är det kanske därför så många avger dessa nyårslöften som sedan spricker på grund av att man inte orkade i år heller hålla fast vid det som man inte orkade med förut heller. För det är ju inte så att man blir en ny människa direkt bara för att året byts även om många skulle vilja det, den mänskliga faktorn är ju lite starkare än siffrorna. Det är lite mystiskt det där med nyårslöften, ja jag ska inte vara för kaxig för jag har också avgett ett löfte och med tanke på att den som jag gav förra året höll i sig ganska länge ända till november så har jag stora förhoppningar för detta löftet också. Tänk om man skulle kunna avge födelsedagslöften istället eller namnsdagslöften ja listan skulle kunna göras lång men just nu så orkar jag inte göra den speciellt lång. Det skulle vara roligare, jag vet inte varför men det känns så just nu. Kanske därför att det skulle kännas lite mer originellt

Ja hur som haver så vräker snön ner från himlen den skyddar jorden från all smuts och gör så att marken svalnar ett slag innan det är dags för sommar igen. Snön bryr sig inte om vilket år det är inte och den har förmodligen inte avgett några löften heller men den trivs ändå. Lite onödigt vetande är väl att det inte finns en enda identisk snöflinga här på jorden. Ja jag ser med spänning framemot detta år och jag vill verkligen se hur länge mitt nyårslöfte håller i sig.

-finula, drömmer om att kunna hålla sitt nyårslöfte-

...men glöm inte kläderna

Nu har jag kommit hem från min semester i Thailand. Det har varit väldigt omtumlande och mer berörande än jag trodde från första början. Jag har nog aldrig blivit så berörd av ett land som denna gång. På sätt och vis får jag skylla mig själv och jag borde varit beredd på det med tanke på att jag är en känslomänniska. Människorna där var helt underbara och jag kände mig riktigt välkommen och trygg, det är inte alltid man känner så men det var skönt.

Det fanns saker som var jobbiga också så klart sådant som att det inte fanns så mycket klädesaffärer där. Visst fanns det affärer eller stånd snarare men dessa var fullproppade av kopiakläder och jag vill inte ha sådana jag vill ha vanliga kläder. Så alla goda råd om att inte ta med så mycket kläder borde jag ha struntat i. Så nästa gång ska jag verkligen ta med mig mer kläder. Jag tycker nämligen att det ser hemskt ut med folk som har på sig märkeskopia sandaler, shorts och ett märkeskopia linne sedan som pricken över i så har de den fina väskan som de köpt för 60 kronor som inte alls ser ut som en märkeskopia. Hm vem försöker de lura?

Men vädret var helt underbart och vattnet. Så det var inte så att hela semestern var en katastrof. Så slutet gott allting gott.

-finula, glöm inte kläderna-

Berörd

Jag vågar bli berörd. Det har inte alltid varit så men nu har jag börjat släppa efter. Det är blandade känslor det där med att våga släppa in någon långt inne och känna att man kan bli sårad om de kommer för djupt in. Jag har inte släppt in förr jag har bara haft de på ytan för det har varit så lätt då att bara torka av när de har gått. Så lätt att bara säga hejdå och tack för ingenting. Men nu har jag släppt jag har tagit bort omformaterat mig gjort så att jag ska bli lättare att nå lättare att beröra. Det är lite läskigt det där med att kunna välja hur man vill ha det. Kunna välja om man vill eller inte vill bli berörd. Jag trodde inte att det var möjligt men det är det tydligen, jag har valt bytt inriktning och bara det gör att allt är nytt för mig. Jag vågar och vill släppa längre in jag vill visa vem jag är på riktigt och om det inte passar så får man gå det är så för jag dör inte av det.

Faktum är att det inte var förrän jag började jobba på mitt jobb som jag har nu när jag märkte hur otroligt viktigt det var att våga visa att man blev berörd kanske inte direkt in i benmärgen men nästan. För de ser vem som bryr sig på riktigt vem som tänker på riktigt och vem som inte gör det. Gamla människor har någon konstig känsla för sånt börjar jag misstänka de ser känner och säger framför allt vad de uppfattar. Och de har rätt det har de. Några av de sa igår att det märks att du är kär och det är sant jag är kär. Jag har nog aldrig varit så här kär så snabbt, det känns helt rätt det här.

Jag blir berörd av dig med. Jag blev berörd igår också av det du sa och berättade du är så extremt duktig.

-finula, berörd som bara den-