Att vara som alla andra?

På lärarhögskolan i dag så såg vi en pjäs som heter Mohikan med vita strumpor. En helt underbar pjäs som handlar om hur funktionshindrade personer upplever sin skolgång. Den gjorde väldigt starkt intryck hos mig och jag började fundera mycket på min egen skolgång. Jag var inte heller som alla andra och passade förmodligen inte speciellt bra in i skolan och trots detta faktum ska jag bli lärare! Men mitt handikapp syntes inte utåt vilket gjorde allt lite svårare förmodligen för lärare och det är även det jag funderar på just nu. Vad händer med de andra barnen de som har andra problem? De där problemen som inte syns, ja egentligen har jag ett svar på det och det är att lärarna blundar det man inte ser finns inte. In i bubblan!

Jag tycker att det är skrämmande när man läser om hur det fungerar i skolan först så ska man tvingas in dit och gå där i nio år och sen får man välja om man vill gå i gymnasiet eller inte. Ett val som är helt absurt för utan gymnasium blir du absolut inget ändå. Så valet är ganska lätt om man säger så.. vår skolplan är inte bättre den för den är uppdaterad 1994 kom igen är det inte dags att uppdatera den omgående? Det står även att skolan är till för alla barnen, vi ska hjälpa alla barn och se att de utvecklas som individer på sitt eget sätt för alla är unika. Ja det är därför vi får göra provlektioner där alla ska lära sig på samma sätt...

Skolan kräver att du är som alla andra punkt slut! För övrigt är samhället också byggt på det sättet idag att alla ska vara likadana. Du ska vara unik på samma sätt och är du inte det då är det något som är fel hos ja just det hos dig! Ja jag vet jag tänker ganska rationellt just nu men ibland blir jag bara så less på allt stereotypt som vi blir proppade med, så less att jag skulle vilja gömma mig och komma fram om några år. Har vi verkligen inte kommit längre än så här? Ibland inbillar jag mig att vi har det men det räcker med några timmar och jag inser att nej det har vi faktiskt inte!

Jag tänker för övrigt inte bli som alla andra det har aldrig varit mitt mål. Jag vill bli unik på mitt sätt och vara den jag är nu och för alltid. Jag vill inte bli inplacerad i ett fack där jag får sitta och rulla på tummarna nej jag vill vara jag. Så nästa gång du ser någon som inte är som alla andra låt den människan vara så i stället för att göra om den.