På rymmen

Jag var på jobbet idag. Allting gick jättebra och det var inte ett dugg stressig tills vi upptäcker att sju stycken vårdtagare är borta! Vi kände hur paniken växte och började leta överallt efter de. Efter två timmar var alla upphittade. Puh tack och lov. Men bara för att de var tillbaka hemma betydde det inte att de stannade där för vips så var tre stycken borta igen. En togs på bar gärning när denne var på väg ut genom centrum dörrarna.. men jag skulle bara.. var förklaringen hos alla. Ja vad skulle ni? Hur som haver så var det ganska roligt i slutändan och vi kom fram till att slutet gott allting gott..

Jag har också ett enormt sug efter att rymma. Frågan är bara om det skulle synas lika bra om jag rymde? Förmodligen skulle det vara några människor som skulle sakna mig men inte så enormt många misstänker jag. Ja jag hör själv att det låter lite bittert men inte mycket att göra åt just nu. Om jag skulle rymma så skulle jag rymma till ett ställe där det inte finns någon tid, där du har all tid i hela världen och där ingen säger åt dig att skynda dig. Det skulle inte göra något ifall det skulle vara varmt där också för värme är något jag tycker enormt mycket om. Men är det någon idé att rymma utan att veta om det är någon som skulle sakna en? Nej kanske inte så jag stannar kvar tills vidare.. hehe men tanken på att rymma är inte borta!

nej det sägs att du kan inte rymma från dina känslor och visst är det så, så även om jag skulle rymma helt fysiskt så skulle det förmodligen inte göra någon större skillnad psykiskt. För det som finns i mina tankar bär jag alltid med mig vare sig jag vill eller inte. Om jag inte får för mig att rymma från mina tankar och känslor?

Men som det är just nu så är jag för trött för att rymma så jag tar det en annan dag, kanske i morgon.