...men glöm inte kläderna

Nu har jag kommit hem från min semester i Thailand. Det har varit väldigt omtumlande och mer berörande än jag trodde från första början. Jag har nog aldrig blivit så berörd av ett land som denna gång. På sätt och vis får jag skylla mig själv och jag borde varit beredd på det med tanke på att jag är en känslomänniska. Människorna där var helt underbara och jag kände mig riktigt välkommen och trygg, det är inte alltid man känner så men det var skönt.

Det fanns saker som var jobbiga också så klart sådant som att det inte fanns så mycket klädesaffärer där. Visst fanns det affärer eller stånd snarare men dessa var fullproppade av kopiakläder och jag vill inte ha sådana jag vill ha vanliga kläder. Så alla goda råd om att inte ta med så mycket kläder borde jag ha struntat i. Så nästa gång ska jag verkligen ta med mig mer kläder. Jag tycker nämligen att det ser hemskt ut med folk som har på sig märkeskopia sandaler, shorts och ett märkeskopia linne sedan som pricken över i så har de den fina väskan som de köpt för 60 kronor som inte alls ser ut som en märkeskopia. Hm vem försöker de lura?

Men vädret var helt underbart och vattnet. Så det var inte så att hela semestern var en katastrof. Så slutet gott allting gott.

-finula, glöm inte kläderna-

Berörd

Jag vågar bli berörd. Det har inte alltid varit så men nu har jag börjat släppa efter. Det är blandade känslor det där med att våga släppa in någon långt inne och känna att man kan bli sårad om de kommer för djupt in. Jag har inte släppt in förr jag har bara haft de på ytan för det har varit så lätt då att bara torka av när de har gått. Så lätt att bara säga hejdå och tack för ingenting. Men nu har jag släppt jag har tagit bort omformaterat mig gjort så att jag ska bli lättare att nå lättare att beröra. Det är lite läskigt det där med att kunna välja hur man vill ha det. Kunna välja om man vill eller inte vill bli berörd. Jag trodde inte att det var möjligt men det är det tydligen, jag har valt bytt inriktning och bara det gör att allt är nytt för mig. Jag vågar och vill släppa längre in jag vill visa vem jag är på riktigt och om det inte passar så får man gå det är så för jag dör inte av det.

Faktum är att det inte var förrän jag började jobba på mitt jobb som jag har nu när jag märkte hur otroligt viktigt det var att våga visa att man blev berörd kanske inte direkt in i benmärgen men nästan. För de ser vem som bryr sig på riktigt vem som tänker på riktigt och vem som inte gör det. Gamla människor har någon konstig känsla för sånt börjar jag misstänka de ser känner och säger framför allt vad de uppfattar. Och de har rätt det har de. Några av de sa igår att det märks att du är kär och det är sant jag är kär. Jag har nog aldrig varit så här kär så snabbt, det känns helt rätt det här.

Jag blir berörd av dig med. Jag blev berörd igår också av det du sa och berättade du är så extremt duktig.

-finula, berörd som bara den-

Drömläge

Jag känner mig lycklig. Jag känner hur lyckan sprider sig i min kropp och gör små små påminnelser om att den finns där. Jag behöver det här just nu och känslan av att det kanske är fel existerar inte. Allting känns rätt helt fullkomligt underbart. Det skulle inte kunna vara bättre om jag ska vara ärlig. Visst finns tankarna på att verkligheten ska krossa mig men det orkar jag inte tänka på just nu jag får ta den smällen sen om den kommer eller när den kommer.

Jag var i förra veckan på en arbetsintervju på en skola i väster haninge, ja ni som känner mig vet att väster haninge inte är så nära mig men anledningen till att jag sökte den tjänsten var att den var helt perfekt. Jag skulle då bedriva vanlig undervisning på 50% och arbeta som speciallärare på 50% och det är ju det jag är utbildad för. Efter en två timmar lång intervju så kände jag mig inte bara helt utmattad utan även helt säker på att den tjänsten måste bli min. I fredags så fick jag svar, jag fick tjänsten! Jag kände lyckan växa i mig men samtidigt ansvaret. Vad var det jag hade gett mig in på? Skulle jag duga, skulle jag räcka till? Det vet jag inte och det svaret kommer sen när jag börjar, men med tanke på min utbildning så borde jag räcka till jag borde orka för jag har en perfekt utbildning för den här tjänsten.

Jag har även haft en helt underbar helg. Tack vare en underbar person som jag fått dela den med. Du gör mig varm och lugn och det tycker jag om. Det är så trevligt att få vakna upp med dig och känna din värme och det är helt underbart att få vara med dig, gå promenader och må bra ända in i benmärgen. Jag befinner mig som sagt någon helt annanstans just nu.

Sen som om det här inte skulle räcka så åker jag snart till Thailand och det ska bli väldigt skönt för då får jag verkligen vila upp mig inför våren och samla krafter för att orka med jobbet på våren. Jag behöver komma bort ett tag från allt det här så att allt får landa och falla på plats det känns lite så just nu.

Som det ser ut just nu så är jag mitt i ett drömliv så jag hoppas att ingen kommer och spräcker min bubbla och säger något som jag inte vill höra, eller gör något som jag inte vill. Tiden får visa hur allt blir men en sak är säker jag ångrar ingenting just nu.

-finula, gömmer sig inne i bubblan-

Andra avenyn

Jag skäms men jag måste erkänna jag tittar på andra avenyn. Det är inte många som vet vad det är men det är den sämsta såpan som mina ögon skådat på hur länge som helst. För er som är intresserade kan ni hitta såpan på svt:s hemsida.

Allt började en dag för några veckor sedan när jag fikade med en kompis. Hon sa att det finns en serie som man kan titta på genom svt:s hemsida som heter mia och clara och mycket riktigt så gick jag in på kvällen och tittade på den serien som är helt sjukt rolig. Efteråt såg jag reklamen för andra avenyn, ok tänkte jag, jag tittar väl vad det här är också. Den började bra den var faktiskt intressant i början så jag fortsatte att se avsnitt efter avsnitt. Tills den dagen kom då läraren har sex med en av sina elever då kände jag att nu får det vara nog, lite värdighet har man väl. Så jag stängde av och tänkte att aldrig mer jag tänker minsann inte se på det här nu har de gått över gränsen.

Men så gick det så som det brukar gå för mig jag gav efter och tankarna snurrade tillbaka till serien gång efter gång, jag var fast jag var tvungen att se hur det gick sen skulle han bli upptäckt eller skulle äcklet fortsätta? Så på sätt och vis har andra avenyn lyckats göra mig beroende och det är väl så allt beroende börjar en gång och sen är man fast? Ja man säger att nej jag är inte beroende jag kan sluta när jag vill men kan man det? Kan jag sluta när jag vill, och vill jag det?

Många som är beroende säger att det tillslut inte går att sluta, det går utför. Den frågan som jag ställer mig direkt är vill de sluta eller skyller de på att det är omöjligt att sluta för att få en anledning till att fortsätta. För då är det helt plötsligt synd om de, de har blivit offer för något större något som styr över de? Nej jag vet inte jag tar väl i som vanligt. Men denna såpa har gjort mig beroende och jag är inte villig att sluta att se på den ännu så jag fortsätter.

-finula, skyller allt på beroendet till andra avenyn-

Bakgrunden

Det är så att jag vet bakgrunden till mitt trasiga hjärta. Det blir ju inte mindre trasigt för det men det blir lite lättare att stå ut med smärtan. Det är nämligen så att jag börjar acceptera att jag och en av mina vänner börjar glida isär från varandra. Detta är väldigt tungt för hon betyder så extremt mycket för mig. Men det är så ibland att man växer ifrån varandra, i det här fallet har hon vuxit men inte jag. Det är väl bara att acceptera. Jag har ju så lätt för det, ähum men jag får lära mig det.

I och med att jag är en sån person som väldigt ofta drar förhastade slutsatser så har jag väntat nu ett tag på att dra denna slutsats men nu har jag väntat i tre månader och börjar inse att jag ska kasta in handuken. För jag är trött, helt slut på hennes sätt att behandla mig. Hon verkar ha mig som en reserv vän i alla fall så hon kommer nog inte att sakna mig förrän den dagen som alla andra är upptagna eller lämnat henne. Det är hemskt att inse det här tycker jag och jag vet att hon behandlar mig illa men jag kan inte rå för att jag kommer sakna henne för hon har ändå varit en del av mitt liv i 6 år och vi har gått igenom en massa saker ihop.

Det positiva är väl att jag kommer att möta andra människor i mitt liv som vill ha mig som vän, för jag är en bra vän faktiskt och det står jag för. Jag har kanske inte så många vänner för tillfället men det är väl inte antalet som räknas? Så om du är intresserad av att vara min vän så hör av dig, jag älskar att träffa nya människor.

-finula, sörjer förlusten av en vän-

Trasig

Jag är trasig just nu. Jag vet att det inte är speciellt coolt att vara trasig eller att ens erkänna att man är det men vet du jag struntar faktiskt i det. Jag behöver nämligen inte någons godkännade för att känna mig ledsen. Mina underbara vänner vet varför jag är ledsen, de säger att jag alltid blir ledsen när jag har förmycket att göra, och det är sant. Det är så jag blir så fort jag tar på mig för mycket saker så faller allt. Egentligen så har jag ingen anledning till att vara ledsen just nu men ändå så kan jag inte hindra tårarna från att falla. Min önskan är att jag ska bli sådär stark igen så som jag brukar vara men det händer inte just nu, jag kankse behöver vara svag för tillfället ja jag behöver nog faktiskt det. I mina drömmar bearbetar jag allt som är tungt och jag vaknar mitt i natten och tänder lampan, lampan och jag är vänner just nu. Även om jag vet att lampan inte kan ta bort det tunga så värmer lampan mig och får mig att känna mig trygg.

Det finns en sak som värmer just nu mitt hjärta i allt det här kalla och det är att mina kurskamrater de tror att jag går omkring och gråter för att jag är så nervös inför examinationsuppgiften och jag dum som jag är låter de tro det. För även om jag inte är det minsta orolig för att skriva en uppsats på fem sidor så får de gärna tro det för det värmer mig så otroligt att de bryr sig om mig. Jag känner inte ens de och de bryr sig om att jag ska må bra om att jag ska vara glad. De är så himla goa! Jag skulle vilja berätta allt för de men jag gör inte det för det är inte så man ska göra, man ska hålla vissa saker inom sig. Det är en av mina kursare som jag skulle vilja lära känna lite mer, hon är otroligt trevlig och jag hoppas att vi kan bli vänner för jag vill ha henne som min vän undra om hon vill ha mig som vän? Men som jag är nu så vill nog ingen ha mig som vän misstänker jag.

Nej snart är allt det här slut, det är inte långt kvar inte ens en månad och sen kan jag bli glad och sprudlande igen. Ja det ska jag bli. Jag behöver bara sömn och värme och människor som finns där för mig för att bli bra. Och som jag sa i början så är jag inte så trasig som det verkar bara mest muppig just nu.

-finula, gråter för det minsta-

Ord och mening

Vilket värde lägger du i dina ord? Hur tänker du när du väljer att använda ett ord i stället för ett annat? Tänker du något eller häver du ur dig orden bara utan eftertanke? Jag älskar ord jag tycker ord är det bästa som finns med ord kan man uttrycka så mycket. Du kan eller jag kan uttrycka sorg jag kan uttrycka glädje ja allt i princip. Jag tänker länge på de ord jag använder, att skriva använder i stället för att säger är också ett val kanske inte så otroligt svårt val med tanke på att använder passade bättre in i meningen än ordet säger. Men om jag inte skulle tänka så utan kanske använda ordet säger istället för använder då kanske det skulle bero på att jag inte kan innebörden av ordet använder för det kan användas både när man talar och skriver säger kan ju inte det.

Ett ord som jag tycker är väldigt mäktigt och starkt är ordet förlåt, för när någon säger förlåt så betyder det för mig att den människan aldrig kommer göra om samma sak igen det är för mig underförstått man ska inte använda det ordet om man inte vet vad det betyder. Folk som använder det ordet utan att tänka på innebörden gör mig irriterad. Jag var tillsammans med en tjej förut som sa förlåt varenda eviga gång hon hade slagit mig eller sagt något elakt. Ganska fort så lärde jag mig att hennes förlåt inte var ett förlåt utan hennes mening med ordet var mer ojdå. Hon gjorde mig otroligt irriterad för hon använde ordet fel, det berättade jag självklart inte för henne för det hade jag aldrig vågat.

Sen så finns det typiska snäll ord som jag tycker att du är söt ja det är trevligt men om någon skulle säga att jag tycker att du är ful så skulle förmodligen alla inklusive jag bli lite smått irriterade. Ja nog om det, för att övergå till mitt problem. Jag har en klasskompis som sa något väldigt konstigt till mig idag när vi skulle skiljas hon sa bokstavligen vi ses på torsdag sugar. Anledningen till att jag vet det så bra är att jag hävde ur mig ett va vad sa du? och då sa hon det igen. Nu har jag då gått omkring och undrat vad hon menade med det, vad ville hon säga att jag ser ut som socker eller sa hon det bara som jaja hej då vi ses. Jag önskar att hon inte sagt det för då hade jag inte tänkt på det så mycket men i och med att hon sa så så har jag gått omkring på jobbet nu ikväll och undrat vad hon menade. Jag funderade ett tag på att fråga henne på torsdag men det skulle kännas lite skumt om hon nu bara hävde ur sig det så minns hon förmodligen inte ens det och då skulle jag se ut som ett fån och det vill inte jag. Min plan är därför att inte försöka tänka på det så mycket och det går ju jättebra det ser ni väl?

Nä om fler skulle förstå innebörden i de ord de använder så skulle inte jag behöva sitta här och grubbla över vad hon menade utan istället gå och lägga mig så att jag är någorlunda pigg i morgon.

-finula, vill inte bli kallad för sugar av sina kursare-