Billigt?

Nu var bilen färdig. Det var tydligen inte fel på den utan det var bara kamrem som skulle bytas och handbromsen dras åt. :) Sen bytte han något filter till kupefläkten också och det var tydligen tur det för den hade nog inte blivit bytt på väldigt länge misstänkte han.

Det blev en billig lagning av bilen och nu vet vi att den håller i varje fall fram till hösten för då ska det väl bytas lite saker på den igen. Det är väl så med bilar att de ska lämnas in lite då och då för att de ska hålla så länge som möjligt.

Jag sitter och funderar på om det var så billigt att laga den trots allt men jag tror det. Ordet billigt är väl fel egentligen att använda snarare inte så farligt dyrt som vi hade räknat med. Så nu höll budgeten i varje fall och jag som misstänkte att det skulle bli hur dyrt som helst. Det hade förmodligen kunnat bli hur dyrt som helst också om vi hade haft otur. Om det är någon gång som det kan bli hur dyrt som helst så är det tydligen när kamremmen går av och slår sönder hela motorn. Usch vilket hemskt scenario men som tur är slipper vi det.

Glädjen över bilen kommer bli långvarig hoppas jag och i eftermiddag får vi hämta hem vår fina volvo. Då ska vi även ta en tur till babyland och se om vi får hämta ut vår babybox sen ska jag köpa ett stöd som gör att ryggen förhoppningsvis håller ett tag till. :)

Men först innan allt detta så blir det mellanmål och efter det blir det till att sitta i telefonköer. :)

-finula, glad och hungrig.-

Budget

När jag träffade min lilla älskling så lärde hon mig att man måste göra en budget så att man har koll på vart pengarna går. Innan jag träffade henne så gjorde jag av med pengarna jag hade och så var det med den saken. Hade jag inga pengar kvar så hade jag inga pengar kvar och tvärtom så klart. Nu är jag helt besatt av min budgett eller nej det är jag inte men jag har koll. Jag satt nyss och fingrade lite på den för att se hur olika lösningar skulle se ut. Det är ganska skönt faktiskt att ha koll på vart pengarna tar vägen. Nu vet jag att det har gått väldigt mycket pengar till pyret och med all rätt. Pyret får kosta pengar det är bara så. Det är ju vi som har sett till att pyret är på väg så lite sent att ångra sig nu, inte för att vi gör det heller.

Vi var tvungna att lämna vår lilla jordgubbe på service idag. Bilar är bra när de fungerar men när de ska lagas så kostar de pengar. Nu förväntar jag mig inte några stora summor direkt utan det rör sig max om ett par tusen. Det ska fixas med en ny kamrem och sen en felsökning. När det kommer just till bilar så har man inte så mycket att välja på. Vill man köra bil så måste man betala det är väl bara så. Det som var skönt var att elhissarna till fönstrerna fungerade trots allt. Så vinterns krångel berodde nog bara på att den hade fryst fast. Så jag beslöt mig för att ta bort det från att fixa listan som bilmekanikern skrev. För jag hade ner fönstrerna och sen tog jag upp de igen så det ska inte vara något krångel. Blir det trassel med elhissen igen så tar vi det då. Nu vet ju både jag och älskling att mekonomen fixar det annars för en rätt så bra prislapp. I varje fall att få upp den. ;)

Nu ska jag ta och ringa lite samtal och förhoppningsvis få lite bra svar.

- finula, äntligen lite lugn och ro-

Gravidtankar

Jag och frugan ska ha barn snart. Eller det är inte riktigt dags ännu då pyret kommer i början av oktober eller mitten av september. Det är ju inte vi som bestämmer utan det är livet i magen som gör det. Det är häftigt att känna den lille sparkas i magen det finns nog inget som är så häftigt som att få känna sparkarna mot handen. Det jobbiga är att jag inte känner igen min kropp. Jag har nog inte riktigt smält hur stor jag har blivit. Samtidigt vet jag att pyret kommer först det är pyret som bestämmer just nu för tillfället. Vi har redan köpt en barnvagn och lite möbler till bebisen. Det gör att man längtar ännu mer så frågan är väl om det var det smartaste man kunde göra men gjort är gjort och en dag måste ju det göras.

Vi går på mammagrupp eller föräldragrupp heter det väl. Vi går där och märker att vi inte passar in. Det gör ju egentligen inte så mycket men med så många gravidhormoner i kroppen så gör det plötsligt hur mycket som helst. Vi går därifrån och känner att shit vi är nog inte tillräckligt gay men vi är för gay för att vara hetero. Frågan är var passar vi in? Men förmodligen passar vi perfekt in i vår lilla bubbla där vi kan leva och det är väl det som är meningen att man ska trivas i sitt eget liv. Vi tänker inte skapa problem som inte finns och trivs bra med att alltid prata om saker som stör oss istället för att gå omkring och vara irriterade. Hur som haver så är det ju ingen som tvingar en att umgås med de i gruppen, det kan ju vara så att det finns några andra som tycker som oss där så vi får väl se helt enkelt.

Jag trivs i min nya kropp samtidigt som jag inte riktigt har accepterat den men vill man ha ett pyre så är det bara att stå ut antar jag.

-finula, gravidtankar gör en galen-

Den underliga frisören

Jag var hos frisören idag. Jag skulle färga håret och det kändes bra innan jag fick reda på att min vanliga frisör inte skulle färga håret. Sådana saker gör mig nervös, jag tycker inte om idén att se hemsk ut i håret inför min kära nämligen. Jag vill ju inte att hon ska tänka att usch är det hon jag ska vara med? Hur som haver så blev håret helt ok för min vanliga frisör sa vilka färger jag skulle ha så hon hade koll. Undra om min osäkerhet syntes?

Efter att hon tvättat bort färgen så skulle hon föna mitt hår och hej och hå hon fönade en fin kärring frisyr åt mig. Helt ärligt jag är faktiskt inte 50 utan 28 lite koll borde hon väl ha på vad som är inne? Men tyvärr så verkade det inte som det så där satt jag med mitt hår som hade helt okej färg men ack så konstigt fönat. Vad kunde jag göra? Vara tacksam för att hon höll saxen så långt borta från mig som möjligt förmodligen.

På vägen hem så märkte jag hur folk tittade på mitt hår, jag vet att de inte tyckte att det var något fel på färgen men jag vet att det var fel på frisyren. Inte min stil av frisyr så det var inte så mycket jag kunde göra åt den just då men när jag kom hem kunde jag det. Så nu ska jag göra en hårinpackning och se till att inte se ut som en 50 åring i håret utan snarare som en 30 åring.

-finula, fin i håret igen-

Vad gör man?

Vad gör man när man vaknar klockan halv åtta på morgonen och känner hur energin sprudlar i kroppen? Det är ingen idé att lägga sig och sova igen för det fungerar ändå inte. Om jag hade legat kvar i sängen hade jag bara väckt älsklingen och då blir hon lite sur så jag tänkte undvika det. Så nu sitter jag här någon timme senare och njuter av det fina vädret som är utanför. Jag har ätit frukost och tittat på tv. Frukosten var god men tv:n säger bara dumma och tråkiga saker. Det är lite underligt hur dåliga serier det visas på tv egentligen Jag tittade lite på barnprogram men efter en halvtimme kändes de lite larviga det var inte riktigt jag. Underligt är det väl inte för jag är ju vuxen.

Vad kan man då hitta på när man vaknar tidigt? Jag skulle kunna diska men det har jag ingen lust med, jag har ingen lust att börja damma och ingen som helst lust att damsuga och det skulle till och med väcka älskligen. Det jag skulle kunna göra är att gå en promenad men då vill jag gå med älsklingen.

Just nu så lyssnar jag på morgon nyheterna. Det känns lite tråkigt för de pratar om Madeleine och hennes fästman. Kan man inte låta de vara ifred? Jag är personligen inte ett dugg intresserad av att höra på människor som ska sitta och fundera, snoka och komma överens varför de har gjort slut, om det var rätt eller fel och vad det här betyder för Sverige. Helt seriöst folk har väl gjort slut i åratal och inte har jorden gått under för det. Låt människorna göra slut om de vill. Det är ju inte så synd om henne om man ser det så då hon åkte till New York för att ta det lugnt jag hade också kunna åkt dit varenda gång jag gjort slut med någon. Men tyvärr jag har inte pengar till det.

Nu ska jag nog gå och diska i varje fall sen ska jag gå en kort promenad. :)

-finula, en vecka kvar tills jag är gift-

Otålig

Jag börjar bli lite otålig för tillfället. Det känns som om tiden slöar sig fram bara för att jag vill ha maj nu. Jag orkar snart inte längre hålla mig, jag vill säga ja nu! Å andra sidan så låter jag som mina elever just nu för de tror också att maj är jättelångt borta så de behöver inte anstränga sig på lektionerna just nu för uppgifterna ska inte lämnas in förrän i maj ändå. Sanningen är ju att maj faktiskt är om två veckor och då blir jag mindre otålig.

På tal om otålighet så vill jag göra det fint i trädgården också, och det ska faktiskt bli väldigt roligt. Då får jag njuta av en under bar trädgård i år igen. :) Men jag ska inte göra i ordning där förrän i maj heller för våra kära rådjur som bor i knutarna kommer och äter upp alla blommor som planteras innan maj.

Så frustrationen höjs och jag blir bara trött och otålig men den som väntar på något roligt väntar ju alltid förlänge.

Nu ska klagomuren umgås med sin älskling.

Ibland, bara ibland...

Ibland får jag nog av allt då skulle jag lika gärna kunna gå och gömma mig. Men jag vet ju att det går över tillslut. Den här tillslut kan däremot ibland vara väldigt långt borta och ibland väldigt nära. Jag tappar lätt bort tråden nu för tiden och det är riktigt jobbigt jag hatar att tappa bort tråden det kanske är därför som jag får nog lättare just nu än förr.

Det som är tryggt att veta är ju att älskling alltid är nära hur jag än känner mig, hon finns där vid min sida och påminner mig när jag går lite för långt men jag kan inte rå för det inte nu och inte sen, får jag nog så får jag. Det är som om orden kommer först och sedan tanken tog jag i för hårt eller inte. Oavsett vilket så måste jag komma ihåg att det är jag bara jag som kan ta konsekvensen av det jag har sagt eller gjort. Det kan jag oftast, det är inte ofta nu längre som jag inte kan stå för det jag sagt eller gjort. Förr kunde jag säga saker och göra saker som jag inte alltid stod för men det är väl det som kallas för mognad att stå där sen och tänka att ja jag gjorde ändå rätt även om det svider för andra, att lita på sig själv är det allra viktigaste.

Det som är jobbigast är när det finns folk (inga namn nämnda) som tror att de vet ens bästa när de inte har en aning om något. Då får jag nog men explosionen syns inte utanpå utan den känns bara inuti och sedan känner jag röken försvinna genom öronen men jag vet att den syns inte heller och bra är väl det för fatta vad fult det skulle vara. Hur som helst så tycker jag inte att det finns någon som kan sitta och säga gör så här, eller tänk så här, för jag tänker väl det jag vill och gör väl det jag vill. Samtidigt är det lite synd om dessa människor fatta vad jobbigt det måste vara och sitta och tycka saker om andras liv hela tiden, då försvinner väl ens eget liv eller? Att bygga upp ett liv på någon annan är värdelöst att hitta sitt eget kan vara jobbigt men ack så befriande när det väl är gjort. Och nej jag vet inte vad jag vill ha sagt, ville nog mest bara skriva av mig här där det finns färre läsare.

-finula, irriterad in i fotknölarna-