För gammal för att få hjälp?

Jag känner mig fortfarande irriterad och upprörd efter de senaste dagarnas incidenter på jobbet. Det verkar som om vår ASIH trupp borde få gå på kurs i hur man beter sig eller så skulle de kanske bara behöva få en rejäl utskällning. Visst att alla människor kan göra felbedömningar även de som har utbildning men jag tror att det är den taskiga attityden som stör mig mest. När jag ringde de en gång så sa jag att vi har en man som har ont i bröstet och har domningar i armen och har svårt att andas, till svar får jag att ja du han är ju ändå 105 år så det kanske är dags ändå. Dags vadå dags? Det bubblade i hela mig och jag svarade med att säga att jaså och när har man rätt att få hjälp enligt dig? Undra om hon ansåg att jag med mina 26 år skulle ha rätt till hjälp om något skulle hända eller skulle hon vara lika arrogant mot mig? Skulle hon tänka att ja du 26 då har du nog bra lever så att den kan vi använda oss av sen när du dör ska du se. Hon svarade inte på min fråga när man har rätt till att få hjälp utan sa bara att du kan ju ringa till ambulansen om du vill och det gjorde jag. Ja för han hade tydligen hjärtinfarkt kom det fram senare.

När jag ringde dit nästa gång några timmar senare så hade jag en tant på 90 år som hade otroliga magsmärtor hon grät och pekade på sin mage, detta berättade jag för den trevliga läkaren som jag pratade med. Jaha sa hon den här gången, hon påpekade i varje fall inte att hon var för gammal för att få hjälp. Hon sa att ge henne lite laxerings medel att hon är nog förstoppad. Okej visst det gjorde jag och blev ännu en gång irriterad på att hon inte ansträngde sig för att komma över och titta till vår vårdtagare. Denna vårdtagare hade inte lika bra öde hon dog på natten för det var tydligen så att hennes tjocktarm hade spruckit. Ja laxeringsmedlet gjorde säkert susen. Tur för mig att jag har skrivrit rapporter om dessa fall för då skyddar jag mig själv frågan är vad som händer med läkaren. Men å andra sidan tänker jag inte så mycket på hennes öde.

Jag kan inte låta bli att sitta här och vara irriterad även om jag vet att jag inte kan göra något åt situationen som råder. Men jag kan inte låta bli att fundera på om de skulle ha samma service om någon känd person skulle behöva vård. Tänk om kungen skulle ha ont i bröstet och få domningar skulle läkaren säga att ja du han är ju trots allt gammal att det kan ju vara dags snart? Nej du jag skulle inte tro det! Nej för då skulle vi vrida ut och in på hela landet bara för att han skulle få hjälp. Det är inte så att jag är arg på kungen bara för att ASIH beter sig så ruttet det är bara det att jag frågar mig att är det pengar som styr din rätt till hjälp? Är det så att om du är rik och känd så får du hur mycket hjälp du vill och om du är fattig och en vanlig svensson så får du faktiskt skylla dig själv om du blir sjuk? Är inte människor lika mycket värda?

-finula, ute på krigsstigen-

Brist på annat...

(X) snott den här listan
(X) rökt en cigarett
() rökt en cigarr
(X) varit full
(X) hånglat med någon av samma kön.
(X) varit kär
(X) blivit dumpad
(X) dumpat någon
(X) fått sparken
( ) varit i knytnävsslagsmål
(X) rymt hemifrån
(X) haft känslor för någon som inte känt samma sak
( ) blivit arresterad
(X) hånglat med en främling
(X) gått på en blinddejt
() ljugit för en kompis
() varit kär i en lärare
(X) skolkat
() legat med en medarbetare
(X) sett någon dö
(X) varit kär i en av mina internetkompisar
( ) varit i Kanada
( ) varit i Mexiko
(X) flygit
( X) spytt i en bar
( ) sett en del av mig själv brinna
(X) ätit sushi.
() åkt snowboard.
( ) crowdsurfat under en konsert
(X) varit i ett våldsamt förhållande.
(X) tagit smärtstillande
( ) älskar eller saknar någon just nu
(X) legat på rygg och sett molnen flyga förbi
(X) gjort en snöängel
( ) haft ett te-party
(X) byggt ett sandslott
(X) hoppat i en vattenpöl
( X) lekt uppklädd
(X) hoppat i en lövhög
( ) åkt släde
(X) fuskat när jag spelat spel
(X) varit ensam
(X) somnat i skolan/på jobbet
( X) använt ett falskt id
(X) tittat på en solnedgång
( ) varit med i en jordbävning
() rört en orm. Jag är väl inte tokig heller!
(X) sovit under stjärnorna
(X) blivit kittlad
(X) blivit missförstådd
( ) tagit hand om ett råddjur eller en get
(X) vunnit en tävling
( X) blivit avstängd från skolan. Bra att de inte frågar det på arbetsintervjun ;)
( ) varit i en bilolycka
(X ) haft kramp
() känt mig som en utstött
(X) ätit ett helt glasspaket på en natt
(X) hatat mitt utseende
() varit vittne till ett brott
(X) ifrågasatt mitt hjärta
() varit besatt av post-it lappar
() gått barfota i lera och pressat leran mellan tårna
(X) varit vilse
() varit på andra sidan landet. Beror på hur man menar..:S
(X) simmat i havet
() känt som om jag håller på att dö
(X) gråtit mig själv till sömns
(X) lekt polis och rånare
(X) sjungit karaoke
(X) betalat för mat med bara mynt
() gjort något med mig själv som jag inte borde gjort
(X) busringt
(X) fångat en snöflinga på tungan
(X) dansat i regn
() skrivit ett brev till tomten. Alltså tomten finns inte!
(X) tittat på solnedgången tillsammans med någon du bryr dig om
(X) blåst bubblor
(X) gjort upp eld på en strand
() förstört en fest
(X) åkt rullskridskor
(X) fått en önskan inslagen
( ) haft sex med en apa. Usch va äckligt!!!
(X) burit pärlor
(X) hoppat från en bro
( X) ätit hund/katt-mat. Inget jag kan rekomendera.
() sagt till en främling att jag älskar honom/henne.
(X) kysst en spegel
(X) sjungit i duschen
(X) burit en svart klänning
(X) drömt att jag gift mig med någon
( ) limmat fast min hand i något.
( X) fastnat med tungan i metall
( ) kysst en fisk
( ) varit en cheerleader
(X) suttit på ett tak
(X) skrikit så att jag inte fått luft
(X) stannat uppe hela natten
( ) inte duschat på en vecka. Usch, är det verkligen någon som har detta?
(X) plockat och ätit ett äpple direkt från trädet
(X) klättrat i träd
() haft en träkoja
(X) burit fula/annorlunda kläder i skolan för att höra vad folk säger
( ) spelat kyckling
(X) blivit puttad i vattnet med kläderna på
() blivit tillsagd av en främling att jag är het. Jag är ju inte speciellt het dårå.. hehe
( ) brutit ett ben
( ) fångat en fisk och sen ätit den
() fångat en fjäril
(X) skrattat så mycket att jag grät
() gråtit så mycket att jag skrattade
(X) fuskat på ett prov
( X) haft en Britney Spears-skiva. Eller haft och haft har faktiskt två..
(X) glömt någons namn
(X) sovit naken
(X) gjort något olagligt
( X) kört för fort. Måste man åkt fast??
() druckit mjölk direkt ur förpackningen
(X) klätt mig i kvinnokläder
( ) haft sex med en hamurgare
( ) smakat på grodyngel
(X ) varit kär i en kille
(X) varit kär i en tjej
() lekt pyroman
( ) varit beroende av ficklampsbatteri
(X) ätit köttbullar med mos
(X) känt mig elak
(X) lyssnat på mora träsk
() smakat på granbarr
(X) skogsvandrat
(X) badat naken
( ) lyckats välta julgranen
(X) fått en stöt,
( ) Blivit portad ifrån Hemkunskapen i 9:an
( ) Blivit tillsaggd av musikläraren att hålla tyst, för att jag sjunger för dåligt.
(X) Gjort bort mig på fyllan någon gång. Ja alltså det har man väl? ;)
( ) Gjort lumpen
(X) gråtit på tunnelbanan
() haft sex på offentlig plats
(X) pratat med en främling i mer än fem minuter
( ) gett en uteliggare mer än 50 kronor
(X) haft sex i en IKEAsäng
( ) haft sex i en IKEAsäng på ett IKEAvaruhus
() drömt att jag haft sex med en vän/flera vänner

Barn?

Det råder barnfeber på mitt jobb för tillfället Det pratas om dessa små hela tiden! Tre av mina kollegor väntar barn. Det är otroligt många tycker jag, framför allt tycker jag att det lustiga är att alla tre ska föda i januari.. hehe jag vet nog vad ni gjorde för några månader sedan. (Jag vet dålig humor). Jag försöker göra mitt yttersta för att det inte ska märkas exakt hur uttråkad jag är på att lyssna om deras förlossningar hit och dit, deras underbara barn som är så söta och frågar det ena med det andra. Och sen frågan jag vill undvika mest av allt är självklar: Men finula när ska du skaffa barn? Men den kom jag lovar. Jag svarar samma sak varenda gång, jaha jag eh jag är inte säker på om jag vill ha barn.

Och jag förstår verkligen INTE varför folk blir så provocerade av detta? Kan inte jag få tveka på att skaffa barn eller, varför? Bara för att jag råkar vara tjej då eller? Ska alla kvinnor vilja ha barn, är det så att vi är skapta för att vilja ta hand om barn resten av våra liv från och med runt 24 års åldern? Det är så att jag verkligen tycker om barn de kan vara riktigt charmiga men jag är inte säker på att jag vill ha en egen att ta hand om. Jag är verkligen inte det. Mina kollegor däremot är helt säkra på att när jag bara blir lite mognare så kommer jag också vilja klämma ut en 4kilos bebis som jag ska ta hand om och uppfostra. Visst kanske är det så men ta inte det för givet bara för att jag kan få barn. Barn är väl inget man bara får för sig att skaffa jag menar det är inte ångervecka på de utan när man väl fått de så finns de där det går inte att sudda bort. Ja jag försöker stå på mig men mina kollegor är envisa och det slutar med att jag säger att ja vem vet vad som händer i framtiden, ska vi börja jobba igen?

Nu har jag suttit här hela kvällen och funderat på varför jag skulle vilja ha barn, kan inte komma på några bra argument faktiskt. Det kanske har med att göra att då är man inte längre själv utan man har en annan person som man ska ta hand om och se till att den mår bra först innan man börjar tänka på sig själv. Kanske beror det på att jag är skeptiskt till att få barn ensam. Om jag nu ska ha ett barn så måste jag ha någon att skaffa det med, en som kan lova mig att den kommer finnas där för alltid och då menar jag för alltid. För själv vill jag verkligen inte ha någon. Nej tack. Så ja om jag nu mot all förmodan skulle hitta någon att bygga en framtid med ihop så visst då kanske men det förutsätter att den andra parten också vill det. Det är ju inte det att barn bara låter och kan vara bråkiga nej du de kostar också en hel del faktiskt. Jag har nog hört mina kollegors klagorop åh nu har min dotter haft sönder sina nya jeans igen och jag måste köpa nya och nu har min son haft sönder sin väns bil. Ja du hur mycket kostar inte det att köpa nya saker kanske?

Nåja nog om det, tills jag vet om jag vill ha egna eller inte så har jag alltid vännens bebis som jag kan ta hand om. Och sen ska jag faktiskt bli lärare så jag ska ju uppfostra och lära ut hela dagarna i ända snart. Något säger mig att det inte är samma sak som att ha en egen men det duger rätt bra det med.

-finula, otroligt kluven och fundersam-

Larmknappar och larmtelefoner...

På mitt jobb har alla vårdtagare larmknappar. Den sitter antingen runt halsen eller på handleden. Ibland undrar jag vad de tror att larmknappen är till för? Jag skulle våga påstå att jag tycker att larmar man så är det bråttom då är det något som har hänt! Men nej då det tycker inte vårdtagarna. De tycker att det är så trevligt när vi kommer att de larmar mer än gärna OCH ofta. Att detta ställer till problem för oss som jobbar det verkar inte röra de i ryggen, utan de tycker att det är så trevligt att vi kommer så de glömmer bort vad det var de larmade för. Sen finns det även tillfällen när det har hänt något men detta är ganska sällsynt i varje fall på dagtid, de flesta olyckor kommer på kvällstid och natten. Detta är väl inte heller konstigt med tanke på att de ska sova då och är förmodligen ännu ostadigare på benen än då de är pigga mitt på dagen.

Vi har bara två larmtelefoner även om vi ska vara elva personal, en som vi kallar för inne telefonen och en som vi kallar för ute telefonen, dessa två telefoner tar emot alla larmen. Det är meningen att de som har de två telefonerna ska ringa till de övriga men hur ska man hinna ringa runt till alla de resterande 11 telefoner på den halvtimme man har på sig att utföra larmet. Ja det är väl tur att det inte är riktigt allvarliga larm som kommer då?

Det är ett heltidsjobb att bara ringa runt till de övriga telefonerna det kan jag lova! Idag så tog jag emot 16 larm, när telefonen ringde för den 16onde gången hade jag lust att spola ner den i toaletten men det gjorde jag så klart inte. Nej utan jag svarade med min kvittriga och hypertrevliga röst! I morgon ska jag inte ta den telefonen nej jag vill ha 09an... den ringer ingen till jag lovar ingen. Sen att min chef har bestämt sig för att vi ska köra underbemannat också när någon är sjuk gör inte saken bättre det kan jag lova! Hon tycker att vi ska klara av jobbet ändå även om det saknas tre personer, sen att man mitt i grötkokandet frågar hur de mår och hur de har sovit gör inget tycker hon. Vi hann inte ens sitta fem minuter hos vårdtagarna för att umgås nej det var bara snabbt in och snabbt ut som gällde idag. Tur att jag inte glömde bort att göra något viktigt idag. Omvårdnad undra om min chef vet vad det är förnågot? Förmodligen inte.

Ett av de roligaste larmen jag tog emot idag var i allafall från en gammal dam som aldrig larmar, som tur var sa hon inte något heller när larmcentralen frågade vad hon ville. När jag kom till henne stressad som bara den log hon bara och sa, jag ville bara veta vilken tid ni kommer till mig idag. Eh alltså jag är här nu fick jag fram och bråkade inombords, inte kan man skrika på de heller. Ja du jag älskar det här jobbet, i allafall ibland.

-en trött och frustrerad finula-

Vart tog det fina vädret vägen? De senaste dagarana har varit helt underbara. Solen och jag har haft ett härligt och kravlöst förhållande, jag har legat under den och känt hur den strålat på min kropp. Men mer jag vill ha mer! Då har sprayflaskan kommit fram något säger mig att om kroppen är blöt så borde solen fästa sig vid den ännu mer. Jag vet inte om min teori stämmer men jag vill nog inte heller veta det... Badat har jag ännu inte vågat göra och när jag föreslog badandet till heffa så påminde hon mig om att det inte går ännu. Nåja var är solen idag, det skulle jag gärna vilja veta för jag har börjat skriva mitt klagobrev till solen det tar ju i för sig ett tag innan den når solen men det kan det vara värt. Den börjar ungefär såhär, Kära solen jag känner mig besviken riktigt sårad om jag ska vara ärlig för nu är det så att jag skulle vilja ha mer, jag vet att vi hade ett kravlöst förhållande i början men man kan väl ändra sig? Nu skulle jag vilja ha svar på varför du sviker mig såhär?
Jag förväntar mig inte något svar men det skulle vara bra om det kom ett. I form med att kära finula jag ber om ursäkt och ska genast återkomma..

Nog om det. En bra sak med att det är molnigt idag är att jag tog mig till gymmet. Det är ju trots allt mitt andra hem. Där får jag ta ut mig så pass att jag sedan kan gå hem och känna mig rofylld inombords Det jag däremot blir frustrerad på är att jag inte kan lyfta lika mycket som jag skulle vilja. Jag skulle vilja öka på vikterna lite till men det går helt enkelt inte min kropp orkar inte det ännu men så småningom kanske?

Hörde ikväll av mina arbetskollegor att det förmodligen skulle bli sol imorgon igen! Och jag hoppas innerligen det! Jag vill ha sol sol och ännu mera sol. Tänk att man aldrig kan vara nöjd med det man får....

-finula, aningens rastlös och rotlös-

Jag är INTE intresserad!

Jag älskar att träffa nya människor. Jag brukar tänka att alla människor bär på en egen liten berättelse som är unik. Vissa berättelser kan göra mig intresserad medan andra suckar man lite lätt åt och tänker att ja du det lät tufft men du tror inte att du överdriver lite, bara lite? Ja det kan verka elakt att tänka så men ibland undrar jag om verkligen allt som ploppar ur folks munnar verkligen stämmer? Det finns även de som inte har något att säga, dessa personer tycker jag själv är lite intressanta är det så att de inte har något att säga eller är det så att de är blyga? Jag däremot har alltid eller ja nästan alltid något som jag vill säga, framförallt till främmande människor. För dessa känner jag inte och jag vill ju att dessa ska veta vem jag är och vad jag står för!

De berättelser som gör mig intresserade är väl inte heller så unika utan mer saker som gör att jag kan känna igen mig i det de berättar om att det finns ett delat intresse i det som sägs. Jag tycker att det är otroligt viktigt att man har något att prata om. Det behöver inte alltid vara något djupt men det ska kunna komma fram, man måste ju nå fram till varandra. Det måste kort och gott finnas en dragningskraft i samtalet och mellan de samtalande. Det finns inget värre än att sitta och kallprata och tänka att säger inte den andre något snart så går jag och hänger mig. Ja kanske inte riktigt ordagrant så men nästan, det blir lätt obehagligt om man ensam måste föra en diskussion om något. Visst ska det kunna vara tyst också det är inte det jag menar men det ska finnas en bra blandning mellan dessa två. Mellan tal och tystnad.

Det bästa är i sådana situationer att när man känner att det här kommer aldrig gå så brukar motparten känna likadant, det har ett vackert ord också personkemi. Den brukar göra sig hörd och man känner ett lugn i bröstet så fort man känner att den andre känt precis samma sak och man lätt kan fly sin väg hem till sin trygga vrå.
Men vad gör man då om man är ensam om att känna den där bristen av kemi? Det är inte så att man kan direkt skrika ut att du jag är INTE intresserad som min vän sa att man kunde säga åt telefonförsäljarna. Skillnaden mellan telefonförsäljare och människor som man valt att träffa privat är ganska stor helt gigantisk på sitt sätt. För det är inte så att man samtalar i telefon och den andra personen som sitter bredvid eller mittemot har känslor som man inte vill såra. Så hur gör man, hur säger man att du verkar vara en väldigt trevlig person men det känns inte riktigt rätt att träffa dig för det känns inte som att vi är på samma plan du och jag. Ska man köra samma knep som när man gör slut med någon? Du alltså det här funkar inte, men du ska veta att det är inte dig det är fel på utan mig.. hehe för i grund och botten är det ju inte fel på någon av oss två det är bara det att nivån och personkemin (som kan vara samma sak?) inte ligger på samma våglängd. Det kanske är bara att ta hatten i vacker hand och försöka mumla fram något i form med att vi ska nog inte ses mer.
Ja nog om det.

-En stilla tanke från en förvirrad finula-

Tjefest och offline

Igår var jag på tjejfest, en fest där bara tjejer är välkomna. Det var en väldigt trevlig fest, faktiskt trevligare än jag trodde att det skulle vara från början. Jag kan däremot inte sluta förundras över hur de flesta där inne såg ut som killar. Inget ont om de men jag förstår inte poängen i att säga att man tycker om tjejer om man ser ut som en kille själv. Jag personligen tycker att en tjej ska se ut som en tjej.

Sen idag när jag vaknade alldeles för tidigt enligt mitt morgontrötta humör lovade jag mig själv att inte dricka på väldigt väldigt länge i varje fall inte förrän på lördag. För min kropp värkte så otroligt mycket och jag visste inte riktigt om jag skulle vara kapabel till att jobba, men jag gick dit ändå. Väl på jobbet så kom jag på att jag förmodligen glömt huvudet hemma i sängen för nästan allt jag gjorde blev galet. Jag värmde upp ägg i micron även om jag vet att man inte ska göra det! för då sprängs ägget. Sen så värmde jag soppa åt en annan och den hällde jag ut på golvet så det var bara att börja om från början igen. Som tur var så gjorde jag inte några hemska misstag som att glömma ge medicin åt någon eller något liknande. Mina kära kolleger hade i varje fall kul åt mig för de har inte sett mig så trött och seg på länge. De påminde mig även om att i morgon är en helt ny dag, vilket jag tycker är bra! :)

Nu när jag sitter här vid datorn vid 23 på kvällen slår det mig att jag börjar vakna till det är inget bra tecken för då kommer jag förmodligen ligga och stirra i taket halva natten. Det är väl lika bra att dricka lite te och läsa lite i en ny bok som jag införskaffat mig. Böcker är mitt liv!