Det där med beslut ångest

Igår kväll var det tenta kväll. Jag kom iväg med andra ord, fortfarande på bussen på väg mot universitetet tvekade jag om jag verkligen skulle skriva tentan eller inte. Men jag gick dit beslutet var ganska enkelt när jag väl gjorde den. Självklart placerade de mig längstfram! Kom igen hur snällt är det? En sån som jag som darrar INNAN jag går in i salen. Så jag satt där och kände hur hjärtat höll på att falla ur sin plats, men jag sa inget. Träffade en gammal kursare också och pratade med henne ett tag eller försökte sen efteråt började jag tänka på vad vi pratat om men jag kom inte på något. Ja mina tenta nerver är icke existerande. Det finns inget som jag hatar så mycket som att sitta i en sal full av människor där alla är tysta och fokuserade på papprerna framför sig. Ingen säger ett knyst och man hör så fort någon suddar eller nyser. Apropå det där med att sudda, det är också en sak som jag hatar. För tänk om den personen som suddar suddar bort något som jag också har skrivit och sen får den rätt och jag fel? Usch nej salstentor är rena pinan. Som tur är så har jag inte en enda salstenta i höst. För er som vill veta så var tentan enkel det är den lättaste tentan jag gjort på länge och jag är helt hundra på att jag klarar av den! Men glädjen varade inte så länge för det här var en tenta jag inte behöver göra, alltså de poäng den ger mig behöver jag egentligen inte just nu. Jag skriver tentor tydligen för skojs skull...

Efter tentan träffade jag E och det var länge sen vi sågs sist eller inte. Då hade ju nervositeten släppt som tur var. Det var trevligt att gå på medborgarplatsen och prata och bara vara. Sen kom jag på att jag skulle upp tidigt för jag jobbade idag dårå.

Så nu sitter jag här och väntar, vad jag väntar på får ni kanske veta en annan dag.. Medan jag väntar lyssnar jag på min nya favorit cd men Sarah Dawn Finer hon har en så fin röst! Tänk om man kunde sjunga som hon.. Det kan inte jag, för när jag sjunger så låter det mer som stucken gris.

-finula, hon utan tenta nerver-

Det är synd om mig ;)

Jag hade stora planer för eftermiddagen. Efter jobbet skulle jag träna, och träna gjorde jag i två timmar. Körde lite olika övningar för rygg, mage och armar efteråt var jag så slut så att jag knappt orkade duscha. Om jag inte känt mig så äckligt svettig hade jag kanske struntat i det, eller inte. (Man 'ni' ska inte tro på allt ni läser).

Sen sprack planeringen. Jag skulle vara lite social med mina vänner idag, så jag hade lovat J att äntligen åka och hälsa på henne och ett par andra i hennes nya lägenhet. Vi skulle se på film och snacka massa. Nu är det så att hon bor väldigt långt bort och jag ska upp tidigt i morgon så jag avbokade faktiskt det. Jag ringde och sa till henne att det blir försent, och snäll som hon är så förstår hon. Det som gör mig lite nervös är att även om hon inte skulle förstå så låter det alltid som om hon förstår. Men jag önskar verkligen att hon förstår.

Så i stället för att åka iväg till henne gick jag ner till affären, alltså inte den äckliga affären mitt emot mig utan den som är en bit bort även kallad Hemköp. Där gick jag loss på smågodiset, ja jag äter smågodis även om det är otroligt äckligt med tanke på alla som förmodligen rört på det och sedan lagt tillbaka det. Och nu när jag börjar tänka på det kan jag inte förstå hur jag kunde lura i mig att köpa och äta det men det är lite försent att ångra sig nu. Sen var jag tvungen att köpa lite läsk för att skölja ner det andra sockret med. Min kropp är från och med ett tag tillbaka fullproppat med socker inte undra på att jag känner på så uppe i varv. Medan jag åt upp mitt socker så såg jag på min favorit film, Dagboken för er som inte sett den och har ett litet hopp om kärlek kvar se den. Det är en helt underbar film kanske ingen bra dejt film i och med att den framkallar lite tårar men annars så. Eller vad vet jag ni kanske vill att er dejt ska gråta. Ähum det skulle inte jag vilja, för övrigt skulle jag heller inte vilja vara den som gråter.

Så nu är det synd om mig, jag har ont i magen av allt socker, träningvärk i hela kroppen har ont i muskler jag inte visste om att jag hade och är så rastlös att jag hoppar upp och ner i stolen. Sen så tänker jag så mycket att min hjärna håller på att spricka.

-finula, ynklig men har sig själv att skylla-

Surt sa räven..

Jag tycker om ärlighet. Ibland så tror jag att jag förväntar mig att folk ska vara ärliga mot mig så att jag inte ens funderar kring att de kanske inte är fullt så ärliga som det verkar. Visst kan det vara svårt ibland att säga som det är men kom igen lite mer ärlighet! Säg vad du menar! Vad är poängen med att dra ut på saker och ting, är det inte mycket lättare att bara säga det man vill ha sagt? Det är inte så att jag vill tvinga folk till att umgås med mig vill man inte så vill man inte så enkelt är det. Kan alla sluta med dubbelspel?? Jag är besviken på människor idag, mer än så kan jag inte säga men vad kunde jag förvänta mig? Äsch det är bäst att jag slutar skriva här så att det inte bara blir en massa spydiga ord som andra måste läsa, alla andra förutom de berörda.

-finula, smått bitter på mänskligheten-

Gotland

Gotland är ett vackert ställe och nästa år ska jag stanna där två veckor. Jag och vännen funderar på att åka på cykelsemester och cykla runt Gotland. Ja det var mitt förslag, eh någon som är förvånad? Däremot så visade det sig att Solsäkra Gotland var ett mindre solsäkert ställe, tur att jag tog med mig paraply. Den gjorde däremot inte livet lätt för mina jeans och andra byxor i och med att klant finula bestämt sig för att snubbla omkring och vara så tankspridd att jag gick rakt in i vattenpölarna. Så vad spelade det för roll om jag hade ett paraply eller inte? Detta resulterade i att min vän E fick ont i magen av allt skrattande. Som tur är så bjuder jag rejält på mina egna klantigheter. Tre fina dagar, två regniga och resten bara molniga gjorde att jag eller vi trivdes som fisken i vattnet. Min vän E brände sin vita näsa så pass att det blev vattenblåsor på den. Det gjorde bergis ont! Jag fick en lite röd nacke men annars klarade jag mig från att bränna mig. Jag är inte den som bränner mig i första taget. ;)

Ingen av våra dagar var den andra lik. Jag hade verkligen en helt underbar semester och min väns hemstad eller barndomsställe var helt fantastisk. Jag såg hela Visby och det var otroligt vackert, där skulle jag kunna trivas ett längre tag. Kanske inte hela mitt liv men ett litet tag. Pågrund av det äckliga regnet åkte vi inte till fårö men jag får åka dit nästa år med henne. Jag hade nog världens bästa guide för hon kunde ju berätta lite intressanta saker också

I slutet av veckan fick jag enorm hemlängtan. Jag gick omkring och bara längtade bort till min egna lilla vrå. Tänk att bara sätta sig ett tag i ensamhet!? Det var då vi bestämde att vi skulle vara för oss själva ett tag och det var jätteskönt. Jag tog en långpromenad och bara gick och rensade huvudet med hjälp av musik. Jag är en sån som måste vara själv ibland jag måste få andas för mig själv för att sedan fungera med andra. Det är inte för att jag tycker att det är jobbigt att umgås med min kära E utan för att jag måste få vara ifred och känna. Min kära vän E bestämde sig för att sova under tiden, det behövdes kanske. Sen kunde vi umgås igen, och all längtan att vara ensam var som bortblåst. Jag älskar att umgås med människor som förstår mig och förstår att jag måste vara ensam ibland.

Sista dagen åkte vi och hälsade på E:s syster och systerns man som nyligen köpt en villa. Den var helt fantastisk och trädgården som hörde till var inte helt illa den heller. Det var visserligen mycket att göra i villan men det har de säkert inget emot, för de satt glatt och berättade vad de skulle göra och hur det skulle se ut när vi kom dit nästa år och hälsade på. Jag satt där i trädgården och kände mig som den ensammaste människan på jorden. För alla var tillsammans med någon förutom jag. Min vän E satt också och berättade att hon och hennes sambo letar efter hus. Jag vred på min otåligt i min stol och tänkte att fråga inte mig fråga inte mig. Det gjorde de inte heller och jag tyckte om de redan lite mer.

Hemresan gick bra, E:s sambo körde mig till älvsjö så att jag skulle komma hem lite fortare, och den snälla spärrvakten sket i att ta betalt så att jag skulle hinna med tåget. Tänk att det finns så snälla människor med!

-finula, nöjd med semestern-

Packa var det.

Ja nu är det inte många dagar kvar, på söndag klockan 23:30 åker vi! Jag och min lilla Elina! Jag längtar som en tok det är därför jag tjatar sorry! Men ja ska man åka iväg så är det bra om man packar lite kläder med sig eller hur? I dag var jag ledig från jobbet så jag tänkte att idag ska jag passa på att tvätta kläder som jag ska ha med mig och packa så att det är gjort. Sen om det fanns tid över skulle jag till gymmet och sen skulle jag plugga lite engelska vokabulär. Det började bra för jag började med att gå till gymmet. Alltid skönt att rensa huvudet lite.

Sen började packningen, jag stod som ett frågetecken framför mina kläder! Jag har ju inget att ha på mig!! Hur kan jag ha de så här! Sen låg det massor av kläder i tvätten, men jag orkade inte tvätta inte idag så jag struntade i det. I stället begav jag mig iväg till centrum, jag måste ju ha kläder att ha på mig. Efter många timmar i centrum kom jag på att jag tröttnat på hårfärgen också. Så jag var tvungen att köpa lite ny färg. När jag kom hem var jag så klart tvungen att färga håret för jag blev så nyfiken på hur det skulle se ut. Sagt och gjort, vips satt jag med hårfärg i håret. Packningen fick jag skjuta lite åt sidan vill inte ha färg på mina kläder heller. ;) Nu har jag i varje fall packat mycket och jag tror jag har allt med mig. Ska väl kolla igenom det en gång till. Tänk jag slapp tvätta! Eller ja den kommer ligga och vänta på mig.

Nu är det bara engelska vokabulär kvar, jag är så trött vill sova! Men men lite karaktär tack. Försöker skälla lite på mig själv men det är tufft för jag har svar på tal. Äsch jag måste plugga lite nu annars kommer tentan inte gå igenom och det är mitt liv det handlar om.

Varför är det så svårt att få det man ska göra gjort? Eller å andra sidan beror det väl på att det är så trist att packa som det inte blir gjort, och trist att plugga så det skjuts åt sidan. Men men en sak i taget.

-finula, nöjd ändå -

Glädje

Det var boxpass igår igen. Det är kul med box har jag konstaterat men nästa vecka blir det ingen box för då är jag bortrest. Jag och vännen är bra på att boxas förutom de gånger jag sparkar henne på armen i stället för på mitzen. Men jag tror att hon förlåter mig, jag påpekar ju att det enbart är för att hon ska komma ihåg mig jag gör så. :) Jag saknar dock träningsvärken som brukar komma efter de passen. Men i och med att den lyser med sin frånvaro så får jag vara glad för den värk jag får. Det är lite sjukt kanske att tycka om träningsvärk men jag är sån som tycker om den värken för då vet jag att muskeln är uttröttad. Sen tycker jag lite synd om instruktören som måste skrika halsen av sig under passet, hon låter lite väl hes på slutet undra hur hon låter när hon kommer hem? Stackarn.

Nu är det inte många dagar kvar tills jag far iväg till Gotland! Det ska bli skönt att resa bort ett tag, och jag hoppas att det blir fint väder. Jag ska för säkerhetens skull ta med mig paraply så att jag inte behöver bli blöt ifall det skulle regna på solsäkra Gotland. Båtresan blir väl inte direkt rolig men sen blir det kul, vi ska bara byta sovplats en sådär fem gånger. Det orkar man väl?

Snart tillbaka till jobbet, tanten andas fortfarande som tur är. Jag börjar vänja mig vid tanken att hon ska dö en dag. Jag kan tänka mig att jag tycker att det är hemskt i och med att jag inte sett en död människa förut. Men det är en del av livet helt enkelt, det är inte något jag kan kontrollera ändå. Jag tänkte däremot att hon skulle leva åtminstone veckan ut, för sen är jag ledig och kan inte hitta henne liggandes död sängen.

-finla, glad idag-

Ett till liv?

Jag måste erkänna en sak. Jag har dödsångest, jag fruktar den dagen jag ska dö. Jag skrev tidigare att jag är helt säker på att jag kommer dö i en bilolycka eller säker och säker det kommer troligtvis bli så. Men vad händer sen? Vad händer när vi dör? Blir det något mer eller ligger vi bara där och blir maskätna? En del tror att det kommer mer att det blir ett nytt liv efter det här. Vissa tror att man kan påverka det näst kommande livet genom att vara så god som möjligt i det här livet. Det vill jag gärna tro på. Tänk om det inte blir så då? Tänk om det tar slut? Det kan bara inte ta slut. Det finns de som tycker att deras liv här är så meningslöst och tungt att de själva försöker göra slut på det, men om det kommer ett nytt liv efter det här så verkar det ganska meningslöst eller?

Ja hur som helst så är det inte så att jag varje dag går omkring och tänker på döden och hur det kommer kännas att ta sina sista andetag för det skulle göra mitt liv ganska jobbigt och svart. Nej anledningen är att vi har en som håller på att dö på jobbet just nu, och det är jag som ska gå dit dag efter dag besök efter besök. Jag med min klump i magen och hon med sin. Det är så hemskt att se henne ligga där och veta att nästa gång jag kommer dit kanske hon inte finns längre då kanske hon har gått vidare till något annat. Det är då jag inser att jag är för blödig för sådana här yrken, det krävs mer det krävs styrka som heter duga. I dag när jag var där på mitt sista besök så sa jag att vi ses i morgon och då vände hon blicken mot mig och sa att och vi inte ses så ska du veta att du är så snäll. Då brast mitt hjärta men jag visade inte det för någon inte förrän jag kom hem.

Vad händer när vi dör? Finns det mer, eller är det bara struntprat så att vi inte ska vara så rädda? Eller ja alla är inte rädda det finns de som vill dö för de har så ont, eller dö kanske de inte vill men de vill inte känna smärta. Ibland tycker jag att det är inhumant att hålla vissa människor i liv, det blir till vilket pris som helst. Då tycker jag att det ibland vore bäst att låta de somna in det är ju det vi gör med djur. Nu är ju inte djur och människor riktigt samma sak men samtidigt så är det det.

Så snälla svara mig vad händer sen när vi dör? Någon?

-finula, funderar på livet efter döden-