Poängen?

Jag tycker om att bestämma saker, jag vill alltid känna att det är jag som har valt att göra något för annars känns det inte hundra procentigt rätt. Det är ganska jobbigt kan jag känna ibland för det blir tufft när jag måste göra något som absolut inte känns rätt. Det känns verkligen att det är jag som bestämmer över mitt liv och mina val. Jag är den som styr mitt liv. Ja det lät lite psykolog snackigt...

Men i alla fall så på jobbet igår så satt jag hos en vårdtagare och diskuterade just detta om att få välja och rätten till att välja. Ibland sa han så tas den ifrån oss och någon annan väljer åt oss. Ja sa jag då, det är sant men det känns ju ingen bra eller hur? Nej svarade han men ibland så måste man göra som andra vill så att de blir nöjda. Ja det kanske är så tänkte jag för mig själv. Ibland måste man släppa lite på sina principer och göra som andra vill. Plötsligt slog det mig att något vi verkligen inte kan rå över så är det vädret och känslor. Dessa två saker gör exakt så som de vill.
Visserligen så finns det folk som intelligent skulle berätta att vi visst väljer vädret och skulle vi skära ner på allt utsläpp och dyl så skulle vi få finare och renare omkring oss. Men i varje fall så enligt mig gör vädret som det vill. Du kan inte ropa upp till himmelen att höru du skulle det vara okej med lite sol idag, och vips så går regnmolnen bort och solen tittar fram nej det funkar inte så. Blir det regn så blir det regn hur mycket jag än skulle avsky det. (Snacka om djupa tankar ;) )

Som sagt så känslor går det inte heller att styra över. Ibland finns känslorna där, ibland inte. Sen finns det stunder där man önskar att det skulle finnas men det blir inte så. Det blir inte alltid som man tänkt sig men visst skulle det vara kul om det skulle bli som man ville ibland med känslorna? Sen finns det ju givetvis stunder där det blir helt perfekt och känslorna finns där från båda håll och det är ju det som är det roligaste. En sak som jag kan bli lite fundersam över är hur bråttom det alltid verkar vara med känslor. Några frågor som jag avskyr är: Men hur kändes det då? Kändes det som om det skulle kunna bli något mer? Alltså kan vi ta det lite lugnt brukar jag tänka då, om jag träffar en person en gång inte kan jag då bestämma att ja det kan bli något mer, för mig krävs det mer träffar och lite lugn och ro. Mitt motto är att är det meningen så blir det bra i slutet ändå även om man tar det lugnt.

Ja jag har nu tappat bort poängen med inlägget men det gör inte så mycket.

-finula, letar efter poängen-