...men glöm inte kläderna

Nu har jag kommit hem från min semester i Thailand. Det har varit väldigt omtumlande och mer berörande än jag trodde från första början. Jag har nog aldrig blivit så berörd av ett land som denna gång. På sätt och vis får jag skylla mig själv och jag borde varit beredd på det med tanke på att jag är en känslomänniska. Människorna där var helt underbara och jag kände mig riktigt välkommen och trygg, det är inte alltid man känner så men det var skönt.

Det fanns saker som var jobbiga också så klart sådant som att det inte fanns så mycket klädesaffärer där. Visst fanns det affärer eller stånd snarare men dessa var fullproppade av kopiakläder och jag vill inte ha sådana jag vill ha vanliga kläder. Så alla goda råd om att inte ta med så mycket kläder borde jag ha struntat i. Så nästa gång ska jag verkligen ta med mig mer kläder. Jag tycker nämligen att det ser hemskt ut med folk som har på sig märkeskopia sandaler, shorts och ett märkeskopia linne sedan som pricken över i så har de den fina väskan som de köpt för 60 kronor som inte alls ser ut som en märkeskopia. Hm vem försöker de lura?

Men vädret var helt underbart och vattnet. Så det var inte så att hela semestern var en katastrof. Så slutet gott allting gott.

-finula, glöm inte kläderna-

Berörd

Jag vågar bli berörd. Det har inte alltid varit så men nu har jag börjat släppa efter. Det är blandade känslor det där med att våga släppa in någon långt inne och känna att man kan bli sårad om de kommer för djupt in. Jag har inte släppt in förr jag har bara haft de på ytan för det har varit så lätt då att bara torka av när de har gått. Så lätt att bara säga hejdå och tack för ingenting. Men nu har jag släppt jag har tagit bort omformaterat mig gjort så att jag ska bli lättare att nå lättare att beröra. Det är lite läskigt det där med att kunna välja hur man vill ha det. Kunna välja om man vill eller inte vill bli berörd. Jag trodde inte att det var möjligt men det är det tydligen, jag har valt bytt inriktning och bara det gör att allt är nytt för mig. Jag vågar och vill släppa längre in jag vill visa vem jag är på riktigt och om det inte passar så får man gå det är så för jag dör inte av det.

Faktum är att det inte var förrän jag började jobba på mitt jobb som jag har nu när jag märkte hur otroligt viktigt det var att våga visa att man blev berörd kanske inte direkt in i benmärgen men nästan. För de ser vem som bryr sig på riktigt vem som tänker på riktigt och vem som inte gör det. Gamla människor har någon konstig känsla för sånt börjar jag misstänka de ser känner och säger framför allt vad de uppfattar. Och de har rätt det har de. Några av de sa igår att det märks att du är kär och det är sant jag är kär. Jag har nog aldrig varit så här kär så snabbt, det känns helt rätt det här.

Jag blir berörd av dig med. Jag blev berörd igår också av det du sa och berättade du är så extremt duktig.

-finula, berörd som bara den-

Drömläge

Jag känner mig lycklig. Jag känner hur lyckan sprider sig i min kropp och gör små små påminnelser om att den finns där. Jag behöver det här just nu och känslan av att det kanske är fel existerar inte. Allting känns rätt helt fullkomligt underbart. Det skulle inte kunna vara bättre om jag ska vara ärlig. Visst finns tankarna på att verkligheten ska krossa mig men det orkar jag inte tänka på just nu jag får ta den smällen sen om den kommer eller när den kommer.

Jag var i förra veckan på en arbetsintervju på en skola i väster haninge, ja ni som känner mig vet att väster haninge inte är så nära mig men anledningen till att jag sökte den tjänsten var att den var helt perfekt. Jag skulle då bedriva vanlig undervisning på 50% och arbeta som speciallärare på 50% och det är ju det jag är utbildad för. Efter en två timmar lång intervju så kände jag mig inte bara helt utmattad utan även helt säker på att den tjänsten måste bli min. I fredags så fick jag svar, jag fick tjänsten! Jag kände lyckan växa i mig men samtidigt ansvaret. Vad var det jag hade gett mig in på? Skulle jag duga, skulle jag räcka till? Det vet jag inte och det svaret kommer sen när jag börjar, men med tanke på min utbildning så borde jag räcka till jag borde orka för jag har en perfekt utbildning för den här tjänsten.

Jag har även haft en helt underbar helg. Tack vare en underbar person som jag fått dela den med. Du gör mig varm och lugn och det tycker jag om. Det är så trevligt att få vakna upp med dig och känna din värme och det är helt underbart att få vara med dig, gå promenader och må bra ända in i benmärgen. Jag befinner mig som sagt någon helt annanstans just nu.

Sen som om det här inte skulle räcka så åker jag snart till Thailand och det ska bli väldigt skönt för då får jag verkligen vila upp mig inför våren och samla krafter för att orka med jobbet på våren. Jag behöver komma bort ett tag från allt det här så att allt får landa och falla på plats det känns lite så just nu.

Som det ser ut just nu så är jag mitt i ett drömliv så jag hoppas att ingen kommer och spräcker min bubbla och säger något som jag inte vill höra, eller gör något som jag inte vill. Tiden får visa hur allt blir men en sak är säker jag ångrar ingenting just nu.

-finula, gömmer sig inne i bubblan-

Andra avenyn

Jag skäms men jag måste erkänna jag tittar på andra avenyn. Det är inte många som vet vad det är men det är den sämsta såpan som mina ögon skådat på hur länge som helst. För er som är intresserade kan ni hitta såpan på svt:s hemsida.

Allt började en dag för några veckor sedan när jag fikade med en kompis. Hon sa att det finns en serie som man kan titta på genom svt:s hemsida som heter mia och clara och mycket riktigt så gick jag in på kvällen och tittade på den serien som är helt sjukt rolig. Efteråt såg jag reklamen för andra avenyn, ok tänkte jag, jag tittar väl vad det här är också. Den började bra den var faktiskt intressant i början så jag fortsatte att se avsnitt efter avsnitt. Tills den dagen kom då läraren har sex med en av sina elever då kände jag att nu får det vara nog, lite värdighet har man väl. Så jag stängde av och tänkte att aldrig mer jag tänker minsann inte se på det här nu har de gått över gränsen.

Men så gick det så som det brukar gå för mig jag gav efter och tankarna snurrade tillbaka till serien gång efter gång, jag var fast jag var tvungen att se hur det gick sen skulle han bli upptäckt eller skulle äcklet fortsätta? Så på sätt och vis har andra avenyn lyckats göra mig beroende och det är väl så allt beroende börjar en gång och sen är man fast? Ja man säger att nej jag är inte beroende jag kan sluta när jag vill men kan man det? Kan jag sluta när jag vill, och vill jag det?

Många som är beroende säger att det tillslut inte går att sluta, det går utför. Den frågan som jag ställer mig direkt är vill de sluta eller skyller de på att det är omöjligt att sluta för att få en anledning till att fortsätta. För då är det helt plötsligt synd om de, de har blivit offer för något större något som styr över de? Nej jag vet inte jag tar väl i som vanligt. Men denna såpa har gjort mig beroende och jag är inte villig att sluta att se på den ännu så jag fortsätter.

-finula, skyller allt på beroendet till andra avenyn-

Bakgrunden

Det är så att jag vet bakgrunden till mitt trasiga hjärta. Det blir ju inte mindre trasigt för det men det blir lite lättare att stå ut med smärtan. Det är nämligen så att jag börjar acceptera att jag och en av mina vänner börjar glida isär från varandra. Detta är väldigt tungt för hon betyder så extremt mycket för mig. Men det är så ibland att man växer ifrån varandra, i det här fallet har hon vuxit men inte jag. Det är väl bara att acceptera. Jag har ju så lätt för det, ähum men jag får lära mig det.

I och med att jag är en sån person som väldigt ofta drar förhastade slutsatser så har jag väntat nu ett tag på att dra denna slutsats men nu har jag väntat i tre månader och börjar inse att jag ska kasta in handuken. För jag är trött, helt slut på hennes sätt att behandla mig. Hon verkar ha mig som en reserv vän i alla fall så hon kommer nog inte att sakna mig förrän den dagen som alla andra är upptagna eller lämnat henne. Det är hemskt att inse det här tycker jag och jag vet att hon behandlar mig illa men jag kan inte rå för att jag kommer sakna henne för hon har ändå varit en del av mitt liv i 6 år och vi har gått igenom en massa saker ihop.

Det positiva är väl att jag kommer att möta andra människor i mitt liv som vill ha mig som vän, för jag är en bra vän faktiskt och det står jag för. Jag har kanske inte så många vänner för tillfället men det är väl inte antalet som räknas? Så om du är intresserad av att vara min vän så hör av dig, jag älskar att träffa nya människor.

-finula, sörjer förlusten av en vän-

Trasig

Jag är trasig just nu. Jag vet att det inte är speciellt coolt att vara trasig eller att ens erkänna att man är det men vet du jag struntar faktiskt i det. Jag behöver nämligen inte någons godkännade för att känna mig ledsen. Mina underbara vänner vet varför jag är ledsen, de säger att jag alltid blir ledsen när jag har förmycket att göra, och det är sant. Det är så jag blir så fort jag tar på mig för mycket saker så faller allt. Egentligen så har jag ingen anledning till att vara ledsen just nu men ändå så kan jag inte hindra tårarna från att falla. Min önskan är att jag ska bli sådär stark igen så som jag brukar vara men det händer inte just nu, jag kankse behöver vara svag för tillfället ja jag behöver nog faktiskt det. I mina drömmar bearbetar jag allt som är tungt och jag vaknar mitt i natten och tänder lampan, lampan och jag är vänner just nu. Även om jag vet att lampan inte kan ta bort det tunga så värmer lampan mig och får mig att känna mig trygg.

Det finns en sak som värmer just nu mitt hjärta i allt det här kalla och det är att mina kurskamrater de tror att jag går omkring och gråter för att jag är så nervös inför examinationsuppgiften och jag dum som jag är låter de tro det. För även om jag inte är det minsta orolig för att skriva en uppsats på fem sidor så får de gärna tro det för det värmer mig så otroligt att de bryr sig om mig. Jag känner inte ens de och de bryr sig om att jag ska må bra om att jag ska vara glad. De är så himla goa! Jag skulle vilja berätta allt för de men jag gör inte det för det är inte så man ska göra, man ska hålla vissa saker inom sig. Det är en av mina kursare som jag skulle vilja lära känna lite mer, hon är otroligt trevlig och jag hoppas att vi kan bli vänner för jag vill ha henne som min vän undra om hon vill ha mig som vän? Men som jag är nu så vill nog ingen ha mig som vän misstänker jag.

Nej snart är allt det här slut, det är inte långt kvar inte ens en månad och sen kan jag bli glad och sprudlande igen. Ja det ska jag bli. Jag behöver bara sömn och värme och människor som finns där för mig för att bli bra. Och som jag sa i början så är jag inte så trasig som det verkar bara mest muppig just nu.

-finula, gråter för det minsta-

Ord och mening

Vilket värde lägger du i dina ord? Hur tänker du när du väljer att använda ett ord i stället för ett annat? Tänker du något eller häver du ur dig orden bara utan eftertanke? Jag älskar ord jag tycker ord är det bästa som finns med ord kan man uttrycka så mycket. Du kan eller jag kan uttrycka sorg jag kan uttrycka glädje ja allt i princip. Jag tänker länge på de ord jag använder, att skriva använder i stället för att säger är också ett val kanske inte så otroligt svårt val med tanke på att använder passade bättre in i meningen än ordet säger. Men om jag inte skulle tänka så utan kanske använda ordet säger istället för använder då kanske det skulle bero på att jag inte kan innebörden av ordet använder för det kan användas både när man talar och skriver säger kan ju inte det.

Ett ord som jag tycker är väldigt mäktigt och starkt är ordet förlåt, för när någon säger förlåt så betyder det för mig att den människan aldrig kommer göra om samma sak igen det är för mig underförstått man ska inte använda det ordet om man inte vet vad det betyder. Folk som använder det ordet utan att tänka på innebörden gör mig irriterad. Jag var tillsammans med en tjej förut som sa förlåt varenda eviga gång hon hade slagit mig eller sagt något elakt. Ganska fort så lärde jag mig att hennes förlåt inte var ett förlåt utan hennes mening med ordet var mer ojdå. Hon gjorde mig otroligt irriterad för hon använde ordet fel, det berättade jag självklart inte för henne för det hade jag aldrig vågat.

Sen så finns det typiska snäll ord som jag tycker att du är söt ja det är trevligt men om någon skulle säga att jag tycker att du är ful så skulle förmodligen alla inklusive jag bli lite smått irriterade. Ja nog om det, för att övergå till mitt problem. Jag har en klasskompis som sa något väldigt konstigt till mig idag när vi skulle skiljas hon sa bokstavligen vi ses på torsdag sugar. Anledningen till att jag vet det så bra är att jag hävde ur mig ett va vad sa du? och då sa hon det igen. Nu har jag då gått omkring och undrat vad hon menade med det, vad ville hon säga att jag ser ut som socker eller sa hon det bara som jaja hej då vi ses. Jag önskar att hon inte sagt det för då hade jag inte tänkt på det så mycket men i och med att hon sa så så har jag gått omkring på jobbet nu ikväll och undrat vad hon menade. Jag funderade ett tag på att fråga henne på torsdag men det skulle kännas lite skumt om hon nu bara hävde ur sig det så minns hon förmodligen inte ens det och då skulle jag se ut som ett fån och det vill inte jag. Min plan är därför att inte försöka tänka på det så mycket och det går ju jättebra det ser ni väl?

Nä om fler skulle förstå innebörden i de ord de använder så skulle inte jag behöva sitta här och grubbla över vad hon menade utan istället gå och lägga mig så att jag är någorlunda pigg i morgon.

-finula, vill inte bli kallad för sugar av sina kursare-

Datorkärlek

Jag har köpt mig en ny dator. Jag är kär i den redan och älskar att sitta och skriva med den. Det tråkiga är att jag måste sitta och spara en massa bilder från den gamla datorn så att jag kan få in de i den här nya. Jag tar bara de viktigaste bilderna med mig från den allt är inte värt att sparas. Jag har ju en sådär 15 minuter på mig att spara saker därifrån innan den återigen slocknar för att sedan två timmar senare starta igen.
Det slår mig då hur lätt det är att välja sina minnen hur lätt det är att trycka på radera knappen och låtsas som om vissa saker aldrig har tagit plats. Hur lätt det är att välja att inte ta med vissa bilder, vissa filer framför allt de som väcker minnen som kroppen glömt som kroppen gömt undan så att det inte ska göra så förbaskat ont. Så att man eller jag kan må bra så att jag kan vara glad och sprudlande så som jag är just nu. Tänk så mycket minnen man förtränger och glömmer bort, så mycket som "inte hänt" enligt kroppens försvarsmekanism så otroligt mycket.

Hur som haver så åker den här gamla datorn till soporna snart eller återvinningsstationen rättare sagt. Det som den tar med sig är en massa minnen, både bra och dåliga. Den tar med sig två år av sorg men samtidigt fyra år av glädje så den har varit mer till glädje än sorg. Den är en del av mitt liv ett minne som kommer leva kvar inuti mig men inte raktframför mig för jag har bytt ut den mot en ny som jag hoppas ska bringa mig lika mycket glädje som den förra som den nu ersätter.

Det slår mig då hur lätt det är att byta ut saker och ting. Bort med det gamla och fram med det nya? Detta eviga bytande fram och tillbaka jag önskar i varje fall att jag inte är lika lätt att byta ut som denna lilla materiella bit som snart ryker. Jag tycker att människor över lag är duktiga på det där med att byta ut det verkar som om jag är den enda på hela jorden som tycker att det är jobbigt när byta ut fasen inträffar jag och förhoppningsvis någon annan så att jag inte är ensam om det. Men det hade inte riktigt med det här att göra utan det här skulle handla om min nya dator den som får mig att må bra.

-finula, grubblar som vanligt för djupt-

konsten att tänka först och tala sen

Jag jobbade i onsdags och råkade ut för en väldigt obehaglig situation. Jag jobbar ju som jag förut sagt i hemtjänsten som timvikarie och det gör även andra bland annat den här personen som gjorde att jag kände mig instängd i en obehaglig situation. Han den där andra personen jobbar också som timvikarie men skillnaden mellan oss är att han tillskillnad från mig då har ett yrke, han är färdig lärare och har en tjänst på en skola. Jag däremot har hemtjänsten att vända mig till eller lärarjouren där jag för tillfället inte kan jobba så mycket på.

Han påpekade under onsdagskvällen att han tyckte att det var orättvist att jag fick alla passen och han inte fick några alls eller fram för allt fick han inte lika många som jag. När jag då påpekade att han faktiskt till skillnad från mig hade ett annat heltidsjobb så tyckte han att det inte hade med saken att göra för han har minsann jobbat där i 12 år och försökte då antyda åt mig att det hade minsann inte jag om jag nu för en sekund hade inbillat mig det. Vilket jag självklart inte hade för jag vet mycket väl att jag inte jobbat där så länge. Det som irriterade mig mest var hans fråga om vi kunde dela på mina pass varvid det började koka inuti mig men i och med att det inte är någon bra metod att börja skrika på varandra så log jag bara mitt sammanbitna leende och suckade tyst.

Han avslutade hela sitt nummer med att säga att han minsann skulle ringa till chefen och klaga ja gör du det tänkte jag för mig själv jag tror inte att det funkar. I torsdags nämnde han inte saken en enda gång och nyfiken som jag är så undrar jag om han hade pratat med chefen men det frågade jag inte.

Det som gör mig mest irriterad är att han hade mage att ta upp det med mig, vad kan jag göra ska jag sitta och bestämma vilka pass jag ska få och vilka han ska få? Om de erbjuder mig pass så tar jag väl de för jag behöver ju också ha pass mer än vad han behöver anser jag. Jag är fortfarande upprörd över hans agerande men måste snart släppa det för det lönar sig inte att reta upp sig på det heller. Nej jag hoppas verkligen att jag slipper träffa sådana personer som han i framtiden.

-finula, irriterad på giriga människor-

Dreams

Jag har haft världens konstigaste dröm i en hel vecka och då menar jag verkligen en hel vecka. Jag är en sån som brukar ha läskiga drömmar där folk jagar mig med knivar och dylikt men den här drömmen är helt underbar. I drömmen har jag en flickvän som är helt underbart trevlig och söt och vi gör massor med saker tillsammans, men sen på morgonen vaknar jag men hon finns med mig hela dagen. På kvällen sen när jag går och lägger mig så är hon tillbaka igen alltså i drömmen. Det låter som om jag håller på att bli scitzofren men jag lovar så är inte fallet..

Hur som haver så tycker jag om drömmen, jag tycker om att känna närheten och jag börjar väl snart misstänka att det där med att leva singel resten av sitt liv som jag ville förut inte håller i längden.

Nu ska jag sova igen och jag hoppas att du är med min hemliga drömkvinna.

Ögon som förstår

Jag började gråta i dag på tåget. Det var väldigt skönt jag har velat det länge nu men det har inte funnits någon tid för det. Jag har kanske inte velat börja gråta på tåget men över huvud taget släppa lite på spärren släppa in någon i mitt liv, någon utanför. Hon förstod hon tittade på mig och förstod. Jag tycker om människor som förstår hur det känns utan att jag ska behöva FÖRKLARA jag hatar att förklara jag hatar att varenda eviga gång försöka få någon att förstå. Men hon hon är i samma sits som jag. Hon liksom jag måste försöka få det här att gå ihop, just nu känns det som om jag trollar med knäna och hoppas innerligt på att det håller jag önskar att det inte faller nu för det skulle vara jobbigt innerligt jobbigt. Jag försöker plugga, jag försöker läsa min litteratur, jag jobbar och försöker få ekonomin att hålla ihop något sådär, jag förskönar verkligheten lite i mina jobbansökningar och därutöver försöker jag få tid för de som betyder mest i mitt liv, mina vänner. Jag är evigt tacksam för att de förstår även om jag ibland blir illa tvungen att förklara mig.

Hon har i varje fall ögon som förstår. Hennes blick och hennes kram gjorde mig lite starkare. Det är underligt vi känner inte ens varandra men i dag lärde jag känna henne lite och hon mig för jag snyftade fram allt som tyngde mig. Och hon försökte också berätta vad som tyngde henne. Det slog mig att det var så otroligt lika fast ändå så olika. Hon och jag tycker så lika om vissa saker att det inte var sant. Det var ungefär som att möta sin tvillingssjäl. Hon fick höra saker som jag inte orkat berätta för andra kanske för att det var så kravlöst, kanske för att jag liksom hon vet att i december är vår sista kurs ihop, eller kanske för att vi just då fann varandra på samma plan. Vem vet varför egentligen och måste man veta allt, det enda jag är säker på är att jag just då var väldigt glad över att det var hon som fanns vid min sida och inte någon annan.

-finula, starkt troende på ödet-

Dator krångel

Min dator krånglar, den brukar hålla i två timmar och sen lägger den ner. Den blir svart och börjar surra. Jag misstänker att den håller på att göra självmord och det gillar inte jag. Jag vill gärna att den ska hålla minst till januari gärna längre för jag har inte pengar att lägga på en nu dator just nu men det har jag i januari eller februari.
Men nu när jag vet att den kommer att hålla i två timmar växer nästa fråga fram vad ska jag göra under mina två timmar framför den? Igår valde jag att ägna mig åt en ny serie på svt.se som heter mia och clara och den var rolig riktigt rolig om jag ska vara ärlig. Det var en vän som föreslog den till mig och det var snällt.

Ja så jag har väl ungefär en timme kvar men jag får lite ångest över vad jag ska göra innan den slocknar. Jag borde plugga men jag orkar inte inte i dag säger min hjärna och jag håller med inte i dag den får faktiskt vila ett litet tag till. I morgon ska jag ta tag i verkligheten igen i morgon ska jag plugga igen.

Jag har suttit och sökt jobb också, inte för att jag inte har jobb nu men riktigt jobb sen när jag är klar. Jag har än så länge sökt två och chansen att jag ska ens komma in på intervju på någon av dessa två är minimal riktigt ruskigt liten. Sånt är livet försöker jag intala mig själv men jag lyckas inte riktigt med det. Jag måste ha ett jobb så snälla sätt ut lite fler jobb för då skulle jag bli glad ser ni.

nä nu ska jag surfa vidare klockan tickar och snart är det svart på skärmen.

-finula, pressad av tiden-

Bekräftelse- Tack

Jag är i en bekräftelsefas i mitt liv. Det känns lite larvigt och i och med att jag skriver ner det nu så känns det ännu larvigare än det gjorde i början. Men så är det just nu jag måste få höra hur duktig jag är även då jag inte är det.

Jag längtar till mitt jobb, jag börjar om en timme och jag önskar att timmen skulle kunna gå lite fortare men det är inte möjligt så jag får vänta 60 minuter som alla andra. Det är typiskt aldrig aldrig ska man ha fördelar. Pah! Anledningen till att jag längtar till jobbet är att jag då ska ta min favoritlista och gå till mina favorit vårdtagare. Agda 84 år tycker om mig, hon tycker att jag är söt och rar. Just det behöver jag höra. Sen har vi Åke 79 så säger att om han bara vore några år yngre skulle han bjuda ut mig på dans. Det är precis det jag behöver höra. Kanske inte egentligen av Agda och Åke men de är bra substitut. Sen har vi Klara 89 som säger att om jag behöver ha någon som referens så är det bara att ringa till henne. Åhh hon är så söt. Sen att hon är nästan döv och blind gör inte så mycket jag är nämligen en höjdare på att värma risgrynsgröt och byta blöjor. Det ni skolstyrelsen, där fick ni så att ni teg. Eller inte. (Sen vill jag bara göra en liten fotnot om det där med tystnadsplikt jag har bytt ut namnen på alla deltagare.)

Det är lite tragiskt att vara jag just nu, det är lite illa att jag inte duger som jag är i mina ögon just nu, utan denna yttre bekräftelse. Men jag tror eller önskar snarare att jag ska bli starkare snart. Jag är inte den typen som behöver veta hur bra jag är hela tiden egentligen men just nu behöver jag det hela tiden. Det är därför jag längtar mig blå till jobbet. Jag måste få jobba lite snälla då?

Jag önskar att den här fasen ska ge sig så att jag kan bli jag igen. En sak som jag är trött på i mitt liv det är det att man inte kan säga till någon att de är söta eller att man tycker det för så är man antingen dum i huvdet eller så får man en och vad går du på för något blick tillbaka. Jag min lilla fegråtta kan passa på att säga att jag tycker att M ser väldigt bra ut. Hehe det roligaste vore om hon läste detta. Men det gör hon nog inte.

-finula, bekräftelsefasen suger-

Framtid

Snart har min framtid hunnit ifatt mig. Snart är jag där jag länge velat vara. Jag är om någon månad helt färdig med mina studier på lärarhögskolan. Det känns stort för mig, och jag struntar fullt i om det är mindre stort för någon annan för det är min åsikt som räknas i det här sammanhanget. Ibland så blir jag så förvånad över att min framtid ser ut så här som den gör. Det hade jag inte trott för ett antal år sedan. Då trodde jag att jag vid det här laget skulle vara bränd och begraven men så lätt gick det inte.

Under min skoltid så var skolan det värsta jag visste, jag hatade att gå till skolan och skulle inte i min vildaste fantasi tänkt att jag skulle en dag bli lärare eller vilja bli det. Men saker och ting förändras och vi förändras. I gymnasiet trodde jag att det bästa jobbet jag kunde få var på marabou och det såg mina lärare till att trycka in i pannan på mig också. Det där med pedagogik har de nog inte läst så noga.

Men hur som haver så så blev det inte. Jag blev lärare och min framtid ser ganska så ljus ut. Jag har nått ett av mina mål och behöver inte ha så bråttom med de andra för allt kommer att lösa sig det vet jag. Någon dag kommer bitarna att falla på plats och då kommer jag vara väldigt glad, för jag förtjänar ett bra liv och det vet jag i dag. Till de människor som vill trycka ner mig eller smutskasta mitt liv vill jag bara säga att ni slösar er energi helt i onödan jag är nämligen inte ett dugg intresserad av ert skitsnack och mina vänner lyssnar ändå inte på det.

-finula, ser ljust på framtiden-

En helt vanlig fredag.

Jag var hos frisören igår. Jag hatar att gå till frisören och det är därför jag drar mig in i det sista med att gå dit. Den här gången tog jag med dig vännen E och hon satt snällt och distraherade mig när frisören klippte. Jag hatar tanken på att folk rör mitt hår, jag äcklas i stället för de liksom jag hatar hår. Då sitter jag bara och lider, den här frisören var duktig, hon klippte och log. Hon hade jättevackra ögon också vilket gjorde allt lite jobbigt. Frisören hade också fint hår, det gjorde allt lite lättare för jag inbillar mig att frisörer som har snyggt hår klipper även snyggt. Det som jag tycker är svårt är att veta vart jag ska titta någonstans medan de klipper framför en, först tittade jag uppåt vilket resulterade i att jag stirrade på hennes bröst, så jag tittade neråt vilket givetvis resulterade i att jag satt och glodde på hennes skrev. Det slutade med att jag blundade, det kändes också lite mongo men det var så jag gjorde.

Det som var lite jobbigt det var att hon som satt i kassan satt och glodde och då menar jag glodde hela tiden på mitt hår också, så jag hade liksom två frisörer förutom att hon i kassan bara glodde så klart. Det var inte alls jobbigt jag lovar. Jag såg henne hela tiden i spegeln, men hon skämdes minsann inte hon fortsatte tillslut hade jag då tre människor som glodde på mig det var fruktansvärt vill jag lova! Jag som hatar frisörer fick då trippel uppmärksamhet, jippi eller inte. De som hade rätt att glo var min vän E och frisören så klart. Men jag kom därifrån helskinnad och med ett snyggt hår hon var superduktig dit ska jag igen, och den gången kommer det att gå lättare för nu vet jag vad som väntar mig. Och min vän E ska följa med det har hon lovat mig. Så om en månad bär det av igen.

Resten av fredagen var också mysig vi gick och åt på vår restaurang på söder och hade det väldigt mysigt. Vi fick dock inte samma butch servitris som förut men men hon som serverade oss den här gången var inte heller fy skam. Vi tänkte fråga vart den andra hade tagit vägen men struntade sedan i det för det skulle nog verka lite underligt.

Sen såg vi på film hemma hos mig, vi såg jakten på lycka och för er som inte sett den gå och hyr eller ladda ner den på en gång! Den är helt underbar! Sen fick jag feber så nu sitter jag här i min feberyra och drömmer mig bort till vackrare länder. Jag vill åka utomlands!

-finula, hon med den fina frisyren-

Klassfest

Jag fick ett brev i fredags där det stod att jag var bjuden på klassfest. Eller ja riktigt så stod det inte men jag var bjuden och det var ju kul. Det stod att det är nu 10 år sedan ni gick ut grundskolan och det betyder att det snart är dags för klassfest. Vaddå klassfest, jag satt och stirrade på lappen och kände klumpen i magen växa. Eh vilka gick i min klass? Visst minns jag några och allra mest minns jag min kära lilla heffa! I like you friend! Men resten då, jag var tvungen att rota fram den gamla dammiga klasslistan och titta efter.

Jag är fortfarande osäker på om jag vill gå, vem bryr sig om de lixom? Jag har levt mina 10 år (usch va gammal jag måste vara?) helt utan att tänka det allra minsta på dem så en sådär 10 år till gör ju ingen skada direkt. Eller hur? Det som var så roligt var att på lappen stod det att jag funderar säkert vad som hänt med alla, ähum ja nej det gör jag inte. Och hur de ser ut, vem f_n bryr sig? Har jag som svar på den frågan. Men om heffa går går jag om heffa inte går går inte jag heller.

Jag hade ju vänner där men jag vet inte om jag vill träffa de igen, det som var då var då lixom nu är nu. Jag vet inte om jag vill om det hade varit klassfest för oss som gick i gymnasiet ihop då hade jag tackat ja på en gång men just så var det inte nu.

Ja ja jag har ett tag på mig att bestämma mig, fram till den 24 november för det är då festen är planerad. Eller fest och fest vem vet det kanske blir klasskaos.. hehe

-finula, en aning anti klassfester-

Älskade grannar

Jag älskar mina grannar. Jag kan inte i ord beskriva hur underbart det är att vakna mitt i natten av det står ett inte så kärleksfullt par och skriker på gården. För jag orkar verkligen höra på hur sura ni är på varandra. Jag har faktiskt inget bättre för mig, för sova är ju inte min grej på natten. Det som faktiskt nästan är bättre än bråk mitt i natten är nog min granne nedanför mig som bestämt sig för att spela musik på högsta ljudnivån, för han eller hon tror att alla är sugna på att lyssna på den nyaste kina plattan, men hey det är inte alla som vill lyssna på den!

Sen så blir jag så himla glad när jag går in i den gemensamma tvättstugan och möts av en av mina favorit grannar som frågar om det är sant att jag är gay. Ja då är min dag gjord. För jag tycker att det är så himla trevligt att mina grannar går omkring och diskuterar min läggning. När jag sedan har svarat för det gör jag så går han därifrån UTAN att tvätta golvet eller ens ta bort sitt äckel ludd från torktumlaren så att jag måste göra det. Det är nästan det mest underbara jag vet, att städa efter andra personer. Sen har jag en annan underbar granne som frågar om vi ska gå på dejt, ja nej jag har inte tid just nu blir det vanliga svaret för jag vill inte vara elak och säga att nej jag har faktiskt ingen lust att gå ut med dig för du verkar tråkig. Men det kanske skulle vara det bästa.

När jag kommer hem på kvällen så älskar jag lukten av ciggaretrök som har spridit sig i hela trapphuset, det är så himla trevligt så tack så hjärtligt för att ni röker i trapphuset det uppskattar jag verkligen. Min spiongranne tar i varje fall hem priset, honom ska man hälsa på varenda jäkla gång man går förbi hans balkong och det gör man några gånger per dag om man är som jag aldrig hemma vill säga. Om man glömmer bort att hälsa på honom sitter han där och surar i några månader. Jag tycker att det räcker med att säga hej en gång. Han i varje fall ser allt och hör allt så vill man höra det senaste om någon så är det bara att fråga honom. Vad han har att säga om mig vet jag såklart inte och frågan är om jag vill veta.

Av min hög med grannar så finns det bara två grannar jag tycker om. Och det är de jag delar två av mina väggar med. Det är de gulligaste grannarna som finns. Tack och lov. För de orkar inte snoka i mitt privatliv, de frågar hur jag mår, jag vaktar deras lilla vovve ibland och äter middagar med den ena när hans flickvän är bortrest. Alltså bara middagar. De är trevliga både han och hans sambo. Men jag undrar varför mina grannar ska ha sånt stort behov av att bry sig om mig och störa mig i mitt liv?

-finula, trött på grann gemenskapen-

Lovely- idol

Hallå hej man har väl rätt att ångra sig? Jag har börjat titta på idol, japp det har jag. Jag skäms lite för jag är inte den typen som sitter och glor på sånt. Men som sagt alla kan ändra sig. Jag sitter och skrattar och undrar vad tänker de på egentligen, om de kan sjunga så kan jag med. Och ärligt jag kan inte sjunga det har jag aldrig kunnat. Det som jag undrar är var är självinsikten? Hur tänker de? Men det kanske är så att de inte tänker alls, utan bara drömmer vidare. Men måste vi lyssna på det då, å andra sidan vore det väl inte roligt att se på enbart proffs heller så jag ska nog bara sitta och lyssna tyst i min feberyra.

I för sig så såg jag finalen förra året på programmet, och jag tyckte att han som vann var verkligen duktig. Att sitta varje dag eller helg hädanefter och glo på idol verkar väl inte heller som min plan men kanske någon gång som nu till exempel när jag ändå är sjuk och trött. Äsch det slutar väl med att jag ser bara finalen den här gången också, men det är väl då de bästa är kvar? Varför ska jag spendera min dyrbara tid med att lyssna på halvdana puckon. Hehe..

Flytta?

Jag skulle vilja flytta, och då menar jag inte bara byta lägenhet utan även byta stad. Jag är less på Stockholm riktigt less på människor i allmänhet, less på att stressa, på att stöta ihop med människor jag inte vill träffa osv. Jag är ju färdig snart med mina studier så varför inte tänker jag när jag tittar på ams hemsida. Men vart vill jag bo då? Jag känner ju inte till några andra ställen än Stockholm liksom Funderar på England de har lite lärartjänster i svenska skolor eller om jag inte ska flytta dit så kanske till Skåne, skånska är ju så läckert! Eller Göteborg, eller Umeå varför inte liksom, i Umeå känner jag ju några i varje fall. Eller snarare en men nu ska vi inte vara så noga med att räkna.

Den enda nackdelen med om jag flyttar är att jag förmodligen måste göra mig av med min lägenhet som jag har nu, så tänk om jag inte trivs vad gör jag då? Ähum det här med att ta dagen som den kommer är inte riktigt min grej va? Men jag har hört att man kan hyra ut sin lägenhet undra om jag får det?

Sen kom jag på en annan sak att om jag flyttar så måste ju du flytta med mig och det kanske inte din sambo vill. Men vem bryr sig om vad han vill.. hehe

-finula, trött på Stockholm

Klart snubben skulle ha moral.

På mitt jobb har vi till vana att göra små tjänster till våra vårdtagare som egentligen inte är beviljade av högre människor. De där människorna som sitter och bestämmer hur sjuka de är som vi tar hand om. Ni ska veta att det är inte så lätt att få hjälp alla gånger. Men i varje fall då så skulle jag handla cigaretter åt en av tanterna idag. Det går ju fort tänkte jag för mig själv jag springer bara in på ica. Så jag går fram till kassan och ska köpa cigaretterna plötsligt säger kassörskan jag måste få din legitimation. Va? Vad är det här tänker jag och tar fram mitt jobblegg. Nej den duger självklart inte för hon måste få veta hur gammal jag är. Irriterat går jag ut ur ica och försöker leta fram ett lätt byte som kan gå och handla ciggen åt mig, och plötsligt har jag förvandlats till en fjortis. Jag går fram till ett fyllo och hans fru och berättar hur det ligger till att jag är på jobbet och kassörskan säljer inte cigg åt mig om jag inte visar legg. Då säger fyllot att det går emot hans moral!! Vilken jävla moral tänker jag då? Jag är ju för fasen på jobbet jag går inte frivilligt i de kläderna annars heller!

Mitt sista hopp är min kollega som är inne i lokalen, men hon tror att jag skojar så jag blir tvungen att gå och hämta mitt legg från lokalen. När jag kommer in så säger hon ännu en gång att jag trodde verkligen att du skojade. Nehe du får jag fram och rycker ut legget ur väskan. Går tillbaka till ica och går till samma kassa. Här har du säger jag och tar fram legget får jag fråga hur gammal du är själv föresten? Jag är 19 svarar tjejen. VA! 19. Jag är ju sju år äldre kom igen sju jävla år. Jag la inte fram det så riktigt åt henne men hon poängterar att vi får be legg på alla under 30. Det är tydligen en ny regel. Jaha och regler är till för att brytas, men men det tyckte inte fjoll kassörskan eller fyllot så jag är nog ensam om det.

Så jag fick ciggen tillslut, men det som irriterar mig mest är att jag röker ju inte ens själv. Jag hatar cigaretter och folk som röker en i ansiktet. Sen är det irriterande att den 19 åring har rätt att fråga legg på mig. Hon måste ju fasen sett att jag var äldre än hon.

-finula, less på moralfyllon och 19-åringar-

Jag är DIN fanclub

Ok jag erkänner, jag är och kommer förbli din fanclub. Jag tycker att det är så trevligt att smyga in på din blogg för att se om du har skrivit något nytt som jag kan läsa och suga till mig av. De gånger du inte har det, blir jag snopen för jag ville läsa det senaste. Men å andra sidan så har du gamla saker som jag kan läsa om och om igen. Det som fascinerar mig är att vi tänker så lika på så otroligt mycket, de gånger sitter jag bara och nickar medan jag läser. Det känns som om du och jag är ett i huvudet alltså inte på riktigt dårå. Ibland så förundras jag över hur olika vi tänker men vi är ju inte samma människa lixom. Det är klart att vi tänker olika ibland. Jag blir ofta sugen på att skriva till dig men då blir jag påmind om att jag vill vara hemlig.

Även om jag vill vara din fanclub så vill jag vara anonym. Jag vill inte att du ska veta att det är jag som är din fanclub. Det närmaste du kan komma är att se att ännu en person besökt din sida med hjälp av den där maskinen som räknar ut hur många som besökt din sida. Det sägs att du också kan se ett nummer som avslöjar att jag har varit där igen. Nu vill jag bara påpeka att även om det låter som om jag vore besatt av dig så är det inte så det är. Jag bara tycker om ditt sätt att skriva på och dina tankar.

Så idag tänker jag hylla din blogg sida, genom att säga att jag finula är din fanclub!

-finula, kommer ut ur garderoben-

Dejta eller inte dejta.

Det börjar bli lite trist att vara jag. Satt tidigare och funderade på om jag skulle börja dejta, men efter ett tag började jag fundera på varför? Jag har ju det ganska bra själv också. Hur skönt är inte det att sitta i soffan och bråka med sig själv om vem som har slängt ner strumpan på golvet. Det var inte jag säger jag högt för mig själv och kommer på att jag är ju ensam så det var nog jag ändå. Sen är dejtande svårt det krävs nästan mer jobb än man har nytta av det. För tänk du eller i det här fallet jag då måste först hitta den där personen jag vill dejta och sen måste jag komma på något att säga om mig själv. Eller ja först måste man ju träffas, och då måste den andra parten också gå med på det. Jag måste lägga ner energi på en annan människa som inte känner mig och som kanske inte alls är intresserad sen i slutet ändå eller tvärtom dårå att jag inte är intresserad. Hm men hur som haver så. Då har jag lagt ner tid i onödan jag har slösat min energi på något som inte blev så bra ändå i slutet ändå. Hur klokt är det då? När jag lika gärna kan göra något annat, te.x jobba. Men det skulle vara sjukt kul att hitta någon snart för mitt kärleksliv är icke existerande så även mitt dejtande.

Synd att jag inte kan dejta någon av mina vänner för det skulle spara mig så hemskt mycket tid, de känner mig redan, jag känner de och jag tycker om mina vänner hemskt mycket. De vet mina speciella egenskaper så som att jag älskar kyckling, och pommes frites osv. Men nu går ju inte det för känslorna finns inte där inte på det planet tack och lov.

Nej jag får ta tag i det där med dejtandet snart då. Men ärligt hur gör man? Finns det någon bra bok som handlar om det kanske? Såg ett program tidigare idag på tv, (kanske är det därför jag är inne i dejting fasen?) där sa de att av 430 dejter så är det 1 som är den rätta för dig, ja alltså det är ganska dåliga odds, eller hur? Jag har inte ens träffat så många människor i hela mitt liv eller jo det har jag men inte i det syftet. Så hur gör man då när man vill dejta någon, det är ju inte så att man bara kan gå fram till någon på gatan och säga att hey du verkar nice ska vi dejta? Nej jag ska nog lägga dejtandet på is, för jag har ju egentligen ingen tid heller. För jag pluggar och sen jobbar jag så det är förmodligen ingen som vill träffa mig bara när jag kan. Eller så får jag träffa någon som har lika lite tid som jag. Äsch jag vet inte, jag vill och sen vill jag inte. Jag kanske får träffa någon som är lite som jag, men inte förmycket för då blir det jobbigt. Sen är det väl inte inne att dejta längre, folk dejtar inte längre va? Uäh jag hatar att vara ute. :(

-finula, dejta eller inte dejta det är frågan-

Mogen 5-åring.

Jag har gått omkring och funderat nu ett par dagar på vad det är som är fel på mig, nu har jag äntligen kommit fram till det. Jag beter mig som en mogen 5-åring. Eller ja huruvida en 5-åring kan vara mogen eller inte kan diskuteras och de flesta skulle säga att 5-åringar är allt annat än mogna så jag är nog snarare en trotsig 5-åring och inte en mogen. Hur kommer det sig att jag beter mig såhär då? Varför beter jag mig som ett litet barn helt plötsligt som freakar ur och bara skulle ha lust att slänga sig ner och börja skrika och dra sig i håret. (Det gör jag dock inte, jag har väl vissa gränser). Jag håller på att tappa kontrollen över mig själv kanske, eller nja inte helt dårå för jag har har ju kontroll över vissa saker. Sen så försöker jag bli bättre på anfallen och först tänka lite på vad det kan bero på. Men en sak är säker att jag har aldrig tjafsat så här mycket med mina vänner som nu, eller nja jag har ju inte tjafsat med alla. Men vissa, men du ska veta W att du är viktig för mig och jag vill inte mista dig.

Igår skulle jag gå ut och festa på connection efter jobbet. Jag slutar ju 22 så det är väldigt lägligt att gå ut efter det. Väldigt smart plan tyckte jag, men på väg in till stan så ångrade jag mig bittert. Jag ville hem och lägga mig i min lilla grotta men nope det gick inte. Min kollega A skulle också följa med, men hon ångrade sig inne på connection och gick vidare någon annanstans Där satt jag men min hemklump i magen och mina tankar på förbjudna banor. Som tur var så var min vän E bara ett telefonsamtal borta så jag ringde henne ett tag och pratade av mig.

Inne på connection så träffade jag några Fransmän som var här på praktik, hur de hamnat på en gayklubb visste de inte för de var inte gay. Men de var trevliga och vi hade otroligt roligt ett tag, de var tydligen här och skulle bli kockar. I och med att min franska inte är som den borde så höll jag strängt fast vid engelska. Sen tappade jag bort de och träffade en Engelsman i stället, han var lite spännande för han hade inte heller koll på gayfaktorn. Tillslut så blev han lite religiös och det visade sig att han var homofob! Alltså ärligt hur kan en homofob få för sig att gå på gayklubb. Det är nog det dummaste han gjort någonsin. Så han satt där och berättade om för mig att jag var sjuk i huvudet och att ett homosexuellt förhållande handlar bara om sex, alltså hey vad fasen handlar heterosexuella förhållanden om då? Polka eller? Å andra sidan så tycker jag inte att förhållanden bara handlar om sex, de handlar om så mycket mer men jag ville inte ödsla min energi på honom. Jag dumpade honom och sa att det vore nog bäst för honom att åka hem innan han blev utkastad. Sen dansade jag loss och på hemvägen hade jag vännen E i telefon hela vägen bättre sällskap kan man inte ha. Så kort och gott så hade jag en perfekt natt på connectionheteromän som var vilse. Så mycket annat än män fanns inte där men vad gör det? Jag är glad över att jag inte går ut så ofta heller, för det är tråkigt att åka hem mitt i natten och vara bakis dagen efter. Nja partyprinsessa blir jag aldrig.

Så nu ska jag rycka upp mig och dumpa 5-åringen i mig, jag ska ut och gå promenader och le för det är sol idag och jag är glad för jag är det viktigaste i mitt liv! Tyvärr så kan jag inte vrida tiden tillbaka och göra saker jag gjort och sagt ogjorda men jag önskar att jag lärt mig något till nästa gång.

-Finula, leende och en aning dummare förmodligen ;) -

Hjälp!

Jag blåser bort, eller ja kanske inte men nästan. Hur mycket får det blåsa egentligen? Jag hade svårt att ta mig till jobbet med min cykel för den höll på att blåsa omkull hela tiden självklart hade jag motvind som gjorde mitt cyklande mycket tyngre. Det verkar som om vinden är emot mig, eller är det jag som är mot vinden? Jag vet inte riktigt men något sådant är det i varje fall. På jobbet var det lugnt för engångs skull men man ska inte säga det högt för då är det någon som sjukskriver sig på en gång ja jag är en sån som tror på sånt, så låt mig göra det.

När jag väl kom hem så skulle jag ut med grannens hund, varken han eller jag tyckte att det var speciellt mysigt att gå där ute i stormen så efter en timmes promenad vände jag om och gick glatt hemåt. Men tror ni att vovven ville gå hem eller? Nej självklart inte han ville minsann sitta på gräsmattan först. Ja han fick det även om jag inte ville stå där som ett fån och titta på den nöjda hunden.

Efter ett tag hemma så upptäckte jag att min frys hade gått sönder, precis vad jag behövde eller inte. Det luktade äckligt i hela min lägenhet, så det jag har roat mig med nu ett tag tillbaka är att städa i en äcklig frys och slänga en massa mat som jag hade planerat att äta upp.

-Finula, verkar som om jag vaknat på fel sida idag-

(Eh alltså det var inte riktigt så jag menade, självklart förstår jag att du mår dåligt och att vi alla fungerar på olika sätt men jag kan ju inte veta hur du fungerar när jag inte känner dig eller hur? Nej sårad är jag absolut inte och det trodde jag aldrig var din mening. Jag tycker att det var synd att jag inte fick chansen att lära känna dig det var ungefär det jag ville ha sagt. Använde väl fel ord. Intresserad av att lära känna dig mer ungefär så. )

26 år

Ja nu erkänner jag, jag är besegrad eller? Men det betyder inte att jag förstår riktigt för det gör jag inte. Att du inte är intresserad är ganska glasklart och jag är inte den som tänker springa efter dig direkt för jag har ju levt 26 år utan dig så en sådär 50 år till utan dig gör nog ingen skillnad. Däremot så tycker jag att det är trist för jag tyckte att du verkade intressant, men man får inte allt som man vill här i världen det är ju så. Visst att man inte alltid orkar vara social eller träffas men ett medelande kan man åtminstone svara på, tycker i varje fall jag. Är det inte lättare att säga att du jag är inte intresserad än att inte säga något alls? Om du nu skulle ha en förklaring så messa den gärna. Och om inte så får det väl vara.

-Finula, väl medveten om att hon inte borde publicera detta inlägg men gör det ändå-

Det där med beslut ångest

Igår kväll var det tenta kväll. Jag kom iväg med andra ord, fortfarande på bussen på väg mot universitetet tvekade jag om jag verkligen skulle skriva tentan eller inte. Men jag gick dit beslutet var ganska enkelt när jag väl gjorde den. Självklart placerade de mig längstfram! Kom igen hur snällt är det? En sån som jag som darrar INNAN jag går in i salen. Så jag satt där och kände hur hjärtat höll på att falla ur sin plats, men jag sa inget. Träffade en gammal kursare också och pratade med henne ett tag eller försökte sen efteråt började jag tänka på vad vi pratat om men jag kom inte på något. Ja mina tenta nerver är icke existerande. Det finns inget som jag hatar så mycket som att sitta i en sal full av människor där alla är tysta och fokuserade på papprerna framför sig. Ingen säger ett knyst och man hör så fort någon suddar eller nyser. Apropå det där med att sudda, det är också en sak som jag hatar. För tänk om den personen som suddar suddar bort något som jag också har skrivit och sen får den rätt och jag fel? Usch nej salstentor är rena pinan. Som tur är så har jag inte en enda salstenta i höst. För er som vill veta så var tentan enkel det är den lättaste tentan jag gjort på länge och jag är helt hundra på att jag klarar av den! Men glädjen varade inte så länge för det här var en tenta jag inte behöver göra, alltså de poäng den ger mig behöver jag egentligen inte just nu. Jag skriver tentor tydligen för skojs skull...

Efter tentan träffade jag E och det var länge sen vi sågs sist eller inte. Då hade ju nervositeten släppt som tur var. Det var trevligt att gå på medborgarplatsen och prata och bara vara. Sen kom jag på att jag skulle upp tidigt för jag jobbade idag dårå.

Så nu sitter jag här och väntar, vad jag väntar på får ni kanske veta en annan dag.. Medan jag väntar lyssnar jag på min nya favorit cd men Sarah Dawn Finer hon har en så fin röst! Tänk om man kunde sjunga som hon.. Det kan inte jag, för när jag sjunger så låter det mer som stucken gris.

-finula, hon utan tenta nerver-

Det är synd om mig ;)

Jag hade stora planer för eftermiddagen. Efter jobbet skulle jag träna, och träna gjorde jag i två timmar. Körde lite olika övningar för rygg, mage och armar efteråt var jag så slut så att jag knappt orkade duscha. Om jag inte känt mig så äckligt svettig hade jag kanske struntat i det, eller inte. (Man 'ni' ska inte tro på allt ni läser).

Sen sprack planeringen. Jag skulle vara lite social med mina vänner idag, så jag hade lovat J att äntligen åka och hälsa på henne och ett par andra i hennes nya lägenhet. Vi skulle se på film och snacka massa. Nu är det så att hon bor väldigt långt bort och jag ska upp tidigt i morgon så jag avbokade faktiskt det. Jag ringde och sa till henne att det blir försent, och snäll som hon är så förstår hon. Det som gör mig lite nervös är att även om hon inte skulle förstå så låter det alltid som om hon förstår. Men jag önskar verkligen att hon förstår.

Så i stället för att åka iväg till henne gick jag ner till affären, alltså inte den äckliga affären mitt emot mig utan den som är en bit bort även kallad Hemköp. Där gick jag loss på smågodiset, ja jag äter smågodis även om det är otroligt äckligt med tanke på alla som förmodligen rört på det och sedan lagt tillbaka det. Och nu när jag börjar tänka på det kan jag inte förstå hur jag kunde lura i mig att köpa och äta det men det är lite försent att ångra sig nu. Sen var jag tvungen att köpa lite läsk för att skölja ner det andra sockret med. Min kropp är från och med ett tag tillbaka fullproppat med socker inte undra på att jag känner på så uppe i varv. Medan jag åt upp mitt socker så såg jag på min favorit film, Dagboken för er som inte sett den och har ett litet hopp om kärlek kvar se den. Det är en helt underbar film kanske ingen bra dejt film i och med att den framkallar lite tårar men annars så. Eller vad vet jag ni kanske vill att er dejt ska gråta. Ähum det skulle inte jag vilja, för övrigt skulle jag heller inte vilja vara den som gråter.

Så nu är det synd om mig, jag har ont i magen av allt socker, träningvärk i hela kroppen har ont i muskler jag inte visste om att jag hade och är så rastlös att jag hoppar upp och ner i stolen. Sen så tänker jag så mycket att min hjärna håller på att spricka.

-finula, ynklig men har sig själv att skylla-

Surt sa räven..

Jag tycker om ärlighet. Ibland så tror jag att jag förväntar mig att folk ska vara ärliga mot mig så att jag inte ens funderar kring att de kanske inte är fullt så ärliga som det verkar. Visst kan det vara svårt ibland att säga som det är men kom igen lite mer ärlighet! Säg vad du menar! Vad är poängen med att dra ut på saker och ting, är det inte mycket lättare att bara säga det man vill ha sagt? Det är inte så att jag vill tvinga folk till att umgås med mig vill man inte så vill man inte så enkelt är det. Kan alla sluta med dubbelspel?? Jag är besviken på människor idag, mer än så kan jag inte säga men vad kunde jag förvänta mig? Äsch det är bäst att jag slutar skriva här så att det inte bara blir en massa spydiga ord som andra måste läsa, alla andra förutom de berörda.

-finula, smått bitter på mänskligheten-

Gotland

Gotland är ett vackert ställe och nästa år ska jag stanna där två veckor. Jag och vännen funderar på att åka på cykelsemester och cykla runt Gotland. Ja det var mitt förslag, eh någon som är förvånad? Däremot så visade det sig att Solsäkra Gotland var ett mindre solsäkert ställe, tur att jag tog med mig paraply. Den gjorde däremot inte livet lätt för mina jeans och andra byxor i och med att klant finula bestämt sig för att snubbla omkring och vara så tankspridd att jag gick rakt in i vattenpölarna. Så vad spelade det för roll om jag hade ett paraply eller inte? Detta resulterade i att min vän E fick ont i magen av allt skrattande. Som tur är så bjuder jag rejält på mina egna klantigheter. Tre fina dagar, två regniga och resten bara molniga gjorde att jag eller vi trivdes som fisken i vattnet. Min vän E brände sin vita näsa så pass att det blev vattenblåsor på den. Det gjorde bergis ont! Jag fick en lite röd nacke men annars klarade jag mig från att bränna mig. Jag är inte den som bränner mig i första taget. ;)

Ingen av våra dagar var den andra lik. Jag hade verkligen en helt underbar semester och min väns hemstad eller barndomsställe var helt fantastisk. Jag såg hela Visby och det var otroligt vackert, där skulle jag kunna trivas ett längre tag. Kanske inte hela mitt liv men ett litet tag. Pågrund av det äckliga regnet åkte vi inte till fårö men jag får åka dit nästa år med henne. Jag hade nog världens bästa guide för hon kunde ju berätta lite intressanta saker också

I slutet av veckan fick jag enorm hemlängtan. Jag gick omkring och bara längtade bort till min egna lilla vrå. Tänk att bara sätta sig ett tag i ensamhet!? Det var då vi bestämde att vi skulle vara för oss själva ett tag och det var jätteskönt. Jag tog en långpromenad och bara gick och rensade huvudet med hjälp av musik. Jag är en sån som måste vara själv ibland jag måste få andas för mig själv för att sedan fungera med andra. Det är inte för att jag tycker att det är jobbigt att umgås med min kära E utan för att jag måste få vara ifred och känna. Min kära vän E bestämde sig för att sova under tiden, det behövdes kanske. Sen kunde vi umgås igen, och all längtan att vara ensam var som bortblåst. Jag älskar att umgås med människor som förstår mig och förstår att jag måste vara ensam ibland.

Sista dagen åkte vi och hälsade på E:s syster och systerns man som nyligen köpt en villa. Den var helt fantastisk och trädgården som hörde till var inte helt illa den heller. Det var visserligen mycket att göra i villan men det har de säkert inget emot, för de satt glatt och berättade vad de skulle göra och hur det skulle se ut när vi kom dit nästa år och hälsade på. Jag satt där i trädgården och kände mig som den ensammaste människan på jorden. För alla var tillsammans med någon förutom jag. Min vän E satt också och berättade att hon och hennes sambo letar efter hus. Jag vred på min otåligt i min stol och tänkte att fråga inte mig fråga inte mig. Det gjorde de inte heller och jag tyckte om de redan lite mer.

Hemresan gick bra, E:s sambo körde mig till älvsjö så att jag skulle komma hem lite fortare, och den snälla spärrvakten sket i att ta betalt så att jag skulle hinna med tåget. Tänk att det finns så snälla människor med!

-finula, nöjd med semestern-

Packa var det.

Ja nu är det inte många dagar kvar, på söndag klockan 23:30 åker vi! Jag och min lilla Elina! Jag längtar som en tok det är därför jag tjatar sorry! Men ja ska man åka iväg så är det bra om man packar lite kläder med sig eller hur? I dag var jag ledig från jobbet så jag tänkte att idag ska jag passa på att tvätta kläder som jag ska ha med mig och packa så att det är gjort. Sen om det fanns tid över skulle jag till gymmet och sen skulle jag plugga lite engelska vokabulär. Det började bra för jag började med att gå till gymmet. Alltid skönt att rensa huvudet lite.

Sen började packningen, jag stod som ett frågetecken framför mina kläder! Jag har ju inget att ha på mig!! Hur kan jag ha de så här! Sen låg det massor av kläder i tvätten, men jag orkade inte tvätta inte idag så jag struntade i det. I stället begav jag mig iväg till centrum, jag måste ju ha kläder att ha på mig. Efter många timmar i centrum kom jag på att jag tröttnat på hårfärgen också. Så jag var tvungen att köpa lite ny färg. När jag kom hem var jag så klart tvungen att färga håret för jag blev så nyfiken på hur det skulle se ut. Sagt och gjort, vips satt jag med hårfärg i håret. Packningen fick jag skjuta lite åt sidan vill inte ha färg på mina kläder heller. ;) Nu har jag i varje fall packat mycket och jag tror jag har allt med mig. Ska väl kolla igenom det en gång till. Tänk jag slapp tvätta! Eller ja den kommer ligga och vänta på mig.

Nu är det bara engelska vokabulär kvar, jag är så trött vill sova! Men men lite karaktär tack. Försöker skälla lite på mig själv men det är tufft för jag har svar på tal. Äsch jag måste plugga lite nu annars kommer tentan inte gå igenom och det är mitt liv det handlar om.

Varför är det så svårt att få det man ska göra gjort? Eller å andra sidan beror det väl på att det är så trist att packa som det inte blir gjort, och trist att plugga så det skjuts åt sidan. Men men en sak i taget.

-finula, nöjd ändå -

Glädje

Det var boxpass igår igen. Det är kul med box har jag konstaterat men nästa vecka blir det ingen box för då är jag bortrest. Jag och vännen är bra på att boxas förutom de gånger jag sparkar henne på armen i stället för på mitzen. Men jag tror att hon förlåter mig, jag påpekar ju att det enbart är för att hon ska komma ihåg mig jag gör så. :) Jag saknar dock träningsvärken som brukar komma efter de passen. Men i och med att den lyser med sin frånvaro så får jag vara glad för den värk jag får. Det är lite sjukt kanske att tycka om träningsvärk men jag är sån som tycker om den värken för då vet jag att muskeln är uttröttad. Sen tycker jag lite synd om instruktören som måste skrika halsen av sig under passet, hon låter lite väl hes på slutet undra hur hon låter när hon kommer hem? Stackarn.

Nu är det inte många dagar kvar tills jag far iväg till Gotland! Det ska bli skönt att resa bort ett tag, och jag hoppas att det blir fint väder. Jag ska för säkerhetens skull ta med mig paraply så att jag inte behöver bli blöt ifall det skulle regna på solsäkra Gotland. Båtresan blir väl inte direkt rolig men sen blir det kul, vi ska bara byta sovplats en sådär fem gånger. Det orkar man väl?

Snart tillbaka till jobbet, tanten andas fortfarande som tur är. Jag börjar vänja mig vid tanken att hon ska dö en dag. Jag kan tänka mig att jag tycker att det är hemskt i och med att jag inte sett en död människa förut. Men det är en del av livet helt enkelt, det är inte något jag kan kontrollera ändå. Jag tänkte däremot att hon skulle leva åtminstone veckan ut, för sen är jag ledig och kan inte hitta henne liggandes död sängen.

-finla, glad idag-

Ett till liv?

Jag måste erkänna en sak. Jag har dödsångest, jag fruktar den dagen jag ska dö. Jag skrev tidigare att jag är helt säker på att jag kommer dö i en bilolycka eller säker och säker det kommer troligtvis bli så. Men vad händer sen? Vad händer när vi dör? Blir det något mer eller ligger vi bara där och blir maskätna? En del tror att det kommer mer att det blir ett nytt liv efter det här. Vissa tror att man kan påverka det näst kommande livet genom att vara så god som möjligt i det här livet. Det vill jag gärna tro på. Tänk om det inte blir så då? Tänk om det tar slut? Det kan bara inte ta slut. Det finns de som tycker att deras liv här är så meningslöst och tungt att de själva försöker göra slut på det, men om det kommer ett nytt liv efter det här så verkar det ganska meningslöst eller?

Ja hur som helst så är det inte så att jag varje dag går omkring och tänker på döden och hur det kommer kännas att ta sina sista andetag för det skulle göra mitt liv ganska jobbigt och svart. Nej anledningen är att vi har en som håller på att dö på jobbet just nu, och det är jag som ska gå dit dag efter dag besök efter besök. Jag med min klump i magen och hon med sin. Det är så hemskt att se henne ligga där och veta att nästa gång jag kommer dit kanske hon inte finns längre då kanske hon har gått vidare till något annat. Det är då jag inser att jag är för blödig för sådana här yrken, det krävs mer det krävs styrka som heter duga. I dag när jag var där på mitt sista besök så sa jag att vi ses i morgon och då vände hon blicken mot mig och sa att och vi inte ses så ska du veta att du är så snäll. Då brast mitt hjärta men jag visade inte det för någon inte förrän jag kom hem.

Vad händer när vi dör? Finns det mer, eller är det bara struntprat så att vi inte ska vara så rädda? Eller ja alla är inte rädda det finns de som vill dö för de har så ont, eller dö kanske de inte vill men de vill inte känna smärta. Ibland tycker jag att det är inhumant att hålla vissa människor i liv, det blir till vilket pris som helst. Då tycker jag att det ibland vore bäst att låta de somna in det är ju det vi gör med djur. Nu är ju inte djur och människor riktigt samma sak men samtidigt så är det det.

Så snälla svara mig vad händer sen när vi dör? Någon?

-finula, funderar på livet efter döden-

Gnällspik

Usch jag är så trött på mitt eget gnällande idag men ändå kan jag inte sluta. Jag vet inte snart vart jag ska vända mig men jag hoppas att i morgon är det bättre.

Idag har allting som kan gå fel även gjort det, det började redan i morse när jag skulle hälla kaffe i kaffekoppen, tror inte ni att jag tog och tappade koppen på golvet så att det skvätte kaffe över hela golvet och koppen gick sönder i tusen bitar. Så det jag fick göra då var att börja torka och samla ihop skärvor från koppen precis vad jag hade tänkt mig, eller inte. Sen så tänkte jag att jag ska ta och rosta en smörgås som kompensation för kaffet och jag står och väntar snällt vid brödrosten och väntar sen ploppar brödet upp problemet var att brödet då förvandlats till en kolbit!

Det blev inte bättre på väg till jobbet, min cykel låter som jag vet inte vad. Så alla människor som var ute och gick, (inte så många pga av att det var tidigt) vände sig om och tittade på mig och min låtande cykel. Min teori var att jag var för tung för den men heffa avfärdade den lite snällt. Det är nog så att det är ett annat fel. Lösningen skulle vara att köpa en ny cykel men jag vill inte ha en ny cykel utan min cykel så jag får stå ut med att det låter.

På jobbet gick också allt fel, först så gick jag fel så jag gick till en av mina vårdtagare försent det var inte populärt. En annan tog as mycket tid och det hade jag inte heller räknat med. Min mat som jag tog med mig smakade äckligt så jag fick slänga hälften. Som tack för den dåliga dagen åkte jag på ledsagning och hur mycket kan gå fel då? Nej precis inget borde gå fel då. Men tror ni inte att den idiotiska taxi chaffören kör fel!! Han åker till Lidingö när vi ska till Rissne. Så vi kom snyggt en tjugo minuter försent och jag som hatar att komma försent.

Så nu på kvällen har jag suttit och gömt mig i min lägenhet, så att jag inte förpestar tillvaron för alla andra runt omkring mig. För jag är bara lite gnällig idag, eller mycket bedöm själv. Imorgon däremot då kommer det vara en bra dag. Det har jag bestämt.

-finula, gnällig som bara den-

Poängen?

Jag tycker om att bestämma saker, jag vill alltid känna att det är jag som har valt att göra något för annars känns det inte hundra procentigt rätt. Det är ganska jobbigt kan jag känna ibland för det blir tufft när jag måste göra något som absolut inte känns rätt. Det känns verkligen att det är jag som bestämmer över mitt liv och mina val. Jag är den som styr mitt liv. Ja det lät lite psykolog snackigt...

Men i alla fall så på jobbet igår så satt jag hos en vårdtagare och diskuterade just detta om att få välja och rätten till att välja. Ibland sa han så tas den ifrån oss och någon annan väljer åt oss. Ja sa jag då, det är sant men det känns ju ingen bra eller hur? Nej svarade han men ibland så måste man göra som andra vill så att de blir nöjda. Ja det kanske är så tänkte jag för mig själv. Ibland måste man släppa lite på sina principer och göra som andra vill. Plötsligt slog det mig att något vi verkligen inte kan rå över så är det vädret och känslor. Dessa två saker gör exakt så som de vill.
Visserligen så finns det folk som intelligent skulle berätta att vi visst väljer vädret och skulle vi skära ner på allt utsläpp och dyl så skulle vi få finare och renare omkring oss. Men i varje fall så enligt mig gör vädret som det vill. Du kan inte ropa upp till himmelen att höru du skulle det vara okej med lite sol idag, och vips så går regnmolnen bort och solen tittar fram nej det funkar inte så. Blir det regn så blir det regn hur mycket jag än skulle avsky det. (Snacka om djupa tankar ;) )

Som sagt så känslor går det inte heller att styra över. Ibland finns känslorna där, ibland inte. Sen finns det stunder där man önskar att det skulle finnas men det blir inte så. Det blir inte alltid som man tänkt sig men visst skulle det vara kul om det skulle bli som man ville ibland med känslorna? Sen finns det ju givetvis stunder där det blir helt perfekt och känslorna finns där från båda håll och det är ju det som är det roligaste. En sak som jag kan bli lite fundersam över är hur bråttom det alltid verkar vara med känslor. Några frågor som jag avskyr är: Men hur kändes det då? Kändes det som om det skulle kunna bli något mer? Alltså kan vi ta det lite lugnt brukar jag tänka då, om jag träffar en person en gång inte kan jag då bestämma att ja det kan bli något mer, för mig krävs det mer träffar och lite lugn och ro. Mitt motto är att är det meningen så blir det bra i slutet ändå även om man tar det lugnt.

Ja jag har nu tappat bort poängen med inlägget men det gör inte så mycket.

-finula, letar efter poängen-

Semester?

Det råder ju semestertider, och alla människor har semester nu. Jag vill också ha semester men nope inte ännu. Jag har tagit ledigt en vecka och jag längtar som en galning till vecka 31. Det är inte så många veckor kvar till dess men det känns ändå som om tiden går lite långsammare bara för att jag ska känna att jag är den enda som inte haft någon semester ännu. Å andra sidan så de som har haft semester redan fick ju inte så vackert väder. Jag tror att de vackra vädret väntar till min vecka. Eller så hoppas jag bara det för det är tungt att jobba när det är hett ute. Mycket lättare att jobba nu när det är svalare.

Jag har minsann planerat min semester också, eller jag råkade dubbel boka mig den veckan för jag hade totalt glömt bort att det minsann är pride då. Jag hade lovat mina vänner att jag skulle gå på den i år, har bara varit där en dag för länge sedan, och det räckte för mig det var ingen kul. Vissa av mina vänner tycker att det är konstigt att inte priden står högst upp på min priolista men det har sina förklaringar, jag är inte så intresserad helt enkelt. Jag finner inget nöje i att sitta och titta på alla desperata tjejer och killar som finns där. Visst nu är det inte så att alla som går dit är desperata, men majoriteten då. Jag är inte den typen av tjej som kan festa dygnet runt och tycka att det är roligt ens. För mig räcker det att festa lite då och då, det är inte så att party står högst upp på min intresse lista. Jag tycker inte om att bli tvingad till att festa utan vill göra det när jag har lust och inte bara för att det är något jippo på G.

Aja nog om det. Det jag ska göra på min semester är alltså att åka till gotland. Jag har aldrig varit på gotland men jag ska få världens bästa guide där nämligen min vän Elina. Hon kommer ju därifrån så det vore illa annars. Frågan är bara var ska vi bo? Hon har lovat mig att hitta ställen där vi kan sova på, att man inte får vara så petig med var man bor har jag redan räknat ut men hon har lovat att det inte blir tält. För jag sover inte i tält, eller så krävs det en riktigt bra övertalningsförmåga för att få mig att krypa in i ett tält och sova där. Det kan tydligen bli så att vi får byta ställe varje natt men men vad gör det? Inget för mig i varje fall. För jag ska åka bort till gotland!

Så nu när vårdtagarna frågar vad jag ska göra på min semester så har jag svaret; jag ska åka till gotland! Och det ska ni veta att jag längtar!

-finula, drömmer om vecka 31.-

Drömmar av alla dess slag

Jag funderar på att gå och lägga mig snart, jag ska ändå upp rätt tidigt i morgon och om jag inte sover tillräckligt länge så kommer ingen vilja ha med mig att göra det är en sak som är säker. Problemet är den att jag har drömt en läskig dröm några nätter i följd, och det är denna dröm som gör att jag drar mig för att gå och lägga mig. Det är egentligen fel att säga att drömmen i sig är läskig för det är den inte, utan det läskiga är att den fortsätter där den slutade natten innan. Det är det som är läskigt. Jag har aldrig haft en sådan dröm förut som bara fortsätter natt efter natt. Visserligen har jag haft drömmar som återkommer men det här är något nytt. Det ruskiga med den här drömmen är att den innehåller människor som jag känner väl, den är som en drama ungefär och skulle kunna verklig. Kanske är det så att dessa saker kommer att hända en dag på riktigt? Vore det smart då att kanske börja varna vissa människor? Nej jag håller inte på att bli galen jag lovar jag försöker bara få lite struktur i drömmen.

Jag har visserligen haft sanndrömmar förut men jag är mycket skeptisk till att denna dröm kommer bli verklighet. Det får den helt enkelt inte bli. Sanndrömmar är riktigt läskiga också tycker jag. Det är skrämmande att se saker som sedan händer. Jag drömde en sak innan den här följetång drömmen som visade sig vara en sanndröm. Det om något var riktigt skrämmande synd bara att sanndrömmen inte kommer tillbaka för jag vill veta hur den slutar. Kanske är det så att jag ändå får veta det, eller den kanske redan är slut?

Jag har en annan dröm som också är återkommande, den handlar lite om min död. (okej jag vill inte dö nu, så att ingen missförstår.) Jag drömmer då att jag bråkar med någon person, och det slutar med att springer till min bil och börjar köra gråtandes därifrån. När jag kör på vägen så ser jag inte att det kommer en bil mot mig på min körbana så den kör på min bil. Jag hör smällen och ser hur mitt blod flödar ut ur kroppen, jag dör självklart på en gång i och med att ingen överlever en sådan krock. Den drömmen var läskig från början men efter den tionde gången så började jag vänja mig. Jag kommer nog att dö i en bilkrock det är jag nästan helt hundra på.

Nej usch drömmar är lite konstiga, en av mina vänner sa till mig en gång att hon läst någonstans att våra drömmar kommer från vårt undermedvetna. Ja det kan vara så men hur mycket kan det gömma sig där i det undermedvetna?
Jag vet inte jag, jag tror att det där med drömmar är lite som med vädret det går inte att styra dem. Jag måste ändå sova och sen får väl drömmen bli vilken det blir.

-finula, drömmer om vackra drömmar-

Tankeläsare

Jag anade redan igår att jag skulle försova mig i morse, jag tror att det berodde på den långa promenaden på kvällen vilken i för sig var trevlig. Ja ja i alla fall så när jag kom till jobbet en timme försenad så låg det en lapp på bordet där det stod vänta här jag kommer kl 8 tillbaka. Givetvis stod det även mitt namn på så att jag skulle förstå att lappen var till mig. Så jag satte mig ner och väntade och väntade, halv nio så bestämde jag mig för att ringa till den person som jag väntade på. När hon svarade så sa hon irriterat att förstod du inte att jag ville att du skulle ringa mig på direkten. Jaha nej det hade jag givetvis inte förstått men shit jag kan inte läsa tankar!
Irriterat begav jag mig iväg till min första vårdtagare. väl på plats så frågade jag vad hon ville ha på smörgåsen då får jag tillsvar att det spelar ingen roll. Sen när jag räcker fram ost smörgåsen säger hon barskt jag ville ha skinka på. ÅH tänkte jag för mig själv, hur exakt hur skulle jag kunna veta att det var det du ville ha på jag frågade faktiskt först. Men men jag bytte pålägg och gick vidare. Sen så gick jag och städade och efter städet frågade jag vart jag skulle lägga dammtrasan, äsch lägg den i badrummet så jag hängde den på en hink som stod där inne. Så när hon går in så skriker hon att nej inte där förstår du väl utan här och pekar på ett helt annat och annorlunda ställe.

Tänk vad bra det skulle vara om jag vore tankeläsare för då skulle jag kunna veta exakt vad alla tänker hela tiden. Då skulle jag inte göra några fel och det skulle inte uppkomma några missförstånd. Jag vill ju gärna veta vad alla människor tänker så det vore nog toppen. Ja eller inte föresten, det vore kanske ingen trevligt att veta om folk tänkte elaka tankar om en eller hur? Men bara ibland vore det riktigt underlättande att veta vad de tänkte. Jag har ibland lust att säga till folk att du jag är ingen tankeläsare så säg vad du menar istället för att tro att jag kan lista ut det själv. Det skulle underlätta åt oss båda.

- Finula, noll poäng i tankeläsning-

En dag i taget.

Idag när jag jobbade kom jag på mig själv när jag nynnade på en låt som jag lärt mig när jag jobbade på förskolan ett tag. Den går såhär.. Dagarna de kommer efter varandra Måndag, Tisdag, Onsdag, Torsdag, Fredag, Lördag, Söndag men Måndan försvann Måndag Måndag kom tillbaks annars fattas det en dag Måndag Måndag kom tillbaks tack ska du ha. Och så fortsätter den tills man plöjt igenom alla veckodagar. Jag vet inte riktigt varför jag sjöng på den men jag tror att det var för att jag behövde ha någonting att nynna på.

Jag fick den stora äran idag att vistas i tvättstugan och ta hand om vårdtagarnas tvätt, det var ju inte riktigt det jag hade tänkt mig när jag cyklade ner på min cykel till jobbet i morse men det var bara att sätta igång så att man skulle ha det gjort. Medan jag höll på i tvättstugan så tjafsades det friskt omkring mig, jag förstår inte varför folk just orkar tjafsa i tvättstugan. Det fanns trots allt över femton maskiner och fem torktummlare. Det var någon dam som höll på att skrika på en annan för hon hade minsann tagit HENNES maskin. Oj shit tänkte jag för mig själv står det namn på maskinerna? Jag hade nästan lust att fråga men jag kan tänka mig att jag hade fått ett otrevligt svar tillbaka för hon var långt ifrån smilegropar. Det blev däremot lite otrevligt på slutet när jag skulle vika all tvätt, för det var någon tant som fick för sig den briljanta idén att hon skulle titta på mig medan jag vek all tvätt. Det var väl ok den första kvarten men efter en halvtimme blev det lite irriterande. Då gick jag in i toaletten i en kvart och satt där och när jag kom ut igen så var tanten borta och jag kunde vika min eller ja min och min tvätten i varje fall i lugn och ro.

Efter jobbet gick jag och storhandlade i mataffären. Jag vet inte riktigt vilken magisk makt mataffärer har på mig men när jag går omkring där och lägger mat i min lilla vagn så blir jag hungrigare och hungrigare för varje vara som landar i korgen. Jag kan gå omkring där i mataffären och känna hur saliven växer i munnen, det är inte så att jag står och dreglar direkt men inte långt ifrån.. hehe Så när jag har handlat klart så skakar hela min kropp och är helt plötsligt väldigt hungrig. Jag är nog ensammast om i hela världen att ha en kropp som fungerar så här. Så när jag kom hem så var jag tvungen att ta något att äta på, så att jag skulle orka packa in allt i kylen och frysen. Jag kanske borde poängtera att jag ätit en halvtimme innan jag gick in i affären så det var inte så att jag var hungrig innan jag gick in.

I morgon blir en spännande dag på jobbet, vi ska få besök undra hur det kommer gå. Vi har ju planer men men vi får se som sagt..

-finula, trött men vid gott mod.

Planeringen förstörd

Mina planer för helgen fick sig en liten överraskning. Helt utan förvarning så blev jag hundvakt åt grannens hund Elivs. Vilket inte gjorde mig så mycket i och med att jag ändå skulle sitta och plugga hela helgen, och pyssla hemma så mycket. Jag har pysslat och slängt en massa skräp som legat och gömt sig i min lägenhet. Vissa saker förstår jag inte riktigt varför jag har sparat men jag kan tänka mig att då när jag la undan de istället för att slänga sakerna verkade planen väldigt bra. Vad ska jag t.ex. med en ljusstake till vars kamrat har gått sönder för länge sedan, eller en trasig tomteluva? Sen alla dessa kartonger som jag sparat hmm aja nu är de slängda i varje fall.

Hunden gör inte städandet lättare men jag trivs med att ha någon hemma som tassar omkring och rör på sig. Det gör mitt hem lite mer hemtrevligare så jag kanske borde skaffa mig ett litet husdjur. Varför inte skaffa en liten katt som kan gå omkring här? Eller en mini hund? En stor hund vore dumt i och med den lilla yta som jag har tillgodo och sen med tanke på min allergi som jag har. Ja jag vet inte kanske ska nöja mig med att vara djurvakt? Å andra sidan känns det lite förbjudet att skaffa ett till djur efter Chaplin och Laban men man måste gå vidare eller hur? Jag vet ju att de två hade ett bra liv så länge de levde och det är väl det som är huvudsaken. Som tack för att jag var hundvakt så fick jag en jättefin present! Ett par fina skor. Så under den här helgen jag har köpt två par skor och fått ett par kan man ha det bättre? Jag tror inte det va?

Det där med pluggandet går inte heller som planerat för det är så att jag fastnat på en rolig spelsajt i stället som heter king.com och det är hundra gånger roligare att spela där än öva på engelska ord så som undernäring och skyttegravar. Ja jag antar att ni håller med mig. Men om ni får för er att plugga lite engelska ord så kan ni gå in på fedja.slav.su.se/ot det är ganska roligt det med. För man lär sig en massa bra ord och de kan man säkert ha användning för i framtiden!

Om några timmar är den här veckan slut och en ny vecka står på tur med nya överraskningar och planer. Jag hoppas på att det blir en bra vecka och ett härligt väder. Sen för övrigt är det bara sex veckor kvar på mitt sommarvikariat!

-finula nöjd med tillvaron-

Jasså redan?

Den här veckan har verkligen bara flygit ifrån mig. Det känns som om det var måndag igår, men nej det var det tydligen inte. Det har varit lite utav en kaotisk och förvirrande vecka den här veckan och jag önskar innerligt att nästa vecka ska bli lite bättre eller lite mycket bättre helst. Det känns som om vissa saker händer bara mig och jag funderar seriöst på att köpa en ny mobil för den som jag har nu verkar inte tycka om mig. Som tur är så är jag nu ledig några dagar så att jag får chansen att vila upp mig lite så att det blir lite människa av mig.

För att fira att det är fredag idag blev det lite shopping. :) Min cykelkedja behöver smörjas så jag gick in på Claes Ohlsson och köpte kedjespray. Jag måste sett ut som ett riktigt fån när jag gick in dit och frågade om de hade kedjeolja ja alltså till en cykel som behöver smörjas? Ähum hennes blick går inte att förklara i ord. Men ja hon förstod i varje fall vad jag menade och stod och förklarade länge hur jag skulle spraya och pyssla med cykeln. Hon berättade även skillnaden mellan kedjesprayen och cykeloljan vilket var väldigt snällt, hon var verkligen duktig men jag var inte lika intresserad av att veta skillnaden som hon av att berätta. Så nu sitter jag här och glor på min burk i morgon då ska min lilla cykel bli glad för då ska den få lite spray! Sen är det bara att cykla på.

Sen så var jag tvungen att gå in i skoaffären och köpa skor för det är viktigt att ha bekväma och snygga skor på fötterna. För om man tänker på saken så är det faktiskt fötterna som bär en hela dagen lång och det tänker inte många på. Det är klart att de behöver ha lite belöning de också. Jag är riktigt nöjd med mina skor och i skoaffären känner jag mig hemma för där hittar jag galant. Jag riktigt känner hur mina girlypoäng växer så att det knakar men vad gör det egentligen?

Som en bra avslutning på den korta shoppingrundan gick jag förbi låssmeden och köpte ett lås som jag kan hänga på min förrådsdörr, jag måste nämligen röja bort lite saker från min lägenhet som jag eventuellt skulle vilja ha i framtiden och med min lilla yta som jag har att använda mig av så finns det inte plats att förvara onödiga saker på. Så i morgon då vet jag vad som gäller, först ska jag träna sen röja i lägenheten och bära ner saker till källaren och som en väldigt bra avslutning på det hela ska jag ha en dejt med mig själv. För det känns som om det var väldigt länge sen jag bara var för mig själv i min lilla vrå och jag behöver tid för mig själv.

-finula nöjd med shoppingrundan-